Att effektivera utnyttjandet av näringsflöden och minska belastningen på vattendrag samt förbättra deras allmänna tillstånd är några huvudmål för vattenvårdsprojektet Österbottens Näringshjul som pågår till utgången av 2020.
Projektet Österbottens näringshjul som pågår 1.2.2018-31.12.2020 förverkligas i samarbete med ett brett expertnätverk i Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten.
– I praktiken sträcker sig influensområdet ända till Kalajokidalen i Norra Österbotten och omfattar sammanlagt 46 kommuner, infomerade projektledaren Satu Järvenpää på ett informationsmöte i Pörtom den 7 mars.
Projektet syftar till att sammanställa elektroniska databanker och använda redan tillgänglig forskningsdata i sin strävan att utveckla vattenskyddet i det ovannämnda geografiska området. Framöver ska rekommendationer och modellplaner göras för utvalda så kallade hotspot-zoner.
Vilka konkreta projektarbeten är på gång under 2019?
– Under den kommande sommaren ska Österbottens näringshjul börja kontakta jordbrukare och markägare i olika avrinningsområden. Tanken är att främst kunna knyta kontakter via ProAgria ÖSL:s förmedlan, säger Eeva-Kaarina Aaltonen som tidigare har varit verksamhetsledare för Österbottens vatten och miljö.
– Det handlar samtidigt om att bygga upp grupper av jordbrukare framom att välja ut och gynna enskilda aktörer, säger Aaltonen.
Österbottens vatten och miljö är huvudaktör för Österbottens näringshjul i samarbete med bland andra ProAgria ÖSL och andra regionala producentorganisationer, Skogscentralen, Luke och GTK.
Sura sulfatjordar skapar problem
– Överlag är vattendragen längs den österbottniska kustremsan i sämre skick än i landet i genomsnitt, framhåller Lotta Eklund från NTM-centralen i Södra Österbotten.
En betydande orsak till detta är den rikliga förekomsten av sura sulfatjordar i landskapet. Dessa jordar innehåller framför allt alltför stora mängder kadmium och nickel.
Förutom markbunden försurning är diffus belastning från jord- och skogsbruksverksamheter, översvämningar eller vattenbrist och olika slags strukturella förändringar exempel på andra utmaningar för de österbottniska vattendragen.
Vattendragens ekologiska och kemiska status kartläggs noggrant av myndigheterna. I fråga om åar handlar det om bottendjur, alger och fiskbestånd. I sjöar undersöks dessutom växtplankton och vattenväxter.
Exempel på praktiserade skyddsåtgärder är fördröjningar av avrinningar, restaureringar av sjöar och andra vattendrag och avlägsnande av vandringshinder.
Projekten verkställs ofta genom till exempel Leader-finansiering och åfonder men också frivilligt talkoarbete är viktigt i det här sammanhanget.
Dessutom har så kallade Östersjöpengar anslagits för vattenvårdprojekt under tre års tid. Det totala beloppet är 45 miljoner euro varav 25 miljoner är reserverade för jordbruksrelaterade projekt.
Minskad fosforbelastning
En av mötesdeltagarna i Pörtom ställde en fråga och undrade om fosfarbelastningen från jordbruket i regionen har reducerats på senare tid.
– Det stämmer. Trenden går visserligen mot en minskad fosforbelastning. Men den officiella uppföljningen av det hela har inte varit så täckande, säger Lotta Eklund.
Maarit Hellstedt, forskare på Luke, pratade i sin tur om vikten av att hantera gödsel på rätt sätt och i synnerhet ta till vara gödslets näringsämnen tillräckligt effektivt under växtsäsongen.
Ineffektiv gödselbehandling kan leda till att stora mängder kväve går till spillo. Utsläpp av dessa ämnen bidrar i sin tur till försurning och eutrofiering av vattendrag.
– I kustområdena i Österbotten är framför allt pälsdjursodlingen en aktör som bidrar till exempel till att det genereras klart större fosformängder än i landet generellt. Det handlar om 15 kilo för mycket per hektar, säger Hellstedt.
Andra föredragshållare på mötet i Pörtom var Simon Nässlin, ProAgria ÖSL (Klimatförändring och vattenhushållning); Tuija Vähäkangas/Teuvo Herranen, GTK (Om torv och sura sulfatjordar); Nina Jungell, Skogscentralen (Lämpliga vattenskyddsåtgärder för området); Jouko Hautamäki, Skogscentralen (Askgödsling av torvmark i skogsbruket) och Miia Saarimaa, Luke (Valet av hotspot-områden i projektområdet).