John Nurminens Stiftelses och Forststyrelsens nya samprojekt förbättrar Östersjöns tillstånd genom slåtter och insamling av vass från vattendrag. Samtidigt främjar projektet användningen av vassmassan som en förnybar råvara i stället för torv och skyddar naturens mångfald och traditionslandskap. Projektet startade med vasslåtter i Kyrkslätt den 30 september.
Vasslåtter har konstaterats vara en utmärkt metod att skydda den marina naturen. Täta vassbestånd binder stora mängder näringsämnen som övergöder Östersjön.
– Som vattenskyddsåtgärd kan slåtter av vassbestånd i fråga om kostnadseffektivitet jämföras med de effektivaste metoderna som används i Finland, till exempel vårdfiske i havsområdet. I det här projektet tar vi inte endast bort vassbiomassan från stränderna utan skapar också mervärde genom att vassen används kommersiellt. Det gör ekvationen ännu mer positiv, konstaterar projektchef Mikko Peltonen från John Nurminens Stiftelse.
Ett vassbestånd på en hektar kan innehålla 10 kg fosfor, 100 kg kväve och över två ton kol.
– Utöver fisket har vi få kostnadseffektiva metoder att avlägsna fosfor och kväve, som övergöder havet, när dessa ämnen väl hamnat i havsmiljön. Att systematiskt använda vassbestånden, som blivit större på grund av havets eutrofiering, kan vara en sådan metod. Räknat per ytenhet kan mängden fosfor som avlägsnas vara 200 gånger större än vid insamling av massa av blågrönalger på sommaren, berättar specialforskare Seppo Knuuttila från Finlands miljöcentral.
Insamling och användning av vassmassa har positiva klimateffekter även genom att massan kan användas för att ersätta torv, som orsakar stora koldioxidutsläpp, och stenull, som tillverkas av oförnybara råmaterial.
– Växtunderlag som ersätter torv kan med enkla metoder produceras av växter som producerar mycket biomassa. Den till sina klimateffekter bästa råvaran för detta ändamål är naturliga växtbestånd, till exempel slagen vass som samlas in från vattendrag, eftersom det inte är nödvändigt att tillföra näringsämnen eller bearbeta jord för att vassen ska växa, säger forskningsprofessor Kristiina Regina från Naturresursinstitutet.
Efter att vassbeståndet avlägsnats är strandvattnet dessutom fritt från ruttnande vassmassa som kan avge metan, vilket är positivt för klimatet.
Vasslåtter skyddar mångfalden
Vassprojektet för kusten inleddes i det värdefulla traditionslandskapsområdet i Norra Fladet i Kyrkslätt. Norra Fladet hör till skyddsprogrammet för fågelrika vatten och är en värdefull våtmark i synnerhet med tanke på dess fågelbestånd.
Genom vasslåtter är det möjligt att hjälpa tidigare strandängar som vuxit igen med vass och deras fågelbestånd att återställas. Arbetet har gynnat särskilt vilande vadare, simänder och gäss.
– Projektet för att utnyttja vass har väldigt stor betydelse när det gäller att återställa biotoper som blivit helt övervuxna med vass, till exempel ängar vid havsstranden. I havsvikar längs kusten och vid fågelvatten i inlandet finns fortfarande många strandbiotoper som växt igen eller blivit utan vård, berättar naturskyddschef Pekka Heikkilä från Forststyrelsen.
När de ogenomträngliga vassbestånden avlägsnas, öppnas stränderna också för rekreation. Samtidigt återställs traditionslandskap som vuxit igen.
Förädling av vassmassa på marknadsvillkor
De gynnsamma effekterna av vasslåtter har erkänts sedan länge, men verksamheten har tills vidare stannat på projektnivå och förblivit relativt småskalig. De centrala hindren för vasslåtter handlar om skördeteknik och logistik.
Syftet med vassprojektet för kusten är att ge fart åt användningen och vidareförädlingen av vassmassa, öka företagsverksamheten inom slåtter och insamling samt påskynda uppbyggnaden av modeller för näringsverksamhet inom branschen så att det i framtiden är möjligt att använda vass hållbart och på marknadsvillkor.
Vassen från John Nurminens Stiftelses och Forststyrelsens projekt transporteras till Kiteen Mato ja Multa Oy för vidarebehandling.
– Vassmassan kan förädlas till exempel till kompostströ eller till växtunderlag för trädgårdar och bärodlingar, berättar Aimo Turunen från Kiteen Mato ja Multa.
Utifrån erfarenheterna från höstens pilotprojekt görs upp planer för hur projektet kan utvidgas nästa sommar.