För fjärde året i rad har åländska jordbrukare tack vare John Nurminens stiftelse fått gratis gipsbehandling på sina åkrar för att minska urlakningen av fosfor i Östersjön. Samtidigt var det i år sista gipsbehandlingen i nuvarande regi.
– Men vi diskuterar nu en fortsättning av projektet. Det skulle vara synd att sluta med något som har fungerat bra, kommenterar forskaren Maria Kämäri från Finlands miljöcentral Syke.
I år spreds 430 ton gips på totalt 108 hektar åkermark hos fem åländska lantbrukare och totalt har det under de fyra säsongerna spridits 1.345 ton gips över 336 hektar på tolv jordbrukares åkrar.
När årets gipskampanj förra veckan presenterades på åkrarna nedanför Jomala kyrka var det en internationell tillställning på svenska och engelska som en del av Interreg-projektet GYPREG, där EU är medfinansiär och med deltagare från Finland, Sverige, Polen, Lettland och Litauen.
Hur gipsspridningen sker i praktiken demonstrerades på ett 13 hektar stort åkerskifte som bröderna Dan-Erik och Patrik Häggblom arrenderar av Jomala församling.
– Vi jordbrukare vill också göra en insats för miljön, men det är ingalunda bara jordbruket som belastar Östersjön, påpekade Dan-Erik Häggblom när han intervjuades av Henri Nikkonen, som är projektchef vid John Nurminens stiftelse.
Parhästar på traktorer
Dan-Erik Häggblom driver jordbrukssammanslutningen JBS Häggblom tillsammans med brodern Patrik på Södergårds i Jomala Ulfsby.
– Jag ansvarar för odling och köttdjur och Patrik har hand om mjölkkorna, förklarar Dan-Erik.
På totalt 215 hektar odlar Häggbloms potatis och lök samt spannmål och vall som foder för gårdens ca 65-70 mjölkande kor och ca 90 ungdjur och köttdjur.
Dan-Erik och hustrun Milla kom till fältträffen i varsin traktor. Milla kör mycket ute på fält och sköter köttdjuren tillsammans med Dan-Erik. På vintrarna jobbar hon också med snöröjning.
På gården finns också en anställd som hjälper till i ladugården.
Mjölkgården Södergårds är Ålandsmejeriets närmaste granne i Jomala, men sedan tio år säljer de mjölken till Arla Finlands mejeri i Sibbo öster om Helsingfors.
Erfaren entreprenör för gipsspridningen
Också i år var Mats Häggblom från Germundö gård i Saltvik en av dem som skötte spridningen av gipset.
– Men det här är ju en liten grej på bara några hundra ton, kommenterade Mats som varje år brukar sprida över 2.000 ton kalk på åländska åkrar.
Genom åkerskiftet i Jomala Prestgårdenby där gipsspridningen demonstrerades rinner Storängsdiket och ett mindre utfallsdike som båda mynnar ut i Jomalaviken några kilometer bort. Där har föreningen Rädda Lumparn byggt en våtmark för att minska minska näringsurlakningen från jordbruksmarkerna.
Några mätningar om våtmarksdammens effekt har dock inte gjorts enligt Rädda Lumparns ordförande Carina Aaltonen.
Det åländska gipsprojektet har varit ett pilotområde inom det internationella Interreg-projektet GYPREG där också Ålands Hushållningssällskap och Ålands producentförbund är involverade tillsammans med landskapets miljöbyrå.
Projektets styrgrupp har bestått av Leader Ålands verksamhetsledare Alexandra de Haas, som på uppdrag av Rädda Lumparn koordinerat projektet alla fyra åren, Ålands Hushållningssällskaps och Ålands producentförbunds direktörer Jenny Enbär och Pia Eriksson samt Caroline Karlsson, som leder landskapsregeringens projekt Rent vatten 2030.
Minskar urlakning och förbättrar markstruktur
Enligt en enkät som Finlands miljöcentral gjort på Åland är majoriteten av de åländska jordbrukarna positiva till gipsbehandling på sina åkrar åtminstone så länge den är gratis. En fjärdedel av dem som svarade var tveksamma och 10 procent säger absolut nej.
Inom projektet har man dessutom samlat in jord- och växtprover för att kartlägga hur mycket åkermark som är lämplig för gipsbehandling på Åland, där markerna har en fosforhalt som enligt Henri Nikkonen hör till de högsta i Finland.
Gipsbehandling anses vara en metod som inte bara minskar fosfor- och näringsurlakningen utan också förbättrar markens struktur samtidigt som fosforn förblir tillgänglig för växterna.
– På basen av Helcoms rapport kan kustvattnen i de länder som deltar i GYPROG-projetet betecknas dåligt både beträffande övergödning och näringsbelastning, kommenterar Henri Nikkonen.
Gipsbehandlingar ganska nytt i Sverige
Men Elsa Bertils som representerade det svensk-polska samarbetsprojektet Race for the Baltic berättade att gipsbehandling av åkermark tills vidare är ganska okänt i Sverige, där det beskrivs som ”något man gör i Finland”.
Längs södra Sveriges kust har man ändå kartlagt 230.000 hektar åker som lämpar sig för gipsbehandling och i Polen handlar det om över 3 miljoner hektar!
Enligt Beata Grabowska-Polanowska från Polens nationella forskningsinstitut är jordbrukarna där intresserade av gipsbehandling framför allt som ett sätt att minska markerosionen.
– I Polen finns det också tillgång till både gips och fosfatgips, berättade hon.
Gipset är en biprodukt från utvinningen av fosforsyra ur inhemsk fosfatmalm.