Fyra vargar lever och mår gott på Kimitoön. För närvarande ser heller inget ut att hota deras existens. Lagstiftning och myndigheter är på vargens sida. Befolkningen uppmanas finna sig i situationen.
Villa Landes stora auditorium drog så gott som fullt hus då Finlands viltcentral och Kimitoöns jaktvårdsförening hade bjudit in till ett informationstillfälle om vargarna på Kimitoön. Många i publiken uttryckte en genuin oro över läget. Vargar har setts i centrum av Kimito, ortsbor vågar inte gå ut i mörkret med sina hundar längre och många oroar sig för barnen som ska gå längs mörka vägar till sina skolskjutsar.
– När det etablerar sig varg på ett nytt område skapas alltid debatt. Känslorna kan gå väldigt heta, säger viltplanerare Jörgen Hermansson på Finlands viltcentral.
Observationer och dna-prover gör gällande att det på Kimitoön finns ett vargrevir. Det består av ett alfapar som fått valpar, det vill säga en flock. Sammanlagt handlar det om fyra vargar. Den här tiden på året är valparna nästan lika stora som sina föräldrar. Ibland rör de sig tillsammans och ibland åtskilda.
Valparna flyttar ut
Man kan utgå ifrån att alfaparet är där för att stanna. Alfapar tillåter inte andra vargar än de egna valparna på sitt revir. Valparna brukar flytta bort i februari-mars, men under försommaren är det sannolikt dags för nästa kull valpar. Därför är antalet vargar på ett revir inte konstant.
Eftersom valparna tenderar att flytta bort ökar antalet exemplar inte heller i samma takt som vargarna får tillökning.
Å andra sidan är det mindre än femton år sedan det första vargreviret uppstod i Sydvästra Finland och idag finns det nio revir på området.
Det som skiljer flocken på Kimitoön från de flesta andra vargflockar är att alfaparet med största sannolikhet består av ett syskonpar. Det har dna-prover gett vid handen.
Vargen mitt i byn
Vargen äter i första hand klövvilt. Vitsvanshjort och rådjur hör till den primära födan, men vargen kan som känt också anfalla husdjur, främst får och hundar. I höstas dödades en hund som var ute på kvällsbestyr av en varg på Kimitoön. Någon ersättning har ägaren inte heller sett till.
På Kimitoön är bebyggelsen så pass utspridd att vargarna omöjligt kan leva där utan att röra sig där människor bor och lever.
– Vargar som är födda på ett revir där det finns bebyggelse i närheten vänjer sig vid människan och kan vara mindre skygga, säger Jörgen Hermansson.
Publiken vill gärna ha konkreta svar, men dessvärre finns sådana inte att få. Inte på det här informationstillfället och sannolikt inte annanstans heller.
Hur många vargar ska det finnas innan jakt kan bli aktuell? Var ska vargen röra sig innan det räknas som ett problem? Vem tar ansvar om det händer något? I vilket skede kan vargstammen begränsas?
– Vi håller oss till lagen, säger viltchef Mikko Toivola på Finlands viltcentral och tar på så sätt inte ställning åt något håll.
Politisk fråga
Toivola hänvisar till att det handlar om politiska beslut som grundar sig på lagstiftningen i EU.
– Vargen åtnjuter ett starkt skydd. Varje gång en varg skjuts blir polisen inkallad.
Tiden då det beviljades skottpeng på varg är definitivt ett minne blott. Om vargen visar sig i en tätort ska den först skrämmas iväg och först i andra hand skjutas. Undantagslov kan beviljas men det ska finnas välmotiverade skäl.
– Det räcker inte att säga att man är rädd. Rädsla kan vara berättigat och tillåtet, men är inte en orsak till undantagslov, säger Toivola.
Han medger också byråkratin kring undantagsloven gärna skulle få vara enklare.
Från viltcentralens sida är signalen tydlig: Finns det varg där man bor måste man acceptera det och lära sig leva med det.
Ingen hysteri
Jörgen Hermansson betonar vikten av fakta och kunskap.
– Om det finns fyra vargar på Kimitoön kan man inte säga: ”vargarna är överallt hela tiden”, påpekar han och tillägger att människan i sin oro ibland skapar en hysteri som inte har med verkligheten att göra.
Han tillstår ändå att ett vargrevir för med sig vissa risker.
– Vargar uppfattar att de äger sitt revir och ser hundar som inkräktare och föda.
Han uppmanar också Kimitoöborna att vidta åtgärder för att minska på risker.
– Det innebär ändrade jaktarrangemang och ändrad hundhållning. Vargstängsel är ett arbetsdrygt men effektivt skydd mot vargen.
Det finns anslag för vargstängsel men också den ansökan ska vara välmotiverad.
– Risken bedöms från fall till fall. Det finns inte obegränsat med pengar, säger Hermansson som också tar emot ansökningar för viltstängsel.
