Granlids äppelodling i skärgårdskommunen Vårdö var ett av besöksmålen när Lokalkraft Leader Ålands miljöprojektlots Kristoffer Rancken från Ekenäs förra veckan träffade fem åländska företagare som planerar våtmarker för att minska näringsutsläppen i havet.
Och Rancken gillade det han fick se på Vårdö.
– Det är roligt när man ser att människor har ett genuint intresse för biologisk mångfald och verkligen är engagerade för miljön, kommenterar han.
Granlids äppelodling drivs sedan 1995 av äkta paret Maria Granlid och Vesa Koivisto. Båda är utbildade biologer från Åbo Akademi. Vesa har bland annat jobbat som fiskeribiolog och rådgivare och han är dessutom mycket intresserad av fåglar.
Helt av eget intresse och utan bidrag har de redan anlagt två dammar intill det moderna ULO-lagret (ultra low oxygen) där höstäpplen med välbehållen kvalitet kan lagras ända in i april.
Med en pump får de vattnet att cirkulera mellan de två dammarna där gårdsfolket bland annat har planterat ut öring och placerat ut både skrak- och andra fågelholkar. Bland annat vattensalamandrar trivs också i de små dammarna och alldeles intill planerar de nu att bygga en tredje grop för att samla upp smältvatten från skogen.
Planerar våtmark mitt i äppelodling
Granlids som var den första kommersiella äppelodlingen på Åland grundades redan 1943 av Marias farfar Carl Granlid.
Nu är gårdens nästa stora projekt att anlägga en cirka halv hektars våtmark på en del av äppelodlingen i Vargata by. Den odlingen ligger precis intill stora vägen vid vägkorsningen till Båthusviken.
Genom äppelodlingen flyter nu ett stort utfallsdike med näringsrikt vatten från skogsmarker och specialodlingar högre upp.
– Det är är lite krångligt att jobba här när diket splittrar odlingsarealen. Det är stor risk att köra ner i diket med maskinerna, kommenterar Vesa Koivisto.
Visionen är nu att anlägga en våtmark som enligt de första grova beräkningarna skulle rymma omkring 5.000 kubikmeter vatten. Jordmassorna som uppskattas till över 10.000 kubik kunde då användas för att höja marknivån på den del av äppelodlingen som blir kvar.
Kristoffer Rancken föreslår också att en del av jordmassorna ska utnyttjas för att i den nya lilla sjön bygga upp små öar som boplatser för både andfåglar och andra fåglar.
– På det sättet får man vattnet att rinna långsammare i S-formade slingor runt öarna. Då hinner det näringsrika sedimentet bättre sjunka till bottnen, förklarar han.
Bra våtmark behöver också torrläggning
Den anlagda våtmarken kan vara ganska grund med sneda och långsluttande kanter. Man Rancken rekommenderar samtidigt att man i det rinnande vattnets huvudfåror gräver några djupare gropar för ansamling av sediment.
– Då blir det lättare att tömma fickorna på det näringsrika bottenslammet när man med några års mellanrum behöver torrlägga våtmarken.
Torrläggning med 5-10 års mellanrum är enligt Rancken viktig för en välfungerande våtmark.
– Under de första åren växer antalet vattendjur och insekter som utgör föda för sjöfåglarna till sig väldigt snabbt. Sedan avtar tillväxttakten och därför att det bra att vattenbassängen emellanåt blir tömd. Då kommer djur- och mikrolivet snabbt igång på nytt. Det är också bra att först så in bottnen med något slags gräs som mat för sjöfåglarna.
Järnhaltigt brunnsvatten problem för droppslang
En mångfunktionell våtmark kan via Leader på Åland anläggas med 80 procent som EU-bidrag via Ålands landsbygdsutvecklingsprogram, men våtmarken får enligt reglerna inte användas enbart som bevattningsbassäng.
Men det finns redan åländska specialodlare som med 35 procents investeringsstöd från landskapet har grävt bevattningsbassänger dit man kan pumpa över det näringsrika vattnet från en anlagd våtmark.
Kristoffer Rancken påpekar att en våtmark nästan med naturnödvändighet dessutom bidrar till att höja grundvattennivån, som med torrare somrar och snöfattigare vintrar ofta riskerar att bli alarmerande låg.
Vesa Koivisto berättar att odlingen hittills mest använt brunnsvatten för bevattning. Men Vårdös grundvatten innehåller mycket järn och mangan så att de små hålen i droppbevattningens slangar snabbare täpps till.
Men naturen kan också ställa till det på andra sätt.
För några år sedan slog nämligen Vårdö enligt Vesa Koivisto ”finländskt rekord i regn”.
– Vi fick 200 millimeter regnvatten på en och en halv timme. Just på den här odlingen stod äppelträden då i nästan en meter högt vatten.
Drönare hjälper med kartläggning
Nästa steg för Granlids våtmark i Vargata är nu att Kristoffer Rancken tillsammans med sin bror Romi gör upp ett utkast till placering och storlek för den planerade våtmarken.
Romi Rancken har under många år varit lärare och projektledare vid yrkeshögskolan Novia i Ekenäs, men har de senaste åren specialiserat sig på digitala kartor med hjälp av det geografiska informationssystemet GIS och terrängmätning. Bland annat tar han hjälp av drönare för att göra upp modeller för våtmarker.
Lantmäteriverket har enligt Romi Rancken redan laserskannat nästan hela Finland och producerat digitala höjdmodeller av terrängen. De kan användas för mycket detaljerade topografiska kartor.
När den första kartmodellen för en ny våtmark är klar får markägarna komma med sina kommentarer och synpunkter innan man slutligt slår fast hur våtmarken ska placeras och se ut innan en bidragsansökan lämnas in till Lokalkraft Leader Åland.
Om projektet godkänns och i sista hand även får klartecken av landskapsregeringen ges bidrag för 80 procent av projektets kostnader. Där inräknas också eget arbete.
Kristoffer Rancken poängterar att paret Granlid-Koivisto i sin kommande bidragsansökan bland annat ska betona hur vackert det blir med en våtmark och fågelsjö direkt intill vägen mot Vårdös kommuncentrum.
Han ser heller inget hinder för att man exempelvis under torra somrar skulle kunna använda en del av våtmarken för bevattning eftersom en våtmark uttryckligen mår bara bra av torrläggning emellanåt.
Miljöprojekt för Åminne herrgård
Skogsbruksingenjören Kristoffer Rancken har sysslat med våtmarker sedan han 1999 anställdes för att ta hand om skogen, parken och viltvården på Åminne gods nära Salo i sydvästra Finland.
Via sin firma jobbar han nu med samma saker även för flera andra gårdar och uppdragsgivare och påpekar att miljösatsningar inte behöver kosta så mycket.
– Jag har haft som praxis att alltid anlägga våtmarker i samband med kalavverkningar. När man ändå har maskiner för markberedning ute i skogen blir merkostnaden inte särskilt stor för att också gräva ut en liten våtmark.
Under sina två dagar på Åland gjorde Kristoffer Rancken också fältbesök hos Ålands Producentförbunds vd Henry Lindström, förra ÅPF-ordföranden Tage Eriksson, ekologiska spannmålsodlaren Mats Häggblom samt specialodlaren Sture Johansson som ville få råd och hjälp angående våtmarker.
För Johanssons del handlar det om en våtmark kombinerad med en bevattningsbassäng i Hammarland Vestmyra.
– Det handlade i flera fall om våtmarker som kunde byggas genom att dämma upp diken och utnyttja naturliga sänkor i terrängen så att man inte behöver gräva så mycket. I ett fall var det också fråga om att skapa ett så kallat tvåstegsdike där kväve och fosfor kan fångas upp när ett utvidgat dike blir översvämmat vid högvatten.
