Efter Katri Kulmunis (C) avgång från finansministerposten förra fredagen började rykten florera i rask takt. Vad ska hon göra i framtiden och vem ska bli Finlands nästa finansminister? Under lördagen kryddades dessutom soppan med rykten om att olika Centerkrafter vill fälla regeringen. Inom Centerpartiet var man rätt så fort överens om att man vill ha en erfaren, pålitlig och stabil finansminister.
Efter några turer blev det partiets trotjänare Matti Vahanen som motvilligt tackade ja till uppdraget. 64-årige Vanhanen, som trivdes utmärkt som riksdagens talman, har vid det här laget gjort i praktiken allt man kan göra inom finländsk politik. President har han inte blivit trots att han ställt upp i valet två gånger.
Signalvärdet i valet av Vanhanen till finansminister är entydigt. Centern tar uppdraget i sig och även sin regeringsmedverkan på allvar. Man väljer inte tvåfaldiga statsministrar till uppdrag som man inte ser seriöst på. Centern tar det på speciellt stort allvar på grund av att landet just nu befinner sig i en exceptionell kris, en kris som kommer alldeles särskilt kommer att pröva just statsfinanserna.
Det här är också någonting som Vanhanen själv tagit fasta på vid ett par tillfällen under veckan. Vi har redan fått höra förhållandevis långa och analytiska uttalanden av honom, ofta med en historisk återkoppling. Vanhanen talar ofta fritt och har redan hunnit dra de två uppenbara parallellerna, till finanskrisen 2009 samt 1990-talets recession.
I plenum på onsdagen försvarade Vanhanen regeringens fjärde tilläggsbudget med att säga att man vill undvika misstagen som begicks i samband med 1990-talets recession. Vanhanen under dessa dagar som finansminister redan i ett par omgångar hunnit påpeka att strukturella ekonomiska reformer behövs, i och för sig med rätt så svepande formuleringar. Höstens budgetförhandlingar visar senast på hur den vanhanenska finanspolitiken ser ut. Vanhanen utsågs också till vice statsminister. Det ska överlag bli intressant att se hur han påverkar dynamiken i regeringen. Sannolikt kommer han att ta en mycket traditionell finansministerroll, både här hemma och i EU-sammanhang. Det återstår att se om han kommer att använda finansministerposten som en plattform för någonting mer längre fram eller på kortare sikt hur ett eventuellt ordförandebyte i Centern i höst påverkar hans sits.