Varmt vatten ur kranen är inget vi tagit för givet hemma hos oss – men det är förunderligt hur snabbt man vänjer sig vid sina nya bekvämligheter. I augusti i år inleddes en ny era hos oss. Bergvärmen gjorde entré.
För att värma hemmet och bruksvattnet har det krävts omkring 70 kubikmeter ved per år. Sommartid har bruksvattnet värmts av oljepannan, men resten av året har vi fyllt vedpannan från morgon till kväll. Att duscha på kvällen har ofta visat sig vara klokt.
Vindfällen och halvruttna träd har värmt oss under vinterns kalla månader. Min pappa har idogt släpat hem stam efter stam och skogarna har hållits skötta.
Om vårarna har familjen mangrant samlats vid vedraderna för att klyva och rada. På sensommaren har svetten lackat då vi gång på gång fyllt traktorns frontlastare med den torra veden som småningom fyllt alla inomhuslager.
”Veden värmer många gånger” har börjat kännas som ett ganska slitet uttryck även om det förstås stämmer.
Men nu är det alltså andra tider. I början av augusti borrades två hål, vardera 180 meter djupt, ner i berget strax utanför husknuten, med femton meters mellanrum. Den gamla oljepannan lyftes ut ur pannrummet och ersattes av en 18 kilowatts värmepump med bufferttank.
Utanpå ser värmepumpen ut som ett kylskåp försett med en menyskärm. Vedpannan med tillhörande varmvattenberedare fick stå kvar som reservsystem.
Att övergå till jord- eller bergvärme har funnits med i planeringen i flera års tid. Vedeldningen har varit förmånlig men arbetsdryg. Alternativet att elda upp nästan 7.000 liter brännolja per år har inte känts särskilt lockande.
En annan utväg hade varit att installera jordvärme vilket fungerar på samma sätt som bergvärmen, bara att rören då är nedgrävda horisontellt i marken, exempelvis i en åker. Båda systemen utnyttjar värmen i marken och fungerar med en likadan värmepump.
Värmen från marken transporteras med hjälp av kollektorslangens brinevätska till värmepumpen i huset. Pumpen behöver elektricitet för att fungera och blir det riktigt kallt krävs det mer extra energi i form av el.
Det här innebär alltså att vår elkonsumtion kommer att stiga. I gengäld behöver vi inte värma bruksvatten med olja, så det går sannolikt ganska jämt ut.
Många frågar hur många år det tar att ”tjäna in” en bergvärmeinvestering. Har man el- eller oljeuppvärmning blir ju inbesparingen betydlig, men i vårt fall handlar det alltså inte om ekonomisk inbesparing utan om ett smidigare system som inte kräver den arbetsinsats som veden gör.
Försäljarna som gav offerter räknade med att vi – om vi använt olja året om – hade sparat in kostnaderna på sju år.
Borrningskostnaderna är något dyrare än motsvarande grävningsarbeten för jordvärmekabel. Oberoende är det frågan om en betydande investering, vars storlek förstås påverkas av husets volym. Investeringen är också långsiktig. Värmepumpen beräknas ha en livslängd på 15 till 20 år, men själva borrhålen är närmast eviga.
Borrningen gjordes på tre dagar och krävde inget stort ingrepp på gårdsplanen. Installationen tog ytterligare tre dagar och så var systemet klart för användning. Eftersom vårt bostadshus sedan tidigare har vattenburen centralvärme där varmvattnet cirkulerar i elementen gick det bra att koppla bergvärmen till samma system.
I nya hus bygger man ofta golvvärme och på det sättet får man en bättre verkningsgrad eftersom den uppvärmda ytan är större.
Bergvärmesystemets vattentemperatur är betydligt lägre än den vi uppnått genom att bränna ved och olja. Kanske ändå inte så illa att ha ett vedlager kvar när kvicksilvret i vinter sjunker till minus 30 grader Celsius.
Folk har undrat vad jag ska göra med all fritid jag nu får. Jag tror inte det blir ett problem.
Maria Wasström