Utsädesgranskningen i Finland fyller 100 år i år. Granskningen av utsäde inleddes år 1919 vid Statens frökontrollanstalt och från och med början av 2019 är utsädesgranskningen en del av Livsmedelsverket.
Statens frökontrollanstalt inledde sin verksamhet i Dickursby den första september 1919. Tidigare hade granskningarna utförts på flera olika kontrollanstalter. Utsädeshandeln hade också stadigt ökat och allvarliga felanvändningar hade uppdagats. År 1926 flyttade anstalten till Kronohagen i Helsingfors och fungerade där fram till flytten till Loimaa.
Utsädeshandeln och importen reglerades av den lag som instiftats 1919 och som ålade utsädeshandlarna att ge köparna garantibevis för kvaliteten på utsädet. Till en början skedde många överträdelser, varför övervakningen av handeln år 1928 övergick till att lyda under en tjänsteman på Lantbruksstyrelsen.
Stadigt växande verksamhet
Verksamheten blev mer och mer aktiv. Under 20 personer jobbade på frökontrollanstalten i början av 1920-talet, men i slutet av årtiondet jobbade man redan i två skift med över 100 arbetstagare per skift.
1930-talet kännetecknades av en blomstrande jordbruksnäring. Trädgårdsodlingen utvecklades och olika förädlade sorter blev vanligare. Man började också forska i växtsjukdomar som sprids via frön, såsom flygsot hos korn. Utsädespotatis granskades första gången på försöksfältet i Vik sommaren 1939.
År 1937 förnyades utsädeslagen så att all handel med utsäde var underställd Statens Frökontrollanstalt. Den som sålde utsäde var tvungen att erlägga ett officiellt granskningsbevis till köparen.
Under krigsåren på 1940-talet upphörde utsädesgranskningen helt och hållet och påbörjades inte igen förrän år 1947. Under dessa år importerades också exceptionellt mycket utsäde från utlandet.
1950-talet kännetecknades av utvecklingsarbete. Statens Frökontrollanstalt utbildade utsädeskonsulenter som sysslade med rådgivning, övervakade handeln och kontrollerade odlingar. De hade mycket arbete efter krigsåren då verksamheten hade legat nere.
Fokus på bekämpning av flyghavre
I slutet av 1950-talet började man i Finland fästa uppmärksamhet vid flyghavrens skadlighet. En aktiv utsädeshandel och den ökade användningen av skördetröskor spred ogräset snabbt och effektivt.
Frökontrollanstaltens nya direktör Aarne Hilli, som var specialiserad på ogräsforskning, satte fokus på att bekämpa flyghavren och år 1958 förbjöds flyghavre i allt utsäde.
Men ett par år in på 1960-talet var sommaren exceptionellt dålig. Skörden misslyckades och utsädet blev dåligt, varpå importen av utsäde ökade och en del var av mycket dålig kvalitet. 1962 lagstiftades det om att flyghavre inte fick förekomma på gårdar som producerade handelsutsäde.
Men samma år försämrades ändå läget eftersom missväxten medförde att Lantbruksstyrelsen beslutade tillåta en liten andel flyghavre per kilo. I slutet av årtiondet hittades sedan flyghavre i mellan 20 och 70 prov per år.
År 1975 trädde den utsädeshandelslag som länge hade beretts i kraft. Den nya lagen förpliktigade till en effektivare övervakning av utsädesproduktionen.
Europeiskt samarbete
På 1980-talet var somrarna varierande med tanke på utsädesproduktionen. Sommaren 1981 var usel, varpå importen inför vårsådden följande år var rekordstor. Svår missväxt blev det också 1987 med påföljande utsädesbrist och stor import följande vår.
I medlet av 1980-talet togs modern datateknik i bruk då den första så kallade mikrodatorn installerades på Frökontrollanstalten. Samma år förnyades också utsädeshandelslagen. Loven för utsädesförpackarna blev tidsbundna och övervakningen skärptes.
Samtidigt blev det möjligt att använda sig av förhandsgaranti, vilket klart minskade utsädets lagringskostnader och försnabbade utsädeshandeln.
I början av år 1991 införlivades statens frökontrollanstalt med den av Kalevi Hemilä ledda Jordbruksstyrelsen, men redan två år senare grundades Kontrollcentralen för växtproduktion (KTTK). Centralens utsädesgranskningsavdelning fick också nya uppgifter på sitt ansvar: övervakning av ekologisk produktion, övervakning av flyghavre också annanstans än på utsädesgårdar samt bekämpningsersättningar.
I början av 1990-talet blev Finland medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, varmed utsädeshandelslagen igen började ses över och en ny lag trädde i kraft 1994. Den största förändringen var att man härefter endast fick marknadsföra certifierat utsäde, vars äkthet och kvalitet granskades av myndigheterna.
I och med att den nya lagen beretts enligt EU:s utsädesdirektiv medförde Finlands EU-inträde ett år senare inga lagförändringar inom utsädesgranskningen.
Digitalisering och organisationsförändringar
Vid millennieskiftet förnyades lagen om handeln med utsäde. Den nya lagen trädde i kraft i slutet av år 2000. Också lagen om bekämpning av flyghavre förnyades 2002 och ökade statens befogenheter att bekämpa flyghavre.
På 2000-talet övergick utsädeskontrollen också till att använda nyare teknik som möjliggjorde en automatisering av verksamheten samt gjorde analys- och övervakningsarbetet effektivare.
Kontrollcentralen för växtproduktion fick sin första webbplats år 2000.
År 2006 kom den tredje stora organisationsförändringen då Kontrollcentralen för växtproduktion blev en del av Livsmedelssäkerhetsverket Evira.
Sedan början av detta år är utsädeskontrollen en del av Livsmedelsverket, som bildades då Livsmedelssäkerhetsverket (Evira), Lansdbygdsverket (Mavi) och en del av Lantmäteriverkets central för ICT-tjänster (Mitpa) slogs ihop vid årsskiftet 2019.
Källa: Livsmedelsverket. De historiska uppgifterna samt fotografierna är tagna ur historiken Siementarkastuksen 90 vuotta, som sammanställts av Minna Nurro och Seija-Leena Nevala-Nurmi.
