Rami Lilja är profilerad som en experimentglad jordbrukare. Hans allmänna och långsiktiga mål är att framställa alltmer näringsrika och nyttiga produkter på ett miljövänligt och hållbart sätt.
Ylihärmäjordbrukaren Rami Lilja är mest känd som potatisproducent, men han producerar också andra grödor och spannmål såsom trädgårdsärt, korn, vete och bondböna på sina fält.
– Totalt odlar vi på ett par hundra hektar i Ylihärmä och Kauhava. Det handlar om både egen och arrenderad mark, säger Lilja när LF kommer ut på besök en gråmulen eftermiddag i mitten av juni.
Hur kommenterar du den pågående odlingssäsongen?
– Det har varit en bra start med en del regn som ett positivt inslag. Vid motsvarande tidpunkt ifjol hade jag varit tvungen att bevattna mina åkrar i flera veckor. Situationen kan dock förändras snabbt. Det behövs bara ett rejält nederbördsrikt åskväder så ser det annorlunda ut.
– Några rybs- och rapsodlare har tampats med baggproblem på sistone, har jag hört. Själva berörs vi inte av några insektsproblem eftersom potatisen helt befinner sig under jorden.
– Upptagningen sker först från slutet av augusti. September är allmänt taget den livligaste månaden, fortsätter Lilja.
Nypotatis har tidigare ingått men ingår inte längre i Rami Liljas skördeschema. Till största delen består hans potatisproduktion av matpotatis. Mängdmässigt rör det sig om ett genomsnittligt skörderesultat på 40.000 kilo per hektar.
– Jag har utvecklat ett eget varumärke med namnet Superpottu. På sistone har tre fjärdedelar av potatisen exporterats till Sverige och resten till den finländska marknaden, berättar han.
Också ekologisk produktion
Rami Lilja som driver företaget Lilja Farms kan numera sägas ha ett ben i den ekologiska sektorn.
– Två av mina fält är ekologiska sedan fem år tillbaka – efter en tvåårig övergångstid. Jag har bildat ett separat företag för ekoverksamheten.
Som en stabiliserande faktor i sammanhanget föredrar han att fortsätta med konventionell produktion vid sidan av ekosatsningarna.
– Mina erfarenheter av ekologisk produktion är goda, men visst har det också funnits en del problem. Skördarna kan variera mellan 15.000 och 35.000 kilo per hektar beroende på olika omständigheter.
Hur pass efterfrågad är ekologisk potatis i Finland för närvarande?
– Intresset är klart större i Sverige och Danmark. I Finland tenderar ekologiska potatispåsar ofta att fastna i butikshyllorna. En inverkande faktor är sannolikt att det nyligen framgick av en undersökning att den konventionellt odlade finländska potatisen är en ren produkt.
– På sistone har goda skördar medfört att det har skett en överproduktion av ekologisk potatis i Finland, tillägger Lilja.
Kvaliteten viktigare än skördemängden
Samtidigt framhåller Rami Lilja att det är viktigare för honom att kunna framställa alltmer kvalitativa, nyttiga och näringsrika livsmedelsprodukter än att erhålla stora skördar.
– Jag strävar efter att göra ständiga framsteg i den egna produktionsverksamheten. Målet är också att kunna hålla åkrarna i allt bättre skick och att odlandet görs på ett så biologiskt korrekt och naturligt sätt som möjligt – med minskat sjukdomstryck som en önskad följd.
– En annan personlig ambition är att på sikt kunna halvera den egna användningen av växtskyddsmedel. Vid bekämpningsinsatser eliminerar man även en del nyttiga mikroorganismer, säger Lilja.
Rami Lilja siktar på att gå framåt genom att idka experimentell verksamhet. På sin dataskärm i kontoret vid potatislagret plockar han fram några grafiska skisser med färgade fält.
– Jag har experimenterat med att tillsätta olika mängder fosforgödsel på olika åkerområden. Sedan har jag kunnat jämföra odlingsresultat.
– Jag förmedlar gödslingsmedel till kunder som en sidogren. Produkterna är importerade från Holland, tillägger Lilja i samma veva.
Som 6-åring flyttade Rami Lilja med sin familj från Esbo till Ylihärmä.
– Min far Martti tog över hemgården och småningom har jag själv fört släktens jordbrukstraditioner vidare. Jag har alltid velat bli jordbrukare, säger Lilja som är agronom till utbildningen.
Apropå hemtrakten Ylihärmä säger han att sidonäringsprojekt är vanligt inom det lokala jordbruket idag. Men i övrigt är den aktuella trenden densamma som på andra håll i landet.
– Det är vanligare att jordbrukare slutar än att det kommer nya förmågor, säger Lilja.