Miljöministeriet och försvarsministeriet reder ut möjligheterna att återställa våtmarker i gränsområdena nära Ryssland. Åtgärderna kan ha positiva effekter på miljön, försvaret och nationalekonomin. I förlängningen är det möjligt att Finland samarbetar med andra Natoländer i den här frågan.
– Vi börjar utredningsarbetet i oktober, bekräftar överdirektör Tarja Haaranen på miljöministeriet.
Hon berättar att de två ministerierna tillsätter en gemensam arbetsgrupp med uppgift att reda ut om och hur Finland kan skapa strategiska försvarszoner längs gränsen mot Ryssland genom att förbättra naturens tillstånd. Tanken är att utredningsarbetet är klart inkommande vår. Då beslutas också om eventuella pilotprojekt.
Att återställa våtmarker innebär huvudsakligen att man fyller igen diken som grävts på myrmarker för att beskoga dem. Den här formen av skogsbruk började på 1950-talet, men stöds inte längre av staten. Det kan också gälla våtmarker för fåglar.
När våtmarker återställs i stor skala är det en klar vinst för mångfalden i naturen, vattenkvaliteten, kolsänkorna samt företagandet och sysselsättningen.
Startskott i fjol
Tanken på att återställa de östliga våtmarkerna som en kombinerad ekologisk och försvarsmässig åtgärd bottnar i en åtgärdsmotion som riksdagsledamot Pauli Aalto-Setälä (Saml) riktade till Riksdagen redan i början av förra året. Motionen är den första i sitt slag då det gäller att kombinera miljö och försvar.
Med motionen vill Aalto-Setälä att bältet av kärrmarker längs Finlands gräns mot Ryssland återställs så att det bildar ett fysiskt hinder som gagnar försvaret (läs: sinkar ryssen).
I motionen påpekar Aalto-Setälä att kärrområdena intill östgränsen är stora, upp till 500 kvadratkilometer. De är belägna framför allt mellan Norra Karelen och Kajanaland. Enligt honom är det möjligt att återställa dem på ett försvarsmässigt förnuftigt sätt.
Till Landsbygdens Folk säger Pauli Aalto-Setälä att Finland har en lång tradition av att dra nytta av naturen i försvaret och att hans förslag är en unik kombination av miljö, försvar och ekonomi.
– Det här är ett klassiskt vinn-vinn-upplägg, säger han.
Aalto-Setälä är medlem av Riksdagens miljöutskott, viceordförande i ekonomiutskottet och har varit ersättare i försvarsutskottet. Han har också ett förflutet som företagsledare. Dessutom är han major i reserven, pansarvagnsofficer och fortfarande aktiv reservist.
Oron i Europa har vuxit allt sedan Ryssland inledde kriget mot Ukraina för tre och ett halvt år sedan. Aalto-Setälä anser inte att det är för sent att stärka försvaret genom våtmarker.
– Jag tror inte att Ryssland någonsin blir en demokrati. Vi behöver inte vara rädda, men vi måste vara förberedda, säger han.
Ukraina bevisade redan i början av kriget att sumpiga marker är ogenomträngliga för stridsvagnar efter att ha sprängt en egen damm nordost om Kiev. Det blev en fullträff som bromsade den ryska invasionen.
Enligt Miljöministeriets Tarja Haaranen umgås både Polen och Estland med liknande planer som Finland. Representanter för det polska miljöministeriet besökte finländska miljöministeriet under andra veckan i september och en grupp från Estland väntas i oktober.
Tidningen Expressen beskrev för en tid sedan frågan som en Nato-strategi. Tarja Haaranen vill i det här skedet inte ta ställning till eventuella samarbeten med andra länder.
– Jag kan berätta mera på våren, säger hon.
Pauli Aalto-Setälä säger, för sin del, att det lönar sig att testa metoden i Finland och Polen och sedan gå vidare.
Drabbar inte privata markägare
På frågan om hur återställandet av Finlands våtmarker längs östgränsen skulle finansieras svarar Tarja Haaranen att eventuella pilotprojekt finansieras med offentliga medel. Om man går vidare hoppas hon också på EU-stöd.
Haaranen påpekar att Finland har långvarig erfarenhet av att på frivillig basis skydda och förbättra naturen, bland annat via skyddsprogrammet Metso och livsmiljöprogrammet Helmi.
Hon framhåller att det eventuella återställningsarbetet i första hand sker på statens marker. Därför är Forststyrelsen också inkopplad i utredningsarbetet.
– Men om man börjar förbättra naturens tillstånd storskaligt längs östgränsen kan privata markägare också delta och få stöd till exempel via Helmi, säger hon.
Livsmiljöprogrammet Helmi inleddes år 2021. Det pågår fram till 2030 med målsättningen att bland annat restaurera 59.300 hektar myrmark. När programmet inleddes hade det en budget på över 40 miljoner euro per år, men under regeringen Orpos tid har stödet minskat med ungefär hälften.
Enligt programchef Maaret Väänänen vid miljöministeriet kan det intill östgränsen finnas områden som omfattas av Helmi-programmets åtgärder och som kan kopplas till försvaret. Totalt finns det i Finland mellan 4 och 5 miljoner hektar dikade myrar som kan återställas, och en stor del av dem finns i östra Finland.
Hon säger att kostnaderna för återställningsarbete i allmänhet går på 800-1.000 euro per hektar. Prislappen varierar beroende på egenskaperna hos de myrar som restaureras och behovet av åtgärder.
Effektivt hinder för stridsvagnar – men inte under kalla vintrar
Försvarsmakten välkomnar initiativet till att återställa våtmarker vid gränsen mot Ryssland.
– Försvarsmässigt är det en klar fördel om terrängen är svår att forcera vid östgränsen. Ännu bättre är det om de naturliga hindren kan integreras med resten av försvaret, säger överste Riku Mikkonen, pionjärinspektör på Arméstaben i S:t Michel.
Våtmarker är ett effektivt hinder för till exempel pansarvagnar och transportfordon.
– Men inte under kalla vintrar, då också kärren fryser så att de bär tunga fordon. Då är det rentav lätt att ta sig över dem, påpekar Mikkonen.
Han säger att det är värt att utnyttja och utreda alla försvarsmetoder. När det gäller återställandet av våtmarker vid östgränsen talar han för ett samarbete mellan miljöministeriet, lokala försvarsmyndigheter och NTM-centralen.
Enligt Mikkonen kan våtmarkerna inte ersätta andra försvarsmetoder. De är ett komplement, och undanröjer inte behovet av traditionella befästningar och spärrar. Därför bedömer han att försvaret inte kan spara pengar på att våtmarker återställs.
Riku Mikkonen har inte ännu hört om några instruktioner från Nato.
– En gemensam Natostrategi, ur militär synvinkel, är inte nödvändig eftersom frågan framför allt är nationell, men en sådan skulle inte heller skada, säger han.
Överste Mikkonen säger att man också borde överväga och utreda andra naturhinder längs östgränsen.
– Ju svårare det är att ta sig fram i terrängen, dess bättre. Bland annat borde man undvika kalhyggen nära gränsen. Gällande dem borde man alltid tänka också på den militära aspekten, slår han fast.