Langgard
Bland de positiva händelserna under året framhöll Tomas Långgård att spannmålspriserna stigit, men det har höjt kostnaderna för utfodring. Detta utan att kostnadshöjningarna har beaktats tillräckligt i producentpriserna på kött, ägg och mjölk.
Jordbruk Skogsbruk SLC

Torka, lönsamhet
och klimat var teman
i ÖSP-ordförandens
öppningstal

Årets torka som inleddes redan under våren var bland de ämnen som förbundsordföranden Tomas Långgård tog upp i sitt öppningstal till ÖSP:s höstmöte i Vörå i tisdags.

– Första vallskörden blev dålig i hela landskapet, men åtminstone i de norra delarna kom det bättre med grovfoder senare på sommaren, sade Tomas Långgård. Sydösterbotten drabbades hårdast av torkan och det har varit stora utmaningar att få tillräckligt med grovfoder bärgat.

Eftersom värmen och torkan fortsatte på hösten kunde i alla fall grödorna bärgas under ypperliga förhållanden enligt ÖSP-ordföranden.

– Kostnaderna för skörd och torkning uppgår till en bråkdel av vad de gjorde 2017. Variationerna på den skada växterna tagit av torka var stora i landskapet och på våra gårdar, alltifrån de som fick den sämsta skörden på långa tider till dem som lyckats få någorlunda hyfsade skördar.

Högre priser en ljusglimt

Eftersom torkan slog hårt till i hela norra Europa och i delar av Australien visade marknaden enligt Tomas Långgård att den reagerar med högre pris då utbudet blir mindre.

– Högre spannmålspriser är en ljusglimt som den konventionella växtodlingen verkligen behövde efter flera år med svaga priser. Intäkterna från marknaden är nu på en mer försvarbar nivå än tidigare, förutsatt att man lyckats få en någorlunda hyfsad skörd. I dagsläget kan det vara skäl för växtodlarna att överväga en eventuell bindning av priset för åtminstone en del av nästa års skörd.

Det bättre priset på spannmål leder emellertid enligt ordförande Långgård till högre kostnader för foder inom husdjursproduktionen.

– Som vanligt går det trögt med att få kostnaderna vidare i livsmedelskedjan. På kött har priset stigit något och det finns signaler om att mera är på kommande, men de är tyvärr otillräckliga. Också på ägg har packerierna lyckats få ut något mera från marknaden, men det räcker inte för att kompensera hela kostnadsstegringen. I synnerhet inom mjölkproduktionen ser läget bekymmersamt ut, bland annat sjönk producentpriset vid ingången av sommaren.

Enligt Tomas Långgård är det ett faktum att den finländska producenten inte överlever på producentpriser som ligger på EU:s genomsnitt.

– Såväl för mjölk och kött som för andra råvaror borde vårt producentpris ligga betydligt högre än EU:s genomsnitt, dels på grund av vårt nordliga läge men också för att vi producerar med strängare djurskydds- och miljökrav.

Varför högre krav utan högre priser?

– Man kan med fog ställa sig frågan om det är rättvist att ha olika krav ställda på livsmedelsproduktionen i olika EU-länder med beaktande av att våra produkter möts och ska konkurrera på en gemensam marknad, fortsatte Tomas Långgård.

– Stödpolitiken har endast i liten mån utjämnat lägre skördar, men har inte kompenserat den strängare lagstiftning som vi dras med. Som exempel kan nämnas att vi inte har fått stöd för att vi håller produktionen salmonellafri och inte heller för att den finska lagstiftningen kräver 50 procent mer utrymme för grisar i boxarna än i våra konkurrentländer i EU.

Om sträng lagstiftning i produktionen inte kompenseras via stödsystemen borde det komma ett mervärde från marknaden för att få ekvationen att gå ihop. Med facit på hand över de snart 23 första åren på en gemensam marknad kan man dra slutsatsen att det åtminstone inte frivilligt betalas något mervärde för rena, spårbara produkter som är producerade med stor djur- och miljöomsorg, menade Långgård.

– Eller är det någon som tror på att handelskedjorna frivilligt avstår från en del av sitt vinstintresse för att trygga en någorlunda lönsam produktion och utkomst för producenterna? Nej, inget tyder på detta, konsumentupplysning i all ära, men för att råda bot på dagens lönsamhetskris behövs en kraftigare reglering av livsmedelshandeln. Eller så borde import av livsmedel och råvaror som producerats under lägre djurskydds-, miljö-, och kvalitetskrav än vad vi har, förbjudas, annars snedvrider det konkurrensen.

Snudd på fusk i märkningen

En förutsättning för att konsumenten ska kunna prioritera inhemska produkter är att man tydligt kan se vilka som är inhemska i butikshyllan, påminde ÖSP-ordföranden om.

Han konstaterade att kraven på ursprungsmärkning sakta har blivit bättre med åren men mycket finns ännu att förbättra.

– Vem hade trott att detaljhandeln och förädlare som sysslar med import skulle kringgå lagstiftningen genom att finstilt och smått uppge produktens ursprungsland, till exempel Brasilien, men däremot stort och tydligt uppger förpackare och tillverkare som inte överraskande är i Finland. Det här har förekommit i handelns egna varumärken och kan kallas för avancerad vilseledning av konsumenten och snudd på fusk. Med andra ord behöver lagstiftningen om ursprungsmärkning ses över och kompletteras med krav på tydlighet.

För att stärka inhemska produkter och brand borde man enligt Tomas Långgård dessutom införa ett skydd i lagstiftningen för förädlingsindustrins produktutveckling, ett tidsbestämt skydd mot kopiering av nya innovativa produkter.

– Skulle vi ha en livsmedelskedja där parterna visar förståelse och respekt för varandras affärsområden kunde överenskommelser om att inte kopiera varandras produkter ske på frivillig bas, men då vi inte har det borde vi få ett upphovsrättsskydd via reglering eller lagstiftning.

Livsmedelsmarknadslagen ett steg i rätt riktning

Livsmedelsmarknadslagen som är på slutrakan i riksdagsbehandlingen är ett steg i rätt riktning då det gäller att reglera livsmedelshandeln enligt Tomas Långgård.

– Den ska träda i kraft efter årsskiftet och övervakas av ett livsmedelsombud. Avsikten är att få bort ojusta handelsmetoder och att stärka producenternas ställning i livsmedelskedjan. Detaljhandeln har motsatt sig lagstiftningen och förespråkat frivillighet, men det har nog visat sig att det inte längre går i Finland. Vi har försökt med det receptet under hela vårt EU medlemskap och år för år har råvarans andel av konsumentpriset minskat. Den är idag på katastrofal låg nivå, och hotar hela livsmedelsproduktionens framtid i Finland.

– Den svåra situationen för köttproduktionen i landet och risken för att det blir brist på julskinkor framöver har i dagarna lyfts fram i media. Vad gör handeln i det skedet? Jo enligt rykten begär man in priserna för nästa års julskinkor ännu tidigare än förr, det vill säga mer än ett år i förväg och innan ens årets skinkor är sålda! Man blir förvånad och bestört, nu skulle det vara läge för förädlingsindustrin att helt avstå från att gå med i prisauktionen.

ÖSP:s krav på CAP2027

ÖSP-ordföranden berörde också beredningen av EU:s jordbrukspolitik inför nästa programperiod CAP2027 som är i full gång.

– Finland ska de närmaste månaderna forma sitt eget ställningstagande i frågan. Från ÖSP:s sida har vi gjort några linjedragningar som vi driver via SLC. Det första är att försvara stödnivåerna både i första och andra pelaren. Läget ser utmanade ut i andra pelaren så det blir inga lätta förhandlingar för Finlands del.

– För det andra vill ÖSP ha bort systemet med stödrättigheter och om det inte går att slopa tvärvillkoren så bör de åtminstone gallras hårt. Tredje saken är att gynna aktiv odling i stödsystemen, till exempel via skördekrav på åtminstone vall. Dessutom vill vi att ålderspension ska leda till mindre stöd. Vi vill också att stödet till trädgårdsnäringen och den enmagade sektorn ska tryggas för hela landet.

Ohållbar ekonomi

Vidare hänvisade Tomas Långgård till naturresursinstitutet Lukes färska rapport över näringens lönsamhet.

– Rapporten visar att den ekonomiska situationen för vår näring är ohållbar för tillfället. Regeringen tillsatte i somras Andelsbankens tidigare koncernchef Reijo Karhinen som utredningsman med uppdrag att till årsskiftet komma med en rapport innehållande åtgärdsförslag som ska förbättra lantbrukets inkomst med 500 miljoner euro per år. SLC har framfört producentorganisationens förslag till Karhinen och vi måste nu ställa vårt hopp till att han kommer med konkreta förslag som kan förverkligas och ta oss upp ur lönsamhetskrisen.

Jordbruket har gjort mycket för mindre näringsbelastning

– Ni har säkert följt med debatterna om klimatförändringen och näringsbelastningen av vattendragen, fortsatte Tomas Långgård. I båda fallen har våra näringar ganska ofta lyfts fram som syndabockar. Vi kan inte förneka att jord- och skogsbruket spelar en roll i sammanhanget men det är nog mera i positiv än negativ bemärkelse.

Mycket har blivit gjort för att minska näringsbelastningen från jordbruksproduktionen och marken och det finns ännu saker att göra, men nu borde större fokus enligt ÖSP-ordföranden sättas på samhällsbelastningen där man bara koncentrerar näringsämnena och för ut dem i naturen tillbaka utan att de används i något kretslopp.

– Sedan urlakas massorna, näringsämnena når vattendragen och vi kan tänka oss på vems konto utsläppen bokförs.

Gällande klimatförändringen sitter jordbruket enligt Tomas Långgård på nycklarna till att binda koldioxid.

– När vi sköter det på ett effektivt sätt borde vi också belönas för det. Vi får även utgå ifrån att större fokus på detta kommer i nästa stödperiod.

Köttproduktion och -konsumtion har fått oförtjänt negativ uppmärksamhet i klimatdebatten, ansåg Tomas Långgård.

– Skulle färre nötkreatur vara lösningen, så vore problemet redan löst i och med att antalet nu är endast en tredjedel av vad det var 1960. Vi måste komma ihåg att husdjursproduktionen står för endast 5 procent av koldioxidutsläppen och att det är förbränningen av fossila bränslen som är den stora boven i dramat. Kolkraftverken, stål- och betongindustri hör till de stora klimatbelastarna.

Modernt skogsbruk har fördubblat kolbindningen

Nyligen kom uppgifter om att skogen binder nästan dubbelt mer koldioxid än man tidigare räknat med. Den slutliga rapporten från Luke presenteras inom kort.

– Det är i alla fall mycket glädjande att vårt sätt att bruka skogen i modern tid fördubblat tillväxten och kolbindningen. Det här bevisar att god skogsvård och ansvarsfulla avverkningar ger resultat både för skogsägarna och klimatet, sade ordföranden. De falanger som driver på ett kalhyggesfritt skogsbruk eller ett skogsbruk där man ska låta ”skogen växa ifred” är enligt ÖSP-ordföranden inte bara ett hot mot den privata äganderätten utan också ett hot mot klimatet.