Intresset är stort för att åter börja odla sockerbetor på Åland. Vid ett odlarmöte förra veckan berättade SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback också att det finns möjligheter att anpassa transportstödet så att den åländska betodlingen inte stoppas av höga transportkostnader till sockerbruket i Säkylä.
Till Ålands Producentförbunds odlarmöte kom över 30 intresserade odlare och trots den rådande coronapandemin förekom inga krav på distansering eller skyddsmasker. Ålands Producentförbund ordförande Birgitta Eriksson-Paulson och SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback medverkade dock av andra orsaker enbart på distans.
Eriksson-Paulson betonade att ÅPF arbetar för alla jordbrukare och inte gör någon skillnad på medlemmar och icke-medlemmar.
– Men inkomster får vi enbart från medlemmar, påpekade hon som en vink om varför medlemmar behövs för jordbrukarnas intressebevakning.
Viktigt med inhemsk odling av sockerbetor
Jonas Laxåback, som tillsammans med representanter för MTK diskuterat stöd för sockerbetsodlingen med jord- och skogsbruksministeriet samt företaget Sucros som äger landets enda sockerbruk, påpekade att det redan av beredskapsskäl och med tanke på Finlands självförsörjning är viktigt med fortsatt sockerbetsodling i landet.
– Sockerbruket i Säkylä vill få mera inhemska betor och just nu befinner vi oss i ett brytningsskede med tanke på jordbrukets kommande nya programperiod från 2023, konstaterade Laxåback.
Nu finns en diskussion om att höja det produktionskopplade stödet för sockerbetsodling och dessutom finns det ett nationellt arealstöd.
Sockerbetorna var länge den mest lönsamma grödan på Åland, men när sockerbruket nära Salo lades ner och all inhemsk sockerproduktion flyttades till Säkylä ca 75 km norr om Åbo blev de åländska transportkostnaderna för höga. De sista åländska betodlarna slutade för fem-sex år sedan.
Enligt det nuvarande regelverket betalas transportstöd för högst 160 km vilket är för kort också för de odlare i svenska och finska Österbotten som sockerbruket hoppats få.
– Transportstödet är viktigt för att ha kvar betodlingen i Finland, konstaterade Laxåback och påpekade att det finns möjlighet till fraktstöd också för åländska sockerbetor trots att det handlar om ett inkomststöd som är fastländsk behörighet.
Många andra jordbruksstöd kan däremot de åländska myndigheterna bestämma om.
Stödpolitiken kan anpassas
Med det nuvarande fraktstödet blev sockerbetsodlingen helt enkelt olönsam på Åland när avståndet till sockerbruket blev betydligt längre.
– Transportstöd för 160 km skulle kunna räcka på fastlandet, men vi kommer upp till maxbeloppet. Den överskjutande delen av kostnaderna måste någon annan betala, kommenterade Tom Jansson från Saltvik.
Han var den ålänning som kämpade längst för att hålla kvar sockerbetsodlingen på Åland.
– Alla SLC-medlemmar bor längre från sockerfabriken än 160 km och upplägget för det nationella stödet kan alltid diskuteras. Det är rimligt att också få ett stödavtal för sjötransporter, påpekade Jonas Laxåback.
– Viktigast nu är hur ni på Åland rent praktiskt vill lägga upp odlingen och transporterna. Stödpolitiken kan anpassas efter det, tillfogade han.
Ett problem i sammanhanget är dock att transportstödet betalas först ett år i efterskott.
ÅPF:s vd Sue Holmström som redan börjat titta på möjligheterna att från säsongen 2021 odla sockerbetor på Åland berättade att Sucros ”absolut är intresserat av åländska bettorna”.
Hon har också konstaterat att det ”finns alternativ” för sjötransporterna med fartyg som lastar 600 respektive 900 ton.
Betorna skulle då skeppas från Åland till exempelvis Nystad och därifrån transporteras med lastbilar till Säkylä där vägning och provtagning för bland annat sockerhalten skulle ske. Betorna transporteras ”så rena som möjligt”.
– Åland har lite annan momsbehandling än fastlandet, men det är väl saker som måste kunna lösas, tyckte Holmström.
Åländskt fraktstöd också en möjlighet
I debatten påpekades också att eftersom Sucros också vill ha mera betor till sin fabrik borde företaget kunna betala lite mer för de åländska betorna med högre transportkostnader.
Eftersom havsomflutna Åland har en längre växtperiod på hösten och sockerhalten stiger under de sista veckorna brukar de åländska betorna dessutom ha den högsta sockerhalten i Finland. För betor med en sockerhalt över 16 procent betalas också ett tilläggspris.
Saltvikaren Mikael Söderholm som tidigare odlat sockerbetor på närmare 25 hektar påpekade att eftersom det i nästa års landskapsbudget aviserats transportstöd för Ålands Trädgårdshall och ”Chipsen” borde landskapsregeringen också kunna stöda betodlingen.
– Man kan inte göra skillnad på folk och folk, tyckte Söderholm.
Betodling många år i rad
Tom Jansson förklarade att det inte är något problem att bli av med den mängd sockerbetor som odlas på Åland. Det beräknas handla om ca 200 hektar och en betskörd på ungefär 10.000 ton.
– Avgörande är vad odlaren får kvar på sista raden.
Jansson påpekade också att man nu inte behöver starta helt från noll eftersom Ålands Betodlarförening, som tidigare skötte rådgivningen och ordnade sjötransporterna, fortfarande finns kvar.
– Det finns till och med lite pengar kvar i kassan.
Jansson berättade också att Sucros uppenbarligen räknade med att att få tillräckligt med betor från regionen runt Säkylä sedan sockerbruket i Salo lagts ner.
– Men nu har man många år i rad odlat betor på samma fält.
Enligt Tom Jansson kommer man i alla fall inte att minska stöden på fastlandet för att de åländska odlarna ska få högre transportstöd.
Möckelö hamn med vågstation
Om det blir odling av sockerbetor på Åland nästa år är planen att betorna skeppas från landskapets hamn i Jomala Möckelö där det färdigt finns en vågstation.
Men någon ska betala kostnaderna ifall sockerproverna tas på Åland så att varje odlare kunde få betalt för sockerhalten i just sina betor.
– Annars är det provtagningarna när lastbilarna kommer till sockerbruket som gäller, säger Jansson.
Han är själv delägare i Ålands största transport- och speditionsföretag Transmar, men trots att större långtradare numera är tillåtna räknar Jansson inte med att det skulle löna sig med lastbilstransporter direkt från Åland till Säkylä.
– Med en betskörd på 10.000 ton handlar det om 250 lastbilslaster och det finns ingen möjlighet att få så mycket returlaster att fraktpriserna skulle kunna konkurrera med sjötransporter.