Slc6
Jukka Tauriainen målade upp en dyster bild av det finska jordbrukets lönsamhet.
SLC

Tauriainen:
En förvärrad lönsamhetskris
hotar i sista hand
försörjningsberedskapen

Under SLC:s fullmäktigemöte förra fredagen höll Jukka Tauriainen från Naturresursinstitutet Luke ett anförande med rubriken ”Jordbrukets och trädgårdsnäringens lönsamhet – var finns elementen till en bättre ekonomi?”

Luke publicerade redan i början av november en lönsamhetsprognos för år 2022. Där framkom att bland annat djurgårdarna och växthusproduktionen är hårt pressade, samt att lönsamhetskoefficienten för jordbruket kommer att sjunka från 0,53 år 2021 till 0,42 år 2022.

Koefficienten beräknas genom att dividera företagarinkomsten med summan av lönekravet för jordbrukarfamiljens eget arbete och räntekravet för eget kapital. Siffrorna baseras sig på lönsamhetsredovisning från sammanlagt ca 750 gårdar.

Under sin presentation pekade Tauriainen på några viktiga parametrar för 2022-prognosen som indikerar att spannmålsskördarna varit rätt så goda, medan mjölkpriset har stigit med tjugo procent och mjölkproduktionen sjunkit en aning. Priset på kött har stigit med 20-30 procent, medan priset på produktionsmedel går upp med en tredjedel.

– Framför allt kostnaderna för el, energi och gödsel har ökat. Också foderpriserna har kraftigt följt spannmålet uppåt, konstaterade Tauriainen.

Oroväckande trend

De färskaste siffrorna utgör ytterligare en svacka i en trend som i sig pekar på att lönsamheten har varit nedgående under hela 2000-talet.

– Gårdarnas storlek och bruttointäkter har ökat under hela 2000-talet medan företagarinkomsten sjunkit, eller – om man tolkar det välvilligt – förblivit oförändrad.

Detta innebär att gårdarnas storlek har ökat för att kunna upprätthålla samma företagarinkomst, och att all effektivering som skett på gårdarna runnit bort och in i livsmedelskedjan övriga sektorer.

Bilden blir ännu mörkare från ett hektar-perspektiv. Bruttointäkterna har här förblivit oförändrade trots att kostnaderna hela tiden smugit sig närmare intäktsnivån.

– Företagarinkomsten per hektar har sjunkit från 750 euro år 2000 till 250 euro idag.

Lönsamheten på växt- och djurgårdarna

Inom växthusnäringen har inkomsten ökat rejält under 2010-talet för att sedan kollapsa under de senaste två åren. Året 2022 ser svårt ut, och här inverkar speciellt elpriset.

Den övriga växtproduktionen är ganska oförändrad medan frilandsodlingen visar en skarp ökning i inkomst sedan 2019.

– Lönsamhetskoefficienten var högst för gårdar med frilandsodling av trädgårdsväxter tack vare bättre skördar och högre priser samt tidigt inköp av gödsel, sammanfattade Tauriainen.

Djurgårdarna visar nedgående trender speciellt för mjölkproduktion och nötboskap. Efter en kraftig uppgång från och med 2017 visar fjäderfägårdarna också en skarp dykning under de senaste två åren.

Tauriainen påpekade dock att statistiken här är svagast, och att mera information från gårdarna skulle behövas, främst från Österbotten.

– Nedgången är brantare på djurgårdarna. Speciellt oroväckande är situationen på nötboskapsgårdar, sade Tauriainen.

Slc7
Delar av statistiken väckte debatt efter anförandet.

Skillnaderna växer

– Statistiken visar att de olönsamma gårdarna hela tiden blivit allt mera mera olönsamma, och att skillnaden mellan lönsamma och olönsamma gårdar hela tiden vuxit. Under de senaste åren har gapet blivit enormt.

Det finns tydliga skillnader mellan hur en lönsam och en olönsam gård ser ut. Beträffande spannmålsgårdar har de lönsamma en klart mera omfattande spannmålsareal och större innehav av arrenderad jord. De har i regel också mindre vallareal, men mera åker i träda och för annan användning. Även förnödenhets- och maskinkostnaderna är lägre.

På mjölksidan ses en liknande trend då de lönsamma mjölkgårdarna har fler kor och större åkerarealer. Per ko är dock företagarfamiljens arbetsinsats mindre på lönsammare gårdar. Intäkterna är liknande för lönsamma och olönsamma vilket betyder att resultaten görs på kostnadssidan. Detta gäller foder, maskiner samt löneanspråk och ränteutgifter.

Tauriainen underströk ändå att man inte skall stirra sig blind på medeltalen eftersom alla gårdar är olika.

– Alla gårdar har sina egna lönsamhetsfaktorer som inte kan granskas utgående från ett statistiskt medeltal, utan från gårdens egna styrkor och svagheter för att där hitta lönsamhetselementen. Medeltalen kan dock indikera var dessa kunde hittas.

Statistik och verklighet

Efter Tauriainens anförande uppstod debatt om prognosens statistiska tillförlitlighet eftersom många av de närvarande framförde att siffrorna inte motsvarar realiteten på de egna gårdarna – främst gällande frilandsodlingen och svingårdarna, som enligt siffrorna är mer lönsamma än vad de i verkligheten är.

Henrik Holm, som är svinproducent i Österbotten, var en av dem som ifrågasatte siffrorna gällande svingårdarna.

– Svingårdar som köper in allt sitt spannmål har sett sitt resultat dyka. Det är säkerligen mindre gårdar som är självförsörjande på spannmål som det går bättre för. Men bara 20 procent av svingårdarna producerar 80 procent av köttet och en stor del är sådana som köper allt spannmål, påpekade Holm.

Även SLC:s ordförande Mats Nylund ifrågasatte statistiken, medan Christoffer Ingo, sakkunnig vid SLC, berättade att han fått uppgifter om att exempelvis inte en enda österbottnisk svinproducent ingår i lönsamhetsredovisningssystemet.

– Om det är många mindre gårdar med mycket egen spannmålsproduktion som representeras i statistiken så kan det se ut så där. Men de stora gårdarna som köper mycket spannmål tror jag har helt annorlunda kurvor, sade Ingo.

Tauriainen tillstod att de österbottniska svinproducenter han talat med också framför att statistiken ser bättre ut än verkligheten på deras gårdar. Trots avsaknaden av statistik från Österbotten menade Tauriainen att statistiken för det den representerar borde överensstämma med verkligheten ganska bra.

– Det är säkert så att lönsamhetsredovisningen innefattar gårdar som utvecklar sin produktion, uppmärksammar ekonomin och även därmed är intresserade av forskning. Det kan betyda att det bland svinproducenterna finns med just sådana gårdar som är speciellt inriktade på ekonomin och därmed är mera lönsamma. Nästa års prognos ser dock mycket svagare ut.

Det rådde enighet om att eventuella brister i materialet betyder att producenterna behöver aktivera sig och bidra med lönsamhetsstatistik från sina gårdar.

– Det här är viktigt eftersom materialet används inom jordbrukspolitiken både på EU-nivå och nationellt. Ett större och mera korrekt material innebär att verkligheten gårdarna får en större inverkan på politiken, sade Tauriainen.

Till slut tangerades lönsamhetskrisen i relation till den nationella försörjningsberedskapen, och vad som sker om antalet gårdar som lägger ner verksamheten ökar. Tauriainen erkände att det är med stor oro han följer med utvecklingen.

– När vi beaktar att gårdarnas genomsnittliga storlek är större än i början av 2000-talet faller också produktionskapaciteten mer då fler gårdar trillar bort. På det sättet är lönsamhetskrisen ett hot mot försörjningsberedskapen. Det här borde man uppmärksamma på politisk nivå.

Läs också:
Höga kostnader och egendomsskydd väckte diskussion på SLC fullmäktige
Den europeiska politiken var tongivande då Westerholm öppnade SLC:s fullmäktigemöte