En generationsväxling tar tid, och måste få ta tid. Det är inte bara långsam byråkrati som ska ordnas, även beslut behöver tid att mogna och insikten om konsekvenserna landa hos de involverade. För syskonen Tanja och Tim Gammelgård i Kimo, Vörå, tog det fem år från det att de aktivt började prata om kommande förändringar med familj och ekonomirådgivare, tills alla papper var undertecknade och gården deras.
Släktgården som Tanja och Tim Gammelgård tagit över av föräldrarna Henrik och Marianne Gammelgård är en gård med anor. På dessa marker har anfäder och anmödrar brukat jorden sedan året skrevs 1677 – det är nästan 350 år sedan – och som kuriosa hette Sveriges konung på den tiden Karl den XI. En släkttavla intygar att Tanja och Tim är gårdens trettonde generation.
– Det känns värdefullt att ta över något som ens föräldrar och farfar har drivit, säger Tanja. Tänk om farfar, som jag hade en nära relation med, hade fått se hur gården ser ut idag! Han gick bort 2013 och fick aldrig se fähuset vi byggde 2015.
Föräldrarna som idag är 60+ tog över gården 1984 av farfar Lars och farmor Saga. 1990 byggde de ett nytt fähus med 13 + 13 båsplatser samt utrymme för tjurar. Sju år senare utökades det med ytterligare 13 platser.
– Att växa upp på en bondgård präglade barndomen och för mig var den idyllisk, berättar Tanja. Vi barn hjälpte ofta till i jordbruket och jag lekte mycket med en grannflicka vars föräldrar också hade kor.
När Tim föddes år 2000 blev han den yngste i en syskonskara om sju, Tanja var då 15 år. Åldersskillnaden tar sig dels uttryck i den yngres driv och iver och den äldres erfarenhet och eftertänksamhet.
– Den dynamiken har vi och det är bra, konstaterar Tanja. Åldern har betydelse och det är bara positivt.
Att en dag ta över har alltid varit en självklarhet för Tim, men inte för Tanja. När hon utexaminerades som agrolog från Seinäjoen ammattikorkeakoulu i Ilmajoki 2008 var föräldrarna ännu rätt unga. Fähuset började bli i äldre laget, en utbyggnad var inte aktuell och att ensam ta över mjölkgården var aldrig ett alternativ.
År 2013 började föräldrarna fundera över om de skulle bygga ut eller investera i nytt. Ett nybyggt fähus innebar stora investeringar och dito skuldsättning, att Tim och Tanja förhöll sig positiva till att i framtiden ta över avgjorde beslutet.
Efter att Tim fått grundexamen inom lantbruksbranschen från Optima Lannäslund 2019, jobbade han ett år på ett lokalt företag inom jordbyggnadsbranschen och därefter som anställd av föräldrarna i några år.
Tanja har i sin tur fungerat som rådgivare i 16 år. Hon har jobbat för ProAgria Lantbrukssällskapet och FABA samt NHK-Keskus, vilket innefattat allt från utfodring till robot- och avelsidan. Som mest jobbade hon 70 procent då hon alltid haft arbetsuppgifter att sköta på gården.
I nuläget har syskonen cirka 150 djur totalt och av dem är 60–65 stycken mjölkande kor av rasen ayrshire.
Fungerande samarbete
Omställning tar tid, men nu har var och en hittat sin plats.
– Jag tror det funkar bra för att Tanja håller sig med djuren i fähuset och jag är mer på maskin- och växtodlingssidan, funderar Tim.
– Det har fallit sig naturligt vem som gör vad beroende på kunskapsområde och intresse och vi har ett bra samarbete, säger Tanja.
Ingen av de övriga syskonen var intresserad att ta över, men brodern Tony jobbar åt dem på maskinsidan under vårbruk och skördetider.
De har även ett gott samarbete med en svåger, Niklas Andersson och hans bror Robin, som har en mjölkgård en kilometer bort. Ett tiotal maskiner i bolag är hemåt för ekonomin och arbetsutbyte inom alla områden underlättar för bägge gårdar.
Tanja funderade väldigt mycket över det mesta från ekonomi till relationer ända tills växlingen var klar, men övergången blev smidig och hon har aldrig ångrat sitt beslut.
– Nu ligger ansvaret på oss, mamma och pappa var redo att ge över och de har inte haft svårt att släppa gården, säger hon. Det var en lättnad för dem, särskilt för pappa som skötte ekonomin och som själv bokförde. De ställer upp när det behövs och att ha föregående generation att förlita sig på är guld värt.
Den konkreta processen fick sin början 2020 när Henrik bokade in ett första möte med Anne Sigg, dåvarande ekonomirådgivare vid ProAgria Lantbrukssällskapet. Därefter träffades de med alla syskon samlade till ett andra möte, så att var och en fick säga sitt.
– I det skedet började vi tänka över föräldrarnas boende och ifall vi skulle ta med skogen i generationsväxlingen, och så funderade vi över bolagsformen, minns Tanja. Vi valde att göra en jordbrukssammanslutning och har varit nöjda med det.
Sedan blev det paus för reflektion i ett par år innan det åter tog fart 2023. Maria Mannström-Ahlskog, ekonomirådgivare vid ProAgria Lantbrukssällskapet i Bennäs, gjorde då en första ekonomiplan, men den godkändes inte av banken.
– Till en början lät det dystert från bankens sida, som att det inte kommer att gå, säger Tim.
Syskonen visste att gården varit lönsam för föräldrarna, de hade ständigt investerat i och utvecklat den, men det verkade inte ha någon betydelse nu.
När ekonomiplanen till slut visade bättre lönsamhet och gick igenom var tanken att göra allt klart samma höst, men då bromsade Tanja. Hon kände sig inte mentalt redo. Ärendet sköts fram till våren och med facit på hand var det ett bra beslut. Spannmåls- och foderlagren är mindre då, något som förenklar på många vis.
– Den 29 april 2024 satte vi det till pappers, berättar Tanja. Ekonomiplanen var godkänd och köpvittnet Rune Norrgård som gjorde köpebrevet hjälpte oss med det skattemässiga vid överlåtandet av fastigheten. Under det första året var det mycket byråkrati att sköta och många instanser att kontakta för att ändra, byta och uppdatera olika uppgifter.
– När man väl har kommit så långt att man menar ta över, då är det sak samma att processen är tungrodd, tycker Tanja. Mycket kan bli smidigare, för det har blivit väldigt invecklat med bankerna och man kan inte påverka direktiv som kommer uppifrån. Men vi önskade nog att det hade fungerat smidigare.
Nätverk av mjölkgårdar
I Kimo bor cirka 300 personer och i grannbyn Komossa en bit bort cirka 150. Tanja och Tim berättar att det i de båda byarna tillsammans finns fem moderna mjölkgårdar som alla samarbetar i någon form, exempelvis genom att dela på lantbruksmaskiner eller att beställa hem nödvändigheter och dela på frakten. Därutöver finns här ytterligare sju djurgårdar.
– Det är klart att det är motiverande och inspirerande, säger Tanja. Det underlättar både arbetsmässigt och ekonomiskt, inte skulle det vara likadant om vi var den enda gården i trakten.
Kimo är trevligt, anser de. Byn är livskraftig och talkoandan bra, alltid finns det någon som ställer upp om man har problem. Utombys lär säga att Kimoborna är driftiga, företagsamma och besitter framtidstro. Men byns arealer räcker inte till för dem som bor här, så åkerpriserna är därefter.
När Tanja och Tim tillfrågas om framtiden svarar de att planer finns, men i nuläget är den enda konkreta planen att bygga ett nytt kalvstall med ensamboxar åt småkalvarna till sommaren.
– Mamma och pappa har alltid varit positiva, utvecklande och framåtsträvande, säger Tanja. Nio år före generationsväxlingen investerade de i den nya ladugården och det var ett superbeslut, den skulle ha blivit väldigt mycket dyrare att bygga nu jämfört med 2015.
– Generationsväxlingen skulle heller inte ha gått igenom om vi bara hade haft det gamla fähuset, tillägger Tim.
Yttre faktorer inverkar, men är svåra att påverka och fakta kan man inte bortse från. Den egna inställningen däremot är avgörande för humöret.
– Jag är trött på det negativa, på klagandet, och försöker att inte dras med i det eftersom det påverkar en till vardags, konstaterar Tanja. Jag trivs jättebra med vad jag gör och det tror jag att Tim gör också.
– Varenda dag får man vara inställd på att något värre kan hända, säger Tim. Huvudsaken är att man har en positiv inställning.