Rodklover 3
Tema

Svårt få utsäde av
nyare rödklöversorter

De nyaste tillskotten i den officiella sortförteckningen för rödklöver är den norska diploida sorten Gandalf (2019) och den rikssvenska tetraploida sorten Peggy (2021).

För närvarande har vi tolv sorter i sortförteckningen som har testats i finländska odlingsförhållanden innan de kommit till allmän försäljning. Utöver dessa har frön av många fler rödklöversorter importerats. Men då de inte är upptagna i vår sortförteckning finns heller inga opartiska resultat på hur de klarar sig i våra förhållanden.

På basen av fröproduktionen och importstatistiken är SW Yngve den mest odlade då dess andel av all rödklöver som marknadsförts är över 50 procent. Fröproduktion av de nyaste sorterna har inte ännu kommit igång på allvar.

Problemen inom fröproduktionen är den största orsaken till att de högavkastande tetraploida sorterna inte ännu börjat odlas i större omfattning.

De resultat som nu redovisas bygger på de officiella sortförsöken under perioden 2015-2022. Sorterna Bjursele, Jokioinen, SW Torun och Varte är också med i sortförteckningen, men av dessa finns inga försöksresultat för ifrågavarande period. Tillgång till frön av dessa sorter har ej heller funnits under de senaste åren.

Rodklover Graf Webben
Rödklöversorternas skördar (kg ts/ha) i hela landet 2015-2022.

Sorterna

Raisa (Boreal 2017) är en rätt ny tidig inhemsk tetraploid sort. Den är synnerligen vinterhärdig och dess utvintringsskador har varit mycket små till och med ända upp i norr. I Lappland har den haft den absolut bästa avkastningen av alla. Raisa har en stor vårskörd och dess återväxtförmåga är god. Frö av Raisa finns ännu inte att få på marknaden, då kommersiell fröproduktion inte ännu har kommit igång.

Selma (Boreal 2017) är en ny och rätt sen inhemsk diploid sort. Dess avkastning är den allra bästa av de diploida sorterna. Selmas vinterhärdighet är god på alla odlingszoner ända upp till nordligaste Finland och dess återväxtförmåga är utmärkt. Fröproduktion i större skala  håller just nu på att startas upp.

Gandalf (Lantmännen 2019) är en sen diploid sort av norskt ursprung.  Den har övervintrat bra i södra och mellersta Finland men i Lappland har utvintringsskadorna varit mer synliga. Gandalf har en tämligen god återväxtförmåga.  Frön av Gandalf har tillsvidare ej marknadsförts eller producerats i Finland.

Peggy (Lantmännen 2021) är en ny svensk något sen tetraploid sort. För att vara tetraploid är dess avkastning rätt medelmåttig. Vårskörden är inte alltför stor men dess återväxtförmåga är god. Peggy har klarat sig bäst i försöken på odlingszonerna II och III. På odlingszon IV har den inte riktigt nått upp till samma nivå som de bästa sorterna. Utvintring i betydande grad har dock inte noterats och dess vinterhärdighet har i försöken varit på god medelnivå. Marknadsföringen av Peggy har inte ännu påbörjats i Finland.

SW Yngve (Lantmännen 2013) är en diploid sort med ursprung i Sverige. Dess totalskörd är klart lägre än Selmas. Dess vinterhärdighet är något under genomsnittet. Trots det har dess skördenivå varit tämligen hög också i norra Finland. Yngves återväxtförmåga är god. SW Yngve har under de senaste åren varit den mest odlade rödklöversorten i Finland.

Ilte (Estonian Crop Research Institute, 2001) är en sen tetraploid sort av estniskt ursprung. Varken dess totalskörd eller återväxtförmåga når upp till samma nivå som Raisa. Dess återväxtförmåga är dock lika god. Iltes vinterhärdighet är inte alltför god och den rekommenderas därför inte för odling på de två nordligaste odlingszonerna. Tillgången på  frömarknaden har varierat under de senaste åren.

Saija (Boreal 2006) är en diploid sort av inhemskt ursprung. Dess avkastningsförmåga är en aning sämre än för de nyare diploida sorterna. Den har också haft något mer utvintringsskador än genomsnittet. Fröproduktionen av Saija har varit stabil under de senaste åren.

Markku Niskanen
Naturresursinstitutet

Rödklöversorterna, officiella sortförsöken 2015-2022.