År 2021 upptogs sorten Liljeros i sortförteckningen. Den representeras i Finland av Lantmännen Agro. Nyhetssorterna år 2023 är Maikki och Pirkko som förädlats av Boreal Växtförädling Ab.
Odlingsarealerna för vallväxter kan uppskattas på basen av certifierings- och importstatistik. Enligt dem har de mest odlade timotejsorterna under de senaste åren varit Tuure, Tryggve, Nuutti och Grindstad.
Statistiken visar att frön av dessa sorter har utgjort mer än hälften av alla certifierade och importerade timotejfrön.
Timotejsorterna
Försöksresultat och sortbeskrivningar anges för de sorter varav finns tillräckligt med uppgifter att tillgå under perioden 2015-2022.
Grindstad (Lantmännen 1994) är en norsk lokalsort som odlats länge. Dess totalskörd är fortfarande den högsta bland timotejsorterna. Dess återväxtförmåga är utmärkt och vinterhärdigheten är god på alla odlingszoner. Det är en tidig sort vars kvalitet sjunker snabbt då skörden fördröjs.
Dorothy (Boreal 2019) är en rätt ny sort som har mycket god vinterhärdighet, och vars avkastningspotential är jämförbar med Grindstad. Dess vårskörd är stor och återväxtförmåga god. Enligt försöksresultaten är den synnerligen avkastningsrik i Lappland tack vare sin goda vinterhärdighet. Fröproduktion i större skala har kommit igång.
Rakel (Lantmännen 2013) har i försöken varit den sort som haft den högsta avkastningen på odlingszonerna III och IV. Vårskörden är en av de största jämfört med de övriga timotejsorterna och återväxtförmågan är god. Försöken har visat att den är vinterhärdig ända upp i norr. Den är en tidig sort vilket gör att smältbarheten i synnerhet för vårskörden sjunker snabbt då skörden fördröjs. Fröproduktion i Finland har inletts och rikligt med frön har också importerats.
Liljeros (Lantmännen 2021) är en sort av sydlig typ. Vårskörden är sorttypiskt på medelnivå, men en utmärkt återväxtförmåga ger en hög totalskörd. Liljeros har klarat sig bra på alla odlingszoner och utvintringsskadorna har varit små, även om försöksresultat från längst i norr saknas tillsvidare. Dess odlingsrytm gör att den är skördemogen rätt tidigt, och smältbarheten kan sjunka snabbt om skörden blir fördröjd från den optimala tidpunkten. Största utbytet får man då ensilageskörden bärgas i tre omgångar. Liljeros är en ny sort och frön för praktisk odling finns inte ännu att få.
Diandra (Boreal 2017) har en avkastningspotential som är något mindre än hos Grindstad. Vårskörden är liten men tack vare sin utmärkta återväxtförmåga är totalskörden rätt stor. Vinterhärdigheten är en aning svag, vilket syns i en sämre skörd på de två nordligaste odlingszonerna. Kvalitetsegenskaperna är på god medelnivå både i vårskörd och höstskörd. Fröproduktion i större skala håller på att inledas.
Maikki (Boreal 2023) är en inhemsk nyhetssort som kännetecknas av en hög vårskörd men en medelmåttig återväxtförmåga. Totalskörden är tre procent lägre än för Grindstad. Maikki har haft en förhållandevis hög skörd också i äldre vallbestånd. Den är vinterhärdig och avkastningen har varit god också i norra Finland. Den är rätt sen, vilket gör att smältbarheten både i vår- och höstskörden har varit bättre än genomsnittet.
Hertta (Boreal 2016) är en mycket sen sort av nordlig typ. Vårskörden är synnerligen stor men dess återväxtförmåga är medelmåttig. Vinterhärdigheten är utmärkt. Skördens kvalitet har enligt försöken varit över genomsnittet både i vår- och höstslåtter. Fröproduktionen har ökat betydligt under de senaste åren.
Uula (Boreal 2004) är en mycket sen sort av nordlig typ vars vårskörd är stor. Återväxtförmågan är något under genomsnittet. Trots att vinterhärdigheten är god har totalskörden varit låg i synnerhet i Norra Finland. Både vår- och höstskördens kvalitet har varit god. Frötillgången har förbättrats betydligt under de senaste åren.
Rhonia (Boreal 2013) är en sort av nordlig typ och är mycket vinterhärdig. Vårskörden är rätt stor, men återväxtförmågan bara medelmåttig. Skördens smältbarhet har i försöken varit på god medelnivå. Frötillgången har varit god under de senaste åren.
Pirkko (Boreal 2023) är en ny, någorlunda sen sort med en god vinterhärdighet. Liksom andra sorter som klarar vintern bra är vårskörden stor, men då återväxtförmågan ligger en aning under genomsnittet blir totalskörden något decimerad. Vid samtidig slåtter med andra sorter har vallfodrets smältbarhet både för vår - och höstskörd varit bättre än för jämförbara sorter.
Rubinia (Boreal 2012) är en vinterhärdig sort. Dess vårskörd är synnerligen stor, men dess återväxtförmåga når ej samma nivå som de allra främsta. Rubinia är en sen sort, som blir skördemogen ungefär två dagar senare än Grindstad. Vårskördens kvalitet har varit synnerligen god. Inhemsk fröproduktion har inletts men tillgången på den kommersiella marknaden är ännu mycket begränsad.
Nuutti (Boreal 2005) är en sen sort av nordlig typ vars vårskörd är stor. Dess totalskörd når dock inte upp till samma nivå som de bästa sorterna på någon odlingszon. Vinterhärdigheten är god i hela landet. Smältbarheten både i vårskörd och höstskörd har varit över genomsnittet. Tillgången till frö har varit riklig under de senaste åren.
Tuure (Boreal 2002) är en sort av nordlig typ, vars vårskörd är stor men återväxtförmågan är under genomsnittet. Totalskörden ligger under nivån för de bästa sorterna på alla odlingszoner. Sorten är mycket sen och och blir skördemogen i genomsnitt 3–4 dagar senare än Grindstad. Skördens kvalitet är god både i vår- och höstslåtter. Frötillgången har varit stor under de senaste åren.
Tryggve (Lantmännen 2009) är en vinterhärdig sort med hög vårskörd. Återväxtförmågan är svag. Totalskörden har varit nio procent lägre än Grindstads. Den är rätt tidig, vilket gör att vårskördens smältbarhet är något sämre än för jämförbara sorter, men smältbarheten för höstskörden har varit god. Frötillgången har under de senaste åren varit riklig.
Vähäsöyrinki (lokalsort, Vähäsöyrinki odlarring, 1997) är en lokalsort med ursprung i Nivala. Den producerar en hög vårskörd. Återväxtförmågan är dock rätt svag, varför totalskörden är rätt låg i hela landet. Kvaliteten är mycket god både i vårskörd och höstskörd. Tillgången till frö har varit begränsad.
Tenho (Boreal 2004) är en sen sort med svag återväxtförmåga. Vårskörden når ej heller upp till samma nivå som de allra främsta sorterna. Vinterhärdigheten är god. Smältbarheten i synnerhet i vårskörden är under genomsnittet. Arealen för fröproduktion har minskat under de senaste åren.
Markku Niskanen
Naturresursinstitutet
Timotejsorterna, officiella sortförsöken 2015-2022. Klassificering enligt odlingszon. Under granskade tidsperioden fanns inga resultat tillgängliga för sorterna Switch, Lidar, Jonatan, Tuukka, Tammisto II, Haukila, Iki eller Nokka.