Jonas Löfqvist behövde utöka spannmålsarealen medan Tomas Nyström ville ha mer ensilage och halm. På den vägen inleddes ett samarbete mellan gårdarna. Samtidigt som de får ett utbyte och effektiverar odlingen förbättras markstrukturen genom att variera växtföljden.
– Vårt samarbete har fungerat mycket bra och jag är glad över att vi kan ha ett utbyte som är positivt ur flera perspektiv. Jag tycker definitivt att spannmålsodlare och mjölk- och köttproducenter ska sträva till samarbete om det finns möjlighet. Det gäller också på den konventionella sidan, säger Jonas Löfqvist, ekologisk spannmålsodlare i Lövö i Pedersöre.
I egenskap av ekologisk odlare har Löfqvist varierat växtföljden för att ensidig spannmålsodling inte fungerar ur flera synvinklar. Efter tre år bryts spannmålsodlingen med vall, vilket samtidigt innebär att produktionen av huvudgrödan – ekologiskt spannmål – minskar.
– Tidigare odlade jag spannmål på 33 hektar och vall på 23 hektar och jag hade därmed ett intresse att som spannmålsgård utnyttja arealen bättre. Därför blev jag intresserad då Tomas Nyström tog kontakt för fem år sedan och föreslog samarbete, säger han.
Tomas Nyström är ekologisk köttproducent och driver Träskulla gård i Pedersöre. Han var intresserad av samarbete på grund av ett ökat behov av ensilage och halm.
– Dessutom har jag en nisch att föda upp djuren på enbart gräs och har därmed inget behov av spannmål, men däremot behöver jag halm som strö. Så för båda är det här samarbetet en regelrätt win win-situation, konstaterar Nyström.
Har utökat spannmålsarealen
Efter samarbetet har Löfqvist kunnat utöka spannmålsarealen till 56 hektar. 23 hektar av dem odlas på Nyströms skiften.
– Så mycket vall jag odlar sår jag spannmål på hans åkrar och det ger i snitt 23 hektar till spannmålsodling för mig. Och jag har kunnat fortsätta min växtföljd med två års vallodling och tre år spannmål, säger Löfqvist.
Nyström fortsätter:
– Tidigare odlade jag grönfoder där Löfqvist nu odlar spannmål men det gav ingen halm.
Nyström skördar i sin tur vallen på Löfqvists skiften och tar två skördar det första året och en under det andra. För att utnyttja respektive maskinparker bättre och få det att gå ihop ekonomiskt är samarbetet uppbyggt på flera olika sätt.
– Nyström står för arealen där jag sår spannmål och sprider ut stallgödsel och plogar. Däremot har jag hand om harvning och sådd och skörden av spannmålen. I och med att jag också har ändamålsenliga maskiner som klarar större spannmålsareal kunde jag få upp utnyttjandegraden och samtidigt ha en bra växtföljd, förklarar Löfqvist.
Viktigt bryta ensidig odling
Förutom ekologisk spannmålsodlare arbetar Jonas Löfqvist som växtodlingsrådgivare på ProAgria Lantbrukssällskapet. Enligt honom kunde dylika samarbeten också gynna konventionella gårdar. I synnerhet när man beaktar det faktum att ensidig odling försämrar markstrukturen på många jordar.
– På olika håll här i regionen finns många mindre spannmålsodlare samt en del djurgårdar. Genom att samarbeta kunde de bryta den ensidiga spannmålsodlingen som inte är bra för jordarna, menar Löfqvist.
I sitt arbete har han sett en tydlig skillnad efter ett vallbrott. En jord där det odlats spannmål i trettio år ser helt annorlunda ut.
– Vallen förbättrar markstrukturen och jag tror det beror mest på att mikroberna ökar och utsöndrar slem som gör att jorden binds till aggregat, vilket är små små jordpartiklar som binds samman till större enheter som gör att luft och vatten lättare kan röra sig.
– Vallodling gör också att jorden får vara fri från bearbetning, vilket ytterligare förbättrar markstrukturen. Vall är i en klass för sig då det handlar om att låta jordarna återhämta sig och kummin är en annan, säger Löfqvist.
Något som den konventionella odlingen också måste tänka på är behovet av konstgödsel. Genom att odla vall tillförs kväve och ju mer baljväxter som olika klöversorter desto bättre.
– Ärter och bönor är också ett alternativ och alla de här grödorna är kvävefixerande så att behovet av gödsel minskar, konstaterar han.
Tror på mer klöver i framtiden
Enligt Nyström har intresset för att ha olika vallfröblandningar ökat inom den konventionella mjölk- och köttproduktionen.
– För tio år sedan var det inte vanligt med klöver i blandningarna men medvetenheten om de positiva effekterna har ökat intresset. Kostnadskrisen tror jag kommer påverka många att minska behovet av konstgödsel ytterligare och i stället få in kväve naturligt genom odling, säger han.
Och det som är i ropet i dag – kolbindning – är en annan aspekt för att utöka vallodling.
– Vall binder mer kol och med tanke på dagens klimatdiskussioner är vallen en nyckelspelare då det gäller att öka kolbindningen.
Men hur ska spannmålsodlare i de delar av landet som saknar husdjursgårdar resonera gällande vallodling? Här ser Löfqvist två alternativ.
– Ett sätt är att ha det som gröngödslingsvall och slå ner det. Men ännu bättre vore om vi kunde utöka vallodlingen i syfte att producera biogas. Det talas mycket om att det är dåligt med kor för klimatet men ur ett bredare perspektiv är kon otroligt viktig, säger han.
