Efter mer än trettio år som dubbelarbetande lantbrukssekreterare och köttuppfödare med inriktning på naturbeten är cirkeln på väg att slutas för Anders Sundqvist på Vestergårds i Hammarland. I början av mars belönades han för Ålands miljösatsning 2024 och i sommar blir det generationsväxling då dottern Jenny Sundqvist tar över gården som varit i släktens ägo sedan början av 1800-talet.
– Visst har det tidvis varit så mycket jobb att jag många gånger undrat vad jag egentligen håller på med. Men när gården nu förs vidare inom släkten känns det att arbetet inte har varit förgäves, tycker Anders Sundqvist.
När han 1991 tillträdde han som Hammarlands kommuns allra första lantbrukssekreterare hade han ett år tidigare tagit över familjejordbruket, som på den tiden var en mjölkgård.
Ganska snabbt insåg han att det inte fungerade med huvudansvaret för mjölkningen vid sidan om ett heltidsjobb. Valet blev då att satsa på dikor och uppfödning av köttdjur av rasen charolais. I dagsläget har gården drygt fyrtio dikor plus ungdjur.
– Jag håller fortfarande fast vid charolais fast jag låter kvigorna första gången betäckas med herefordtjur för att den rasens kalvar generellt inte blir lika stora, förklarar Anders.
De första åren satsade han också på inseminering, men senare har det vanligtvis funnits två tjurar på gården eftersom kvigorna haft sin egen tjur. Den nya charolaistjuren Hannulan Toivo som är på ingång har till och med fått en nybyggd box dit det helt nyligen grävts vattenledning.
Extensiv vallodling
Inklusive en mindre andel arrenderade marker omfattar Vestergårds nu fyrtio hektar åker och drygt femtio hektar naturbeten av olika typer.
All odling är ekologisk och produktionen är enligt husbonden ytterst extensiv.
– Inget foder förutom mineraler köps in åt djuren. De utfodras enbart med ensilage som vi själva odlat och äter gräs och örter från våra naturbeten som tack och lov är väl samlade runt gården och odlingsmarkerna. Det här känns för mig som att resurserna utnyttjas väl.
Vall är det enda som Anders Sundqvist numera odlar förutom när vallen ska förnyas. Då odlas havre med vallinsådd. Tidigare odlade han också bland annat lök och potatis, men numera behövs all areal för djurfoder.
Vanligtvis tar Anders två ensilageskördar från sina vallar. På vissa skiften tas dock bara en skörd och de får sedan fungera som beten resten av sommaren.
Stängslingen kräver massor med arbete
Gården har nu tre moderna traktorer i bruk och det mesta av gårdens arbete har Anders och familjemedlemmarna själva tagit hand om.
Gödselspridning och balning köper han däremot in av utomstående entreprenörer eftersom han valt att inte satsa pengar på sådan specialutrustning.
– Men sådden, slåttern och inplastningen av ensilagebalarna sköter vi själva.
Ändå är detta bara en mindre del av arbetet på en köttgård med drygt femtio hektar naturbeten.
– Största delen av min arbetstid på gården har handlat om naturbetena och stängslingen av dem. Det är många kilometer och kanske rent av flera mil stängsel som ska sättas upp, repareras eller flyttas varje betessäsong. Också vallarna behöver förstås stängslas om de efter vallskörden ska fungera som beten, påpekar Anders.
Han beklagar att miljöbyråns stelbenta agerande stoppade Ålands Hushållningssällskaps planer på att i fjol demonstrera digitala halsband på åländska betesdjur.
– Halsbanden är kanske dyra, men de kan ju användas länge och på flera generationer djur.
Mer än bara stängsling
Vestergårds beten ligger vackert utspridda på ömse sidor om Bovikvägen i Hammarland Bredbolstad. Dessa naturbeten vimlar av stenar som i praktiken gjort det omöjligt att förvandla dem till åkermark.
Men när det grönskar på våren blir det väldigt vackert, konstaterar Anders Sundqvist när han i slutet av mars visar upp sina beten.
– På det här sättet producerar ju markerna ändå samtidigt som de pryder landskapsbilden.
Senare i vår kommer de att ”lysa av vivans gula kalk” och ängarna blommar ”av örter tusenfalt” som det heter i den numera också på fastlandet ganska välkända Sommarpsalm från Åland.
Skötseln av naturbeten handlar ändå ingalunda enbart om stängsling. För att betena skall hållas snygga och funktionsdugliga krävs förutom betning en hel del manuellt arbete.
Ett exempel är nyponbuskar som ofta skadar kospenarna med allt vad detta innebär.
– Det har till och med hänt att spenarna blivit så skadade att kalven inte kunnat dia. För att undvika detta går jag med trimmern och putsar bort nyponskotten varje sommar på mer än tjugo hektar per år.
Gamla skogsmarker får inte göras till beten
Längs vägen som passerar ett av hans skiften ligger prydliga virkestravar som Anders inte vill ha fotograferade.
Han berättar att det nu lagts fram ett förslag till EU-förordning som förbjuder användningen av tidigare skogsmark som beten.
– Det här virket är faktiskt enbart från träd som blåst omkull, men jag vill inte att någon får för sig att jag bryter mot gällande regler, förklarar Anders.
För honom som lantbrukssekreterare med totalt nästan 90 klienter i Hammarland, Eckerö, Lumparland och på Föglö är det förstås extra viktigt att följa EU:s minutiösa regelverk.
Två generationer Skuffis-agrologer
Anders Sundqvist blev klar med sin utbildning till agrolog från ”riktiga Skuffis” i Åbo 1984 och firar alltså 40-årsjubileum i år.
– På den tiden var det en riktig skola med pulpeter och allt, säger han med ett aningen mångtydigt leende.
Men han verkar inte oroa sig det minsta för att snart överlåta gården åt dottern Jenny, som ”bara” är distans-agrolog från nuvarande Skuffis i Ekenäs och nu jobbar som Ålands Hushållningssällskaps husdjursrådgivare.
– Också hennes sambo Tomas Ahlqvist kan mycket om jordbruk fast han inte har någon formell utbildning inom branschen. Han klarar sig gott på sin talang, berömmer Anders.
Kretslopp med hög biologisk mångfald
Han är förstås glad och berättigat stolt över priset för Ålands miljösatsning 2024 som han fick ta emot på den festliga Landsbygdsgalan, som Ålands landsbygdscentrums organisationer arrangerade i början av mars.
Priset ges till en person, organisation eller ett företag som har gjort en betydande miljösatsning i sin verksamhet.
Vinnaren utsågs genom sluten omröstning av en jury på trettio personer med koppling till landsbygdsnäringarna och så här lyder juryns motivering i sin helhet:
”På Vestergårds i Bredbolstad driver Anders Sundqvist ett ekologiskt jordbruk. Här går bekämpningsmedel bort och gödseln är producerad av de egna djuren. Ett väl nyttjande av resurser som resulterat i ett eget kretslopp. Få kan mätas med Anders när det kommer till hur mycket tid och arbete som lagts ner på gårdens naturbeten. Att de ligger runt gården har gjort att djuren på bästa möjliga sätt kunnat utnyttja betena vilket dessutom resulterat i ett vackert landskap med en hög biologisk mångfald.”
