SLC:s fullmäktige kallade till ett extra digitalt fullmäktigemöte den 19 april med en lägesutsikt över Finlands kommande jordbrukspolitik. Meningen var att presentera det rådande läget och föra diskussion bland medlemmarna och samtidigt ge vägledning för SLC:s styrelse i beredningsarbetet. Även SLC:s styrelse, SLC:s utskott, landskapsförbundens styrelser och tjänstemän var inbjudna till webbinariet.
SLC:s fullmäktigeordförande Kristian Westerholm öppnade SLC:s extra fullmäktigemötet med att påpeka att CAP-reformen kommer att förändra så gott som alla de stödformer vi har idag.
– Det gäller gårdsstödet, de direkta stöden som är förknippade till CAP, LFA-stödet och framför allt miljöstödet, sade Westerholm.
Hoppas på CAP-beslut före sommaren
Anna Schulman, överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet, berättade om miljöåtgärderna under kommande finansieringsperiod och den gröna arkitekturen. Schulman konstaterade att trilogerna hållit på en längre tid, och man hoppas på ett beslut före sommaren. Godkännandet av grundförordningen kommer däremot att gå till hösten.
– Allt vi nu planerar gör vi enligt hur vi tror att det blir, som vi ser att trilogerna håller på att gå eller enligt rådets allmänna beslut tidigare. Vi måste alltså hela tiden vara beredda på ändringar.
Nationellt diskuterar Finland med kommissionen under beredningsprocessen, men svaren uteblir eftersom grundförordningarna inte är på plats.
– Vi tänker sätta vår nationella CAP-plan på remiss i juni. Arbetsgrupperna kan kommentera utkastet nu, men det kommer i stort sett att vara det samma som går på remiss.
Troligtvis fortsätter remissen till september.
– Har ni ärenden och önskemål så lönar det sig inte att panta på dem till remissen, utan skicka dem till oss så ser vi vad vi kan göra. Det är alltid bra att veta på förhand vad som kommer att sägas så man hinner förbereda arbetet, sade Schulman.
Sedan ska planen revideras enligt svaren från remissrundan och de slutgiltiga EU-grundförordningarna och godkännas av statsrådet och Ålands landskapsregering.
– CAP-planen i sig gäller även Åland, men den del som nu går på remiss i juni kommer inte att innehålla Ålands egna åtgärder inom andra pelaren. Åland sköter alla förberedelser självständigt med egen tidtabell så som de tidigare gjort med sitt eget landsbygdsprogram, och förs slutligen in i CAP-planens helhet.
Behandlingen i kommissionen kan dröja, men tanken är att lagarna ska träda i kraft 1.1 2023.
– Det som är klart redan nu är att miljöersättningen kommer att minska. Vissa åtgärder flyttas från andra till första pelaren, eftersom medlen som är avsedda för miljöåtgärder i den första pelaren också måste gå åt bör även där finnas åtgärder som de flesta gårdarna kan göra.
Pengar kan inte på samma sätt flyttas till följande år inom första pelaren som inom den andra.
Många tankar kring åtgärderna
Schulman ville speciellt diskutera ändringar i miljöförbindelsen, eftersom det innehåller nya förslag. Förnyelserna gäller i synnerhet den gårdsspecifika åtgärden som består av allmänna krav. Nu skulle idén vara att de åtgärder som alla måste göra minskar, och det kommer en lista på valbara krav där man väljer två för den egna gården.
– Markkartering och skiftesvisa anteckningar stannar kvar som krav, men två andra åtgärder ska väljas som kan variera från år till år. Åtgärderna har att göra med precisionsodling eller naturens mångfald och pollinerande insekter.
SLC-medlemmarna hade många tankar kring de föreslagna miljöåtgärderna. Thomas Lindroth konstaterade att upplägget med en lista på åtgärder som skördekartering och blockutrustning långt inriktar sig på ny teknik, vilket riskerar att styra pengarna till maskinhandeln. Gällande kravet på växtföljd efterfrågade Christer Finne ett system som gynnar utbyte av mark odlare emellan.
Övriga punkter som lyftes upp var släputrustning för spridning av svämgödsel som Jesse Mårtenson påminde om, samt bättre utnyttjande av satellitkartor och svämgödsel som Jonny Kronqvist efterfrågade.
Thomas Antas hälsade till beredningen om fågelåkrar att idén är god, men det borde inte hänga på en höstanmälan.
– De stora skadorna syns ofta först på våren, konstaterade Antas.
Robert Lillhonga föreslog som tilläggsåtgärd att man kunde stöda en husdjursgård som skördar ensilage från en växthusgård.
– Olika stödnivåer för husdjursgårdar och växtgårdar borde man däremot komma ifrån, sade Lillhonga.
Tomas Långgård såg det som oroande att totalfinansieringen i miljöersättningen minskar.
– Det som byggs in i det direkta stödet är bort från intäkterna. Därför borde man ta kampen om att få så lite av miljö- och klimatåtgärderna in i direkta gårdsstödet, och få upp nivån i finansieringen till miljöersättningen.
Fortsatte med hälsningar från Bryssel
Hanna Leiponen-Syyrakki, direktör vid Brysselkontoret, presenterade läget sett från Bryssel just nu.
– Vi har diskuterat mycket inom Copa-Cogeca de senaste två åren. Vi behöver mera beslutsfattande för medlemsstaterna, och vi vill gå från övervakning av aktivitet till övervakning av resultat.
Kommissionen vill införa prioriteterna av Green Deal i den gemensamma jordbrukspolitiken, även om det ännu inte är lagstiftning.
– Jag tycker det är viktigt att vi ska ha tillräckligt med tid att godkänna och genomföra programmen, sade Leiponen-Syyrakki.
Trycket mot CAP har varit högt sedan den nya kommissionen tillträdde.
– Vi har sett ”Scrap the CAP”-kampanjen från miljöorganisationer, och diskussioner kring rött kött gällande klimat och hälsa.
Viceordförande Timmermans har till och med hotat att dra tillbaka hela förslagen, vilket Leiponen-Syyrakki ser som ansvarslöst. Det europeiska jordbruket dras samtidigt med många andra utmaningar.
– Vi har klimatmålen för 2030 och 2050, effekterna av Brexit, utmaningar i global handel som USA och Kina, och ratificeringen av Mercosur-kontrakten. Den stora frågan är om vi kan ha lika konkurrensvillkor inom internationell handel?
Mera miljöåtgärder krävs av EU-jordbrukare, medan importen ökar från länder där samma standarder inte uppfylls. CAP-reformen är utmanande, men finländska jordbrukare har gjort miljö- och hållbarhetsarbete under en lång tid, sade Leiponen-Syyrakki.
– Vi har inte mycket att lära oss. Utmaningen är att se till att marknaden belönar jordbrukarens goda arbete. Jag tror Jord till bord-strategin kan erbjuda flera möjligheter där.
Under diskussionen konstaterade Jesse Mårtenson att Brysselkontorets viktigaste uppdrag är att se till att Finland inte inför stödtak, vilket Leiponen-Syyrakki inte heller trodde att kommer att ske.