SLC: Regeringen måste lösa restaureringsplanens öppna frågor

SLC har lämnat in sitt utlåtande om utkastet till Finlands nationella restaureringsplan för hur Finland ska genomföra EU:s förordning om restaurering av natur. SLC kräver konsekvensbedömningar och betonar att flera avgörande frågor först måste lösas nationellt innan planen skickas till EU. Restaureringsplanen måste bygga på frivilliga åtgärder och får inte utvecklas till ett indirekt skyddsprogram.

Arbetet för att främja naturens mångfald är viktigt och välmående ekosystem är en förutsättning för ett långsiktigt lönsamt jord- och skogsbruk. Restaurering måste samtidigt bygga på en helhetsbedömning där ekologisk nytta vägs mot kostnader och samhällsekonomiska konsekvenser.

SLC stöder att planen utgår från frivillighet, kostnadseffektivitet, fullt utnyttjande av EU-förordningens flexibilitet samt prioritering av åtgärder på statens mark och i redan skyddade områden. 

– Vi stöder restaurering där den gör verklig nytta. Finland ska inte bygga upp ett system som blir dyrare och mer begränsande än vad EU-förordningen kräver. Begränsade resurser måste användas där de ger största möjliga nytta för naturen samtidigt som livsmedelsproduktionen, virkesförsörjningen och landsbygdens livskraft tryggas, säger SLC:s ordförande Mats Nylund.

Avgörande frågor om skogliga livsmiljöer är fortfarande öppna

Kriterierna och arealerna för flera stora skogliga livsmiljötyper, bland annat västlig tajga, är fortfarande öppna. SLC anser att det i planen klart måste definieras vad västlig tajga är och hur stora arealer det finns av den i Finland. Så länge definitionen saknas går det inte att bedöma planens ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.  

– Planen kommer att påverka markanvändningen under flera årtionden, men ingen vet ännu hur stora skogsarealer som kommer att omfattas. Definitionen kan få mycket betydande konsekvenser för skogsägarna, virkesförsörjningen och hela den skogsbaserade bioekonomin, som är avgörande för Finland. SLC förutsätter att regeringen löser detta innan planen skickas till EU, säger SLC:s skogsombudsman Mats Holmgård. 

Frivillig restaurering framom skyddsprogram

Finland måste använda hela den flexibilitet som EU-förordningen ger och inte bygga upp en nationell tillämpning som skapar nya begränsningar för normal markanvändning, såsom jord- och skogsbruksverksamhet. 

– Restaureringsplanen och kravet på icke-försämring av miljön får inte tillsammans utvecklas till ett indirekt skyddsprogram där markägarens handlingsfrihet begränsas utan beslut om skydd och utan ersättning, säger Holmgård. 

Finland måste i stället uppmuntra markägare att frivilligt vårda och utveckla naturvärden. De framgångsrika METSO- och Helmi-programmen visar att naturvård och markägarnas egna mål kan kombineras när frivilligheten och ersättningarna fungerar.

Hela den samhällsekonomiska kostnaden måste beaktas

SLC kräver noggrannare konsekvensbedömningar, som inte endast utgår från statens direkta utgifter för restaurering. Effekterna på virkesförsörjning, livsmedelsproduktion, sysselsättning, landsbygdens livskraft och privata markägares ekonomi måste vägas in.

– Vi kan inte fatta beslut för flera årtionden framåt utan att veta vad restaureringen kommer att kosta och hur åtgärderna ska finansieras. Finland måste också arbeta för att EU deltar i finansieringen, säger Nylund.