SLC har uppdaterat sin version av avtalsmodellen för friluftsleder. Avtalsmodellen är också försedd med bakgrundsinformation, ”God praxis”. Det heter bland annat att befintliga stigar som uppstått i terrängen tack vare allemansrätten visar var folk rör sig. Sådana stigar lönar det sig också att använda som grund, när en friluftsled planeras.
Vidare påminner SLC i texten om att man bara bör anlägga sådana leder som det finns ett behov för.
– Om det inte finns någon verklig attraktion till leden eller till dess närområde och leden inte gynnar vardagsmotion på ett betydande sätt finns det risk att den lämnas oanvänd och underhållet av leden blir ett problem.
SLC påminner också om att man bör avtala om ledens upprätthållande innan den anläggs.
– Överlag bör man sträva till en gemensam avtalspraxis med markägarna. En friluftsledsförrättning ska till exempel inte vara någon genväg för att undvika en överenskommelse med markägarna, säger SLC:s tjänsteförrättande jurist Ellinor Sundqvist.
Många markägare har på senare tid blivit oroliga över planer på friluftsleder, närmast av den orsaken att myndigheterna på vissa håll har försökt förbjuda markägarna att avverka i närheten av lederna när de väl har anlagts.
I bakgrundsinformationen uppmanas markägarna inte direkt att gardera sig mot detta, men det finns en skrivning i själva modellavtalet, där det heter att markägaren inte är ersättningsskyldig om ledens användning tillfälligt försvåras eller är omöjlig på grund av att ägaren använder sin mark till jord- eller skogsbruk eller till annat.
– Det är i alla fall viktigt att markägarna ser till att friluftsleden inte får leda till inskränkningar i deras rätt att använda marken, åtminstone inte utan en skälig ersättning, understryker Ellinor Sundqvist.
Modellen kan laddas ned från SLC:s hemsida.