Frans-Anton Flanders har lämnat in sin pro gradu-avhandling ”Alltid ett bättre pris. Skogsbruk, intressebevakning och skogsrevir i Nylands svenskbygder 1900-1960” för granskning till humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Flanders avhandling behandlar skogsbrukets utveckling i Nylands svenskbygder med fokus på skogsägarnas intressebevakning i form av de privata skogsrevir som uppstod under 1900-talet. En frågeställning som sporrat Flanders till att skriva sin pro gradu-avhandling om ämnet är varför motsvarande organisationer inte grundats utanför de svenskspråkiga kustsocknarna i södra Finland.
Vidare funderar han också kring hur och i vilken utsträckning dessa organisationer påverkat och format det lokala skogsbruket.
Styrningen svårare i Nyland
Flanders drar följande slutsatser gällande skogsrevirens uppkomst. Den första är att skogsägarnas intressen i Nyland i ett tidigt skede började utveckla sig kring skötseln och skyddandet av privat egendom.
Den andra att skogsägarnas styrning var svårare i Nylands svenskbygder än i andra delar av landet där skogsägarnas intressen beträffande sin skog ännu sökte sin form.
Den tredje slutsatsen är att utgångspunkten för skogsrevirens verksamhet var bevakningen av medlemmarnas ekonomiska intressen som ansågs inkludera både skötseln av medlemmarnas skogsegendom och betryggandet av en god avkastning på virkesmarknaden. Detta till skillnad från den finskspråkiga sfären där skogsvård separerades från affärsmässig verksamhet.
Gynnades av det geografiska läget
Flanders kommer till ytterligare fem slutsatser om skogsbrukets och marknadens utveckling på skogrevirens verksamhetsområde. Den första är att de nyländska skogsrevirens verksamhet gynnades av deras geografiska ställning vid kusten och utanför de viktigaste virkesintagningsområdena i inlandet.
Den lokala industrin var tvungen att i ett tidigt skede anpassa sig till den situationen på marknaden. Samtidigt strävade reviren till att aktivt erhålla skogsindustrins samtycke till sin verksamhet.
Den andra slutsatsen är att den svenskspråkiga förvaltningsapparaten stödde skogsrevirens förmedlingsverksamhet och avstod från att försöka styra den. Den svenskspråkiga sfären för privatskogsbruk måste studeras utgående från att dess inbördes förhållanden var annorlunda och präglades av skogsägarnas större inflytande.
Den tredje slutsatsen är att gemensamma försäljningars kontinuitet och därmed skogsägarnas förhandlingskraft försvarades av revirens styrelser mot både interna och externa splittrande krafter.
Den fjärde att virkesaffärer helt enkelt sköttes på ett speciellt sätt i Nylands svenskbygder. Affärsförhandlingar fungerade i allmänhet mer effektivt där jämfört med de övriga delarna av landet.
Flanders femte slutsats inom temaområdet är att gemensamma försäljningar och provisionsbaserad finansiering skapade incentiv för samt möjligheter till kontinuerlig uttagning av mindre virkespartier från skogar.
Två centrala drag
Sammanfattningsvis visar Flanders undersökning på att två centrala drag för skogsbrukets utveckling i Nylands svenskbygder varit virkeshandelns och skogsskötselns förhållandevis långa institutionella tradition samt skogsägarnas starka ställning på den lokala virkesmarknaden och i förhållande till privatskogsbrukets förvaltningsapparat.
I enlighet med tidigare forskning konstaterar Flanders att skogsreviren har en särställning inom Finlands skogssektor. Han konstaterar också vidare att den särställningen är starkt kopplad till det lokala skogsbrukets historia, institutioner, maktförhållanden, och geografiska omständigheter.
Under den tidsperiod som undersökningen omfattar fanns det inte någon enhetlig förvaltningsapparat för privatskogsbruket utan två system som fungerade enligt olika premisser och preferenser. En viktig skiljefaktor verkar ha varit att virkeshandel i Nylands svenskbygder fungerade smidigare och effektivare. En försäljningskartell måhända korrigerade en del av den snedvridning som industrins karteller samt annan styrning av skogsägare skapade, skriver Flanders.
Han nämner också några uppslag för fortsatt forskning i ämnet. Skogsrevirens förhållningssätt till styrningen mot de moderna skogsbruksmetoder som är vedertagna i dag är ett exempel, ett annat en jämförande studie mellan skogsvårdsplaner upprättade av skogsreviret och av andra aktörer, ett tredje skogsbrukets utveckling i Nylands svenskbygder efter 1960.
Flanders avhandling är ett intressant tidsdokument över en period som innehöll flera särskilt kritiska skeenden för det nyländska privatskogsbrukets utveckling. En utveckling som format de möjligheter till skogsskötsel, rådgivning, intressebevakning och virkesförsäljning som finns i landskapet fortfarande i dag.