Skogsexperten Antti Asikainen:
Klimatet ser ingen skillnad på
varifrån koldioxiden kommer

Skogsexperten Antti Asikainen lyfte fram problematiken kring skogens tillväxt och kolsänkor under MTK:s skogsdelegations årsmöte förra veckan. Asikainen poängterade behovet av en aktiv skogssektor för att garantera skogens välmående.

Förra veckans torsdag gick MTK:s skogsdelegation årsmöte av stapeln. Antti Asikainen som är forskningsöverdirektör på Naturresursinstitutet Luke och ordförande för den finländska vetenskapspanelen för skogsbioekonomi höll under mötet en presentation om skogssituationen i Finland och Europa.

Asikainen lyfte speciellt fram problematiken kring skogens avtagande tillväxt samt hur den hänger ihop med förskjutningar i skogens åldersstruktur och kolcykeln.

Han framförde att skogens föryngring och tillväxt, samt tillvaratagande av koldioxid för samhällelig nytta kan äga rum endast via aktivt skogsbruk.

Efterkrigstidens skogsinvesteringar börjar vara utmätta

– År 2013 utgjorde det år då skogens tillväxt började avta, inte bara i Finland utan också i Sverige och Norge. När jag först såg siffrorna för Finland och Sverige tänkte jag att nedgången beror på avverkning, men eftersom avverkningen är betydligt småskaligare i Norge måste orsaken ligga någon annanstans, förklarade Asikainen då han inledde sitt anförande inför det samlade mötet.

Enligt Asikainen beror den avtagande tillväxten bland annat på perioder av torka och skogsskador. Speciellt i södra Sverige har skadorna i granskog varit betydande, och eftersom torka leder till inte bara till minskad tillväxt utan även ett svagare trädbestånd som lätt blir utsatt för skador är problemen relaterade.

– Skogsskadorna har ökat i hela EU. Insektsskadorna har ökat explosionsartat, även om den fördubbling av skogstillgångarna som ägt rum sedan 1950-talet tas i beaktande.

Utöver de förändrade växtförhållandena beror dock försämringen på att skogens åldersstruktur skiftat. Asikainen poängterar att man sedan 1950-talet både i Finland och övriga Europa gjort stora investeringar i både skogen och skogsindustrin som nu börjar vara utmätta.

Skogsbioekonomins expansion baserades på växande avverkning under hela 2000-talet, och träanvändningen har vuxit i takt med skogens tillväxt.

– Om vi avverkar mindre än helhetstillväxten börjar våra skogar onekligen att åldras vilket i sin tur gör att tillväxten saktar ner. Gamla träd växer helt enkelt långsammare än yngre träd, och börjar det ackumuleras torrt och dött material medan skogens kvalitet sjunker, ökar risken även för att kolsänkor går förlorade.

Kolen cirkulerar oavsett människans åtgärder

Skogens sviktande förmåga att binda kol har blivit ett allt mera aktuellt diskussionsämne, och enligt Asikainen behövs ingrepp för att lösa dödläget och hindra ytterligare skador i skogen från att uppstå.

Han påpekar att de europeiska skogarnas förmåga att binda kol har försämrats under hela 2000-talet, och att EU:s målsättning för kolsänkor på 310 miljoner koldioxidton för 2030 verkar som en allt mera avlägsen vision.

– Min hypotes är att skogarnas toppförmåga att binda kol i Europa har passerats redan för många år sedan. Skogen behöver förnya sig och om vi inte gör det genom att avverka för industri och energi så sköter modernatur kolcykeln själv.

Asikainen understryker att kolet cirkulerar oavsett människans intentioner, och att politiska beslut om att binda stora mängder kol genom minskad avverkning inte förändrar det faktum att kolet inte kan bindas i skogen i gränslösa mängder.

– Frågan handlar då om huruvida vi vill cirkulera kolet genom samhällsnyttiga system eller stå med händerna i fickorna vid ett pyrande skogslandskap och betrakta när kolet cirkulerar där. Klimatet ser nämligen ingen skillnad på om koldioxiden kommer från skogsbränder eller via kraftverkens skorstenar.

Enligt globala forskningsresultat gällande skogens potential som vetenskapspanelen för skogsbioekonomi tagit fram står det klart att en total nedläggning av all avverkning i hela världen skulle ge skogen förmågan att absorbera endast fyra år av globala fossilutsläpp.

– I Finland har vi nått högre siffror, men faktum är att skogens förmåga att binda kol är begränsad.

En aktiv skogssektor garanterar tillväxt i skogen

Enligt Asikainen pekar den globala statistiken klart på att skogen och kolsänkorna växer i länder där det finns en livskraftig skogssektor, vilket hänger ihop med den naturliga kolcykeln.

I Kanada, Alaska och Ryssland avverkas bara en bråkdel av tillväxten, och i dessa områden har kolreserverna inte vuxit sedan 1990-talet, medan de i Norden där man avverkar vuxit till sig. Resultaten talar ett tydligt språk.

– Koldioxidutsläppen från skogsbränder i Kanada 2023 uppgår till 500 megaton, vilket är mer än utsläppen från Finlands hela energiproduktion under tio års tid.

Asikainen poängterade slutligen att tyngdpunkten inom klimatpolitiken inte kan läggas på skogs- eller markanvändningssektorns förmåga att binda kol, utan på att minska utsläppen. Det skogssektorn enligt Asikainen kan beskyllas för är dess oförmåga att göra skogen värdefullare.

– Vi behöver engagerade skogsägare och aktiv skogsskötsel, men också ett högre förädlingsvärde på våra skogsbaserade produkter. Detta bidrar i sin tur till upprätthållande av och investeringar i skogens hälsa.