Nya beräkningar visar att fosfor- och kvävebelastningen från skogsbruket är större än man trott i förhållande till den naturliga näringsavrinningen från skogar och myrar.
Skogsbrukets andel av skogarnas och myrarnas näringsavrinning är större än man tidigare trott, visar de preliminära resultaten från projektet MetsäVesi. Resultaten presenterades förra veckan i Helsingfors.
– Enligt de nya beräkningarna är den sammanlagda fosfor- och kvävebelastningen i samma storleksklass som från tidigare undersökningar, sade Naturresursinstitutet Lukes forskningsprofessor Leena Finér. Däremot är den naturliga avrinningen mindre, och avrinningen från skogsbruket större än man hittills räknat med.
Den totala kvävebelastningen från skogar och myrar uppskattas uppgå till 44.600 ton och den totala fosforbelastningen till 1.760 ton.
– I de nya beräkningarna av belastningen från skogsbruket syns tydligt skogsdikningarnas inverkan, sade Finér.
Skogsbrukets andel beräknas uppgå till 16 procent och fosforbelastningen till 25 procent av avrinningen. Det motsvarar 7.300 ton kväve per år istället för den tidigare uppskattningen 3.250 ton. Fosforavrinningen beräknas uppgå till 440 ton per år från skogsbruket, istället för den tidigare uppskattningen 230 ton.
MetsäVesi-projektets beräkningar baserar sig på ett bredare material än tidigare projekt. Det är frågan om ett landsomfattande uppföljningsmaterial om vattenkvaliteten och vattenflödet i avrinningsområden som befinner sig i naturtillstånd samt i områden som påverkas av skogsbruket.
– Det naturliga läckaget är störst i Södra Finland, medan skogsbrukets näringsbelastning är störst i Österbotten och Kajanaland där det finns många dikade myrar, sade Finér. I Bottenvikens avrinningsområde är kol- och kvävebelastningen stor på grund av det stora antalet dikningsområden.
Enligt Finér borde man bättre än tidigare beakta de regionala skillnaderna i belastningen både inom skogsbruket och inom vattenskyddet.
Mindre fosfor, mera kväve och kol
MetsäVesi-resultaten visar att skogarnas fosforbelastning minskat år för år. Detta beror enligt hydrolog Markus Huttunen från Finland miljöcentral SYKE bland annat på att man slutat gödsla myrskogar med fosfor och övergått till långsamt lösliga gödselmedel.
Resultaten visar dock ökade kväve- och kolhalter i avrinningsvatten under åren 1978-2018.
– På 40 år har i synnerhet kol- och kvävehalten i marken ökat, sade Huttunen. Samtidigt har lufttemperaturen stigit, hydrologin förändrats och det sura regnet minskat. Nedbrytningsprocesserna har antagligen påskyndats av värmeökningen, vilket skulle förklara de ökade halterna av organiska ämnen.
Enligt forskarna ska man utveckla nya metoder för att hantera kväve- och kolbelastningen, särskilt för torvmarker. Att förebygga brunifiering av vatten ska i högre grad tas som mål för vattenvården.
Projektet MetsäVesi finansierades av statsrådet och genomfördes 2019 som samarbete mellan Luke, SYKE, Tapio och Uleåborgs universitet. De slutgiltiga resultaten publiceras i januari 2020.
Resultaten från projektet MetsäVesi kommer att tas in i det hydrologiska modellsystemet VEMALA, som är ett system för att beräkna näringsbelastningen för Finlands alla vattendrag. I fortsättningen ska resultaten också beaktas i nationella och internationella rapporter.
