Sedan den nuvarande skogslagen trädde i kraft 2014 finns det ett år då förnyelseytorna i anmälningar om användning av skog har minskat, det var 2015. Efter det har de bara ökat, så att vi i fjol anmälde över 200.000 förnyelseavverkningar. Det här berättar servicechefen för finansiering och granskning vid Finlands skogscentral Aki Hostikka under skogsvetenskapsdagen i Helsingfors i november.
Anmälningar om gallringar i jämnåriga bestånd minskade 2015 och 2016, men har stigit rejält sedan dess. Anmälan om avverkning i olikåldriga bestånd – andra termer som används är kalhyggesfritt skogsbruk eller kontinuerlig beståndsvård – har varit på en obetydlig nivå fram till 2017 och 2018, då anmälningarna började stiga, men arealerna är fortfarande mycket små. Anmälningarna om användning av skog i kontinuerlig beståndsvård motsvarar cirka 2,5 procent av hela den areal som anmälts under de senaste åren, just under cirka 20.000 hektar årligen.
En del av ökningen torde kunna förklaras med de omfattande snöskadorna 2018 i norra Karelen, Kajanaland och Norra Savolax. I de värst drabbade kommunerna ökade anmälningarna om användning av skog med 50 procent. I de här områdena utgör figurer med så kallad luckhuggning och plockhuggning som kännetecknar kontinuerlig beståndsvård en förhållandevis stor andel, möjligtvis beroende på att snöskadorna varit mycket ställvisa, så att enstaka träd eller grupper skadats.
Arealen som råkar ut för avskogning årligen är cirka 10.000 hektar.
Under diskussionen på skogsvetenskapsdagen frågar sig flera vad det beror på att anmälningar om användning av skog i olikåldriga bestånd är så få.
– En förklaring kan vara att gränserna är något flytande, säger Aki Hostikka. Det är till exempel svårt att dra en tydlig gräns mellan höggallring och plockhuggning.
Förnyelseavverkningar har ökat i yngre bestånd
Slutavverkningarna minskade 2018, men det lär hänga ihop med en svagare marknad för sågvaror eller sågarnas svåra lönsamhetsläge.
Något förvånande är kanske att närmare en tredjedel av alla förnyelseavverkningar är yngre skogar.
Vid granskningar har det i övrigt visat sig att skador efter avverkningar och drivning är omfattande. Det gäller både avverkningar i jämnåriga bestånd och i kontinuerlig beståndsvård. Under tiden 2014-2019 har största delen av avverkningarna visserligen varit inom lagens ramar. Det är emellertid bara 51 procent av avverkningarna i jämnåriga bestånd som har fyllt rekommendationerna, medan andelen är 52 procent i kontinuerlig beståndsvård. I 3 procent i det jämnåriga skogsbruket och 4 procent i kontinuerlig beståndsvård har resultaten varit bristfälliga.
Det handlar närmast om att gallringen har varit för intensiv i de jämnåriga bestånden, men i samband med plock- och luckhuggningar i kontinuerlig beståndsvård har det blivit skador på det kvarvarande beståendet.
I de jämnåriga bestånden har skador på terrängen varit mer omfattande, men i kontinuerlig beståndsvård har det varit vanligare med för många körspår i terrängen efter utfört arbete.
Bestånden inte vidare mångsidiga
En av avsikterna med den skogslag vi nu har var att främja mångsidiga trädbestånd, men det har vi inte riktigt lyckats med. Andelen gran har fortsatt att öka, av de anmälningar om användning av skog som gjordes i fjol skulle närmare 53 procent förnyas med gran, 45,4 procent skulle förnyas med tall och bara cirka 2 procent med vårtbjörk.
Planteringar är det klart vanligaste sättet att förnya skogen, kring 67 procent enligt anmälan 2018. Då var 17 procent sådd och 16 procent naturlig förnyelse. När det gäller sådd och naturlig förnyelse är tall fortfarande vanligast, medan gran är vanligast att plantera. I fjol har dock naturlig förnyelse med gran ökat en aning.
Av de exotiska trädslagen som planteras in är lärk den klart vanligaste.
Aki Hostikka konstaterar att skogslagen inte har inverkat på kvaliteten av förnyelserna, som ännu klart domineras av barrträd. Han låter förstå att det här kan bli bekymmersamt i framtiden med tanke på skogarnas mångsidighet och därmed deras hälsa.
Det här är ett av de ämnen som väcker frågor efter Aki Hostikkas anförande. Enligt honom borde man försöka diskutera med jägarna om det skulle finnas möjlighet att glesa i viltbestånden och därigenom gynna lövträd, närmast björk, som är känslig för exempelvis älgskador.
En positiv sak är i alla fall att skogsägarna visar att de kan ta ansvaret för skogsförnyelsen själva.
– Vi var lite oroliga för att förnyandet av skogen skulle släpa efter när övervakningen minskat, men så har inte varit fallet, säger Aki Hostikka.
Mer sparträd efter avverkning
Sparträden efter förnyelseavverkningar i privatskogarna har ökat med åren, de är nu uppe i 16 träd per hektar i medeltal. Också värdet av levande träd har ökat räknat i penningvärde, det är mer än 140 euro per hektar.
Vi har även blivit bättre på att hålla naturobjekt i ursprungsskick i samband med avverkningar i privatskogarna. Granskningarna visar att 85 procent var som tidigare vid avverkningarna 2018 och 10 procent nästan som tidigare.
Skogens rörelseresultat har förbättrats sedan 1999, det var just över 150 euro per hektar 2018. Det är nästbästa resultatet sedan 2007, då det var närmare 170 euro per hektar.
Däremot har vi blivit sämre på att vårda skogen efter förnyelse. Vi planterar som sagt nog, men vi har blivit sämre på tidig vård av plantskog och vård av ungskog. Vi släpar nu efter med ungefär en tredjedel jämfört med målsättningarna.
Till saken hör i vilket fall som helst att det fortfarande finns en kännbar skillnad mellan anmäld och förverkligad användning av skogen. Det är bara en liten del av de anmälda avverkningarna som förverkligas.