Sex deltagare slöt upp för att öka sina skogskunskaper då Skogscentralen arrangerade en fältvandring i dikad torvmarksskogsmiljö nära Stenträsket, alldeles på gränsen mellan Korsholm och Vasa.
”Dikade torvmarksskogar i förändring” kallades en svenskspråkig fältvandring som Skogscentralen ställde till med i gränstrakterna mellan Korsholm och Vasa en fin och solig majkväll.
Sex skogsägare slöt upp till det lärorika tillfället som är en del av det tvåspråkiga RAPSU-projektet med Österbotten som verksamhetsområde.
– Jag är med ikväll för att lära mig mera om hur jag kan sköta och använda mina skogsfastigheter, sade Smedsbybon och skogsägaren Jonatan Byggmästar.
– Målet med RAPSU-projektet är att hitta lösningar till klimat- och vattensmart användning av torvmarksskogar, säger Inka Piironen, projektchef på Finlands skogscentral.
Utflykten för kvällen gick till Stenträsket-området som ligger mitt mellan industriområdet Fågelberget i Korsholm och Molnträsket i Vasa.
– Förra veckan guidade vi finskspråkig grupp med nio deltagare i exakt samma område, säger Piironen.
Piironen och Leif Bengs, skogsbruksingenjör på Vasa stad, visade inledningsvis upp några flygbilder som skildrar områdets påtagliga förändring från tidigt 1930-tal fram till våra dagar.
– Ursprungligen fanns det orörd torvmark här. Från 1940-talet och några decennier framåt utfördes det en hel del dikningsarbeten i området, säger Piironen.
Tre olika skogsmarksavsnitt besöktes
Fältvandringen vid Stenträsket inkluderade avstickare till tre olika slags skogsmarksprofiler som är belägna nära varandra.
Terrängen vid den första anhalten domineras av fuktig mark och massor av starkt doftande getpors. Här kommer man också till ett 30 centimeter tjockt torvskikt om man gräver sig neråt.
– Både kalavverkning och kontinuerlig beståndsvård skulle kunna vara lämpligt i det här området som börjar vara förnyelsemoget.
– Askgödsling kan tillämpas. Det kan handla om förnyelseavverkning. Alternativt kan man lämna fröträd eller göra planteringar, fortsätter Piironen.
Vid det andra besöksstället är trädbeståndet glest och tillväxten allmänt dålig. Bland annat siktas en del björkar här och där.
Ett dike som genomskär området har senast rensats för cirka tjugo år sedan.
– I tiderna var det tänkt att de här markerna skulle omvandlas till odlingsmark för en lokal bosättning. Men något odlande blev aldrig av i praktiken, säger Leif Bengs.
Vi vandrar vidare och kommer inom kort fram till ett mäktigt skogsområde som präglas av cirka sjuttio år gamla och 25 meter höga granar.
– Det här området är bördigt och beläget på gammal moss- och kärrmark. Det har tidigare funnits ett torvskikt som i takt med förmultningen har ersatts av mulljord.
– Avsnittet skulle vara produktivt i samband med en förnyelse. Bland annat plockhuggning kunde komma i fråga. Egentligen borde kalhuggning ha gjorts för två år sedan då priserna låg på toppnivå, fortsätter Bengs.
Behövs balans i planeringen av torvmarksskogar
Inka Piironen framhåller att en stor del av de inhemska torvmarksskogarna kan börja klassas som grövre gallringsbestånd och förnyelsemogen skog framöver.
– I dessa skogar finns det mycket virke. I praktiken handlar det om cirka en fjärdedel av landets virkesförråd.
– På sistone har också rekommendationerna för dikesdjup ändrats, omnämner Piironen i samma veva.
För en bra tillväxt för träden krävs inte lika låg vattennivå som hävdats enligt tidigare uppfattningar. Det går att utnyttja skogens naturliga avdunstning, tillägger Piironen.
Numera kan skogsägare ansöka om finansiellt stöd för planering av vård av torvmarksskog. Däremot inte för konkreta dikesrensningsarbeten.
– Samtidigt behövs det också balans i planeringsarbetet. Skogsägarna bör kräva att deras önskemål beaktas under planeringsprocessen.
– Målet med RAPSU-projektet är främst att stärka skogsägarnas beslutskraft och öka deras medvetenhet om dessa frågor. Avsikten är inte att tvinga dem att vidta konkreta åtgärder, säger Piironen.
Några framlagda användningsalternativ för karga torvmarksskogar är ekonomiskog eller bioenergiproduktion på lågproduktiva ställen.
I fråga om bioenergiproduktion på lågproduktiva torvmarksskogar, med en årlig tillväxt som är mindre än en kubik per hektar, rekommenderas att tjugo kubikmeter skog per hektar sparas i samband med avverkningar.
Detta för att trygga mångfalden. Efter avverkningarna lämnas skogen i fred och den får återgå till naturtillstånd av sig själv.
Eller så gör man helt enkelt ingenting eller satsar på återställning.
Exempelvis är regleringen av vattennivån av stor betydelse när man vårdar torvmarksskogar. Är vattennivån för hög eller för låg bromsas trädens tillväxt.
– Fokuserar man på rätt objekt i torvmarksskogarna kan man bana väg för bra tillväxt och hög produktivitet, poängterar Leif Bengs.