Att resa ger nya intryck, ofta vill vi se främmande länder. Ett alternativ kan också vara att se sig om i vårt eget land. Jag tog chansen att vara med på en gruppresa i Lappland med skogsbruk som huvudtema.
Under fem dagar i september fick vi bekanta oss med skogsbrukets utmaningar norr om polcirkeln. Vi blev alla förvånade och överraskade över hur mycket skogen växte och hur fina bestånd det fanns.
Lappland är intressant ur många synvinklar, kala fjäll, stora skogar, långa avstånd, få människor, många renar och så julgubben förstås.
Råkar man dessutom besöka Lappland i september då naturen har höstfärger (ruska) blir upplevelsen ännu mera fascinerande.
Skogsbruk
Den totala landarealen är 9,27 miljoner hektar, varav 3,2 miljoner hektar är skydds- och ödemarksområden. Egentlig skogsbruksmark utgör 4,9 miljoner hektar varav staten äger 55 procent.
Statens skogar förvaltas av Forsstyrelsen. Förutom virkesproduktion på 1,7 miljoner hektar upptar verksamheten kontakter och hänsyn till turism, renskötsel, jakt- och fiske, kulturarv och naturprodukter. Nämnas bör även att 71 procent av statens marker ligger på renskötselområdet och rennäringen har möjlighet att påverka varje åtgärdsförslag.
Det finns cirka 25.000 privatskogsägare i Lappland. Vanligen är lägenheterna stora, men impediment och tvinmark upptar ofta en betydande del. Då vi besökte Sodankylä skogsvårdsförening uppgav man medlemmarnas medelareal till 170 hektar varav växtlig skogsmark uppgick till ca 90 hektar.
Skogsbruket är den viktigaste sektorn i Lappland med turism på andra plats. Skogssektorn inbringar 1,3 miljarder euro per år medan motsvarande för turistnäringen är 0,7 miljarder euro.
Avsättningssvårigheter
Skogsbruket i Lappland har många utmaningar, men den hetaste för tillfället verkar vara avsättningsproblemen för gallringsvirket, ett ämne som dök upp varje dag. Genom de stora avverkningarna under efterkrigstiden och de så kallade Osara-ytorna på 1950-talet förnyades överåriga och plockhuggna skogar.
De stora förnyelseytorna väckte mycket debatt på den tiden och kritikerna menade att man flyttar trädgränsen, ingen ny skog kommer att växa, det blir tundra. Genom hyggesbränning och sådd samt senare hyggesplogning och plantering fick man dock småningom ny skog.
Det finns idag stora arealer av bestånd med brösthöjdsdiametern 20 centimeter och 14-16 meters höjd vilka är i behov av gallring. Uttag vid gallring är 45-55 kubikmeter per hektar medan slutavverkningarna ger 140-150 kubikmeter per hektar, omloppstiden är 70-80 år.
Man beräknar att den årliga tillväxten är över 12 miljoner kubikmeter, medan avverkningarna är omkring 5 miljoner kubikmeter. Skogsindustrin i Lappland använder ca 6 miljoner kubikmeter råvara per år.
För timret finns goda möjligheter att kunna sälja, men efter det att Kemijärvi cellulosafabrik lades ner 2008 har avsättningssvårigheterna för massaved ökat. Därför planerar man nu en ny cellulosafabrik till Kemijärvi på granntomten till Keitele Timber. Den nya fabriken kommer att behöva 2,8 miljoner kubikmeter råvara varav 0,4 miljoner är biprodukt från Keitele Timbers såg. Fabriken beräknas vara klar 2022.
Råvaruförsörjningen i Lappland är tryggad på lång sikt. Forskarna menar att den ökade tillväxten beror till 25 procent på klimatförändringen, växtperioden har förlängts med nästan en tredjedel under 50 års tid, till 150 dagar. Bättre skogsskötsel står för 75 procent av ökningen.
Det ökade råvarubehovet kan fyllas med virke från nuvarande odlade och skötta skogar och inga gammelskogar behöver röras. Detta förutsätter naturligtvis att skogarna fortsättningsvis sköts rationellt. I Lappland är gammal skog bestånd som är minst 250 år.
Samfälld skog
En vanlig form av skogsägande i Lappland är att man är delägare i samfälld skog. Man kan bli medlem bl.a. genom att köpa andelar eller skogsmark som man säljer till samfälligheten. Beroende av insats eller lägenhetens storlek och kondition erhåller man ett antal andelar. Avkastningen är 2-5 procent.
Vi besökte Kemijärvi samfällda skog som förvaltar 44.000 hektar varav 31.000 hektar växtlig skogsmark. Virkesvolymen på skogsbruksmarken är 2,5 miljoner kubikmeter, vilket ger 79 kubikmeter per hektar. Den årliga tillväxten uppgår till 89.000 kubikmeter, 2,5 kubikmeter per hektar och år. Tillväxten låter inte så mycket för en skogsägare från södra Finland, men faktum är att skogen här är belägen vid norra polcirkeln. De årliga avverkningarna uppgår till cirka 50.000 kubikmeter, vilka levereras fram till såg/fabrik. Entreprenörer sköter avverkningar och transporter, skogsvårdsarbeten och så vidare.
Samfälligheten har två anställda skogsfunktionärer som håller i trådarna för hela ruljangsen, skogsbruket, hyresstugor, tomtförsäljning, försäljning av grus, jakt och fiske med mera. I år hade man 75 älglicenser vilka såldes i paket om en vuxen och en kalv. Ett paket kostade ca 2.000 euro.
Ägandeformen verkar fungera bra i norra Finland där det finns ett flertal stora samfällda skogar – Kuusamo 90.000 hektar och Salla 67.000 hektar, är de största. Det kan vara ett alternativ för en skogsägare som inte bor på orten eller som inte själv är aktiv. Vid en generationsväxling, där ingen är villig att ta över, kan ägandet av skog bytas till andelar i en samfälld skog vilken sköts yrkesmässigt och ger fortsatt avkastning. Vid försäljning av andelarna är det alltid lätt att fördela pengar.
På Kemijärvi samfällda skog uppgav man att det finns ett konstant utbud av skogsmark och skogsägare som är intresserade att ansluta sig. Man ser också med stort intresse fram mot den planerade cellulosafabriken och den ökade förädlingskapaciteten det kommer att medföra. Samfälligheten har redan, liksom Kuusamo och Salla, satsat 100.000 euro i projektet.
Renskötsel och älgskador
Att vara i Lappland utan komma i kontakt med renskötsel är otänkbart. Renskötsel kom till Lappland i slutet av 1800-talet. Det finns 56 renbeteslag i Finland.
Vi besökte Sattasvaaras renbeteslag i Sodankylä som består av cirka tjugo familjer.
Man har tilldelats en kvot på 5.400 renar för vintersäsongen. Då det under sommaren föds många kalvar borde man nu inför hösten vara uppe i drygt 8.000 renar. Man uppskattar dock att rovdjuren tar 600-700 renar varje år.
Det betyder ändå att man måste slakta ett par tusen renar, förädla och sälja kött, skinn och horn, vilket tillsammans skall ge lönen.
För att kunna kalla sig äkta renägare bör man ha flera än 50 renar, helst 80-200 stycken. Renskötsel som huvudnäring kräver minst 500 renar.
Renskötseln ställer speciella krav på skogsbruket, markberedning är känsligt, likaså stora förnyelseytor. Renarna behöver gamla skogar för att hitta mat och konflikter med markägarna om vad som skall sparas kan uppstå.
Trots att älgstammen vintertid hålls på 1,5 älgar per 1.000 hektar så har man ställvis stora skador i plantskogarna. Då marken är karg och tillgången på lövträd begränsad är älgarna tvungna att beta i tallplantskogarna. Detta medför tillväxtförluster och med tanke på framtida timmerkvalitet så får detta katastrofala följder. Man förstår att skogsägarna var bekymrade.