Under de fyra senaste åren har fyra nya rödklöversorter godkänts i den officiella sortförteckningen. De inhemska sorterna Raisa och Selma godkändes år 2017 och Gandalf med ursprung i Norge år 2019. Det nyaste tillskottet är Peggy, en rikssvensk sort som upptogs i sortförteckningen år 2021.
Frön av många rödklöversorter har importerats till Finland, men alla inte är upptagna i den officiella sortförteckningen. Därför finns inga opartiska resultat på hur de klarar sig i våra förhållanden.
Av de sorter som är upptagna på sortlistan är Saija och SW Yngve de mest odlade. Dessa odlas också för fröproduktion i någon mån.
Rödklöversorterna på sortlistan
SW Torun (Lantmännen 2009) är en tetraploid rödklöversort som blommar tidigt och har en en god avkastningspotential. Enligt försöken är både dess totalskörd och vårskörd de klart största. Dess övervintring är dock inte helt i nivå med de härdigaste sorterna, vilket gör att skillnaderna i skörd jämfört med de andra sorterna utjämnats på de två nordligaste odlingszonerna. Frön av SW Torun har inte marknadsförts i Finland under de senaste åren.
Raisa (Boreal 2017) är en ny tidig inhemsk tetraploid sort. Den är synnerligen vinterhärdig och dess utvintringsskador har varit mycket små till och med ända upp i norr. I Lappland har den haft den absolut bästa avkastningen av alla. Raisa har en stor vårskörd och dess återväxtförmåga är god. Frö av Raisa finns ännu inte att få på marknaden, då kommersiell fröproduktion inte ännu har kommit igång.
Ilte (Estonian Crop Research Institute, 2001) är en sen tetraploid sort av estniskt ursprung. Dess totalskörd når inte upp till samma nivå som SW Torun och Raisa. Dess återväxtförmåga är dock lika god. Iltes vinterhärdighet är inte alltför god och den rekommenderas därför inte för odling på de två nordligaste odlingszonerna. Tillgången på frömarknaden har varierat under de senaste åren.
Selma (Boreal 2017) är en ny inhemsk diploid sort. Dess avkastning är den allra bästa av de diploida sorterna. Selmas vinterhärdighet är god på alla odlingszoner. Dess återväxtförmåga är god och nästan på samma nivå som de tetraploida sorterna. Fröproduktion i större skala håller just nu på att startas upp.
Peggy (Lantmännen 2021) är en ny svensk något sen tetraploid sort. För att vara tetraploid är dess avkastning rätt medelmåttig. Vårskörden är inte alltför stor men dess återväxtförmåga är god. Peggy har klarat sig bäst i försöken på odlingszonerna II och III. På odlingszon IV har den inte riktigt nått upp till samma nivå som de bästa sorterna. Utvintring i betydande grad har dock inte noterats och dess vinterhärdighet har i försöken varit på god medelnivå. Marknadsföringen av Peggy har inte ännu påbörjats.
Gandalf (Lantmännen 2019) är en diploid sort av norskt ursprung. Den blommar sent. Den har övervintrat bra i södra och mellersta Finland men i Lappland har utvintringsskadorna varit mer synliga. Gandalf har en tämligen god återväxtförmåga. Dess avkastning är i nivå med SW Yngves. På odlingszon III är den dock klart mer avkastande än SW Yngve. Inget frö finns ännu att få på den finländska marknaden.
SW Yngve (Lantmännen 2013) är en diploid sort med ursprung i Sverige. Dess totalskörd når inte riktigt upp till nivån för de allra bäst avkastande sorterna. Dess vinterhärdighet är något under genomsnittet. Trots det har dess skördenivå varit tämligen hög också i norra Finland. Yngves återväxtförmåga är på medelnivå. SW Yngve har under de senaste åren varit den mest odlade rödklöversorten i Finland.
Saija (Boreal 2006) är en diploid sort av inhemskt ursprung. Dess avkastningsförmåga är en aning sämre än andra nyare diploida sorters. Den har också haft något mer utvintringsskador än genomsnittet. Fröproduktionen av Saija har ökat de senaste åren.
Lone (2005) är också på sortlistan, men nya försöksresultat för den saknas. Frö av Lone har ej heller funnits till försäljning under de senaste åren.
Sorterna Bjursele, Jokioinen och Varte har avlägsnats från sortlistan och marknadsföringen av dem har upphört.
Markku Niskanen
Naturresursinstitutet