Rojare 1 A Webben
Kent Stenman från Purmo är en mycket aktiv självverksam skogsägare. Han beskriver röjning som en av de viktigaste åtgärderna för att optimera tillväxten i plantskogarna. Den första röjningen formar resten av tillväxten, säger han.
Skogsbruk Tema

Röjning nödvändig
för att optimera tillväxten

Kent Stenman i Purmo är en självverksam skogsägare som utför alla röjningar på egen hand. Det gör han för att optimera tillväxten och producera så mycket virke som möjligt. Röjningarna bör utföras vid rätt tidpunkt, säger han.

Ett faktum som kan noteras relativt tydligt när man kör längs landsvägarna i Finland är att många ungskogar håller på att växa igen. Sly tar i många plantskogar över och det här är en syn som självverksamma skogsägare som Kent Stenman i Purmo helst skulle slippa.

– Det är hemskt men tyvärr blir sådana här plantskogar vanligare. Det är stora eftersläpningar av röjningar i de finska skogarna och en orsak till det här är att skogsägarkåren har förändrats. I dag är det många stadsbor som har ärvt skog och knappt vet om var den finns.

– Det finns varken tid eller intresse och då lider skogen och i slutändan de själva också eftersom tillväxten inte blir optimal, säger Kent Stenman.

Stenman har varit i skogen sedan barnsben och äger i dag hundratals hektar. Han utför allt från plantering till röjning och gallringar på egen hand, och just röjningen beskriver han som en av de viktigaste insatserna.

– För att ett bestånd ska utvecklas optimalt måste röjningarna utföras i tid. Den första röjningen, som är den viktigaste och formar resten av tillväxten, brukar jag göra när plantorna är cirka en halv meter och 6-7 år senare röjer jag en gång till, berättar han.

Vill se mer blandskog

Han hör till de skogsägare som vill se mer blandskog med flera olika inslag förutom det planterade trädslaget. Därför lämnar han gärna kvar utvecklingsdugliga björkar.

– Plantorna måste naturligtvis få utrymme att växa och sly måste tas bort. Men jag lämnar kvar björkar som vuxit bra. Man ska inte hata björken utan som jag ser det finns också efterfrågan på dem, förklarar Stenman.

Stenman är också en inbiten jägare och eftersträvar därför att lämna viltbuskage när han röjer.

– Jag lämnar ofta tätare områden med mycket sly för att skogsfåglar ska kunna söka skydd. Finns det någon grövre högre björk lämnar jag också dem så att viltfåglar kan sitta och landa i dem.

I hans område i Purmo i Pedersöre finns det också mycket älg. Genom att lämna mer stammar per hektar än vad som krävs i samband med röjningar lämnas också mer mat åt älgarna, menar han.

– Om tallplanteringar röjs för glest så ökar risken för älgskador. Men om man kvarlämnar andra trädslag som tillkommer naturligt än de planterade så klarar sig ofta tallplantorna bättre eftersom det då finns mer mat åt älgarna.

Rojare 2 Webben
Röjningarna släpar efter i många delar av landet, vilket är beklagligt eftersom det bidrar till att tillväxten avtar. Genom att sköta röjningarna i tid skapar förutsättningar för bättre tillväxt på sikt.

Kritisk mot kraven för stöd

Den här metoden – att inte röja för glest – har bidragit till att Stenman inte har uppfyllt kraven för att erhålla Kemera-stöd i form av vård av ungskog. För att erhålla Kemera-stöd för den åtgärden krävs bland annat att beståndets täthet högst får ha 3.000 stammar per hektar.

– Det är positivt att markägarna får ett litet ekonomiskt stöd för att röja, men som jag ser det bidrar systemet till att det blir för glesa röjningar. Det passar inte för områden med mycket älg och det skapar oreda för skogsägare som utför arbetet på egen hand, säger han.

Stenman står också inför ett annat problem när han röjer. Eftersom han har ett mycket stort skogsinnehav kan det handla om röjningar på 30-40 hektar.

– Det arbetet utförs inte på några veckor utan arbetet kan i vissa fall fördelas på två år. Sedan när jag ansöker om stöd kan skogscentralens granskare inte godkänna arbetet som gjorts för ett år sedan. Jag blev utan Kemera-stödet som i det fallet hade uppgått till cirka 4.000 euro. Så jag är rätt kritisk till nuvarande utformning av Kemera-stödet gällande vård av ungskog, säger han.

Och fortsätter:

– Nu söker jag inte längre stödet för det känns bara dumt att inte få det godkänt. Metoden att ta provytor som en dator väljer ut för ett skifte tycker jag inte heller om. Det kan bli orättvist och i slutändan är det för byråkratiskt. Åtminstone för en skogsägare som mig.

Borde eftersträva fler stammar

Stenman anser att det finska skogsbruket borde eftersträva fler utvecklingsdugliga stammar per hektar. Det ger, enligt honom, möjlighet att ta ut mer kubikmeter i samband med gallringarna.

– Som det är nu gallras skogen två gånger innan förnyelseavverkningen. Men jag siktar på att göra första gallringen två gångar. Den första görs när skogen är cirka trettio år och därefter upprepar jag åtgärden tio år senare. Sedan när beståndet är kring femtio år görs den andra gallringen.

– På det sättet får jag ut mer kubikmeter virke per hektar än om skogen bara gallras två gånger, och det tycker jag borde ligga i varje skogsägares intresse att få ut mer virke innan förnyelseavverkningen, säger han.

Stenman kan beskrivas som expert på det skogliga till skillnad från majoriteten av skogsägarna i Finland. Förutom att han är självverksam arbetar han också som entreprenör åt skogsvårdsföreningen och driver företaget Stoneman Ab med sin son.

– Eftersom jag har ett stort intresse och kunskap vill jag också sköta min skog och satsar även tid på det. Men för de som inte har det är det bra att exempelvis skogsvårdsföreningen kan utföra olika åtgärder som röjning åt markägarna.

För de skogsägare som vill röja själv men saknar erfarenhet rekommenderar han kurser.

– Det ordnas röjningskurser och det är bra att lära sig mera innan man börjar röja. Huvudsaken enligt mig är att man som skogsägare inser vikten av att sköta sin skog. För om man inte gör det får man direkt tillväxtförluster och det gynnar inte skogsägaren på sikt.