Bjarne Back har i flera år levererat uppvärmningsmaterial till dottern Johanna Back-Hannus och maken Anders Hannus växthus i Yttermark.
För några år sedan upptäckte Rimalproducenterna Håkan och Bjarne Back att rismaterial från avverkningsarbeten är en alldeles utmärkt värmekälla. De har dessutom levererat över tusen kubik till Bjarnes dotters och makes växthusanläggning i Yttermark.
Under de gångna vintermånaderna har Bjarne Back och sonen Håkan Back, som officiellt driver familjens jordbruk numera, erhållit cirka 400 kubik skogsris i samband med huggningsarbeten på två hektar egen skogsmark.
I samband med en rundtur på hemmaanläggningen i Rimal passerar vi flera upptornande rishögar som snart ska omvandlas till flis.
– Ris från avverkningar är faktiskt en mycket effektiv värmekälla som det är värt att ta vara på. Det handlar om toppar och grot, säger Bjarne Back.
– Jag fick ursprungligen nys om skogsrisets potential som värmekälla genom att läsa en artikel i Vasabladet för några år sedan. Man hade av misstag hämtat fel hög i samband med en flistransport till ett värmekraftverk. Sedan förundrade man sig vid verket över de höga värdena som materialet gav upphov till, berättar han.
Transporterar även värmematerial till växthus i Yttermark
Håkan och Bjarne Back använder själva kontinuerligt skogsris för att värma upp både hemgården och den egna anläggningen.
– Vi värmer våra byggnader med hjälp av flis. Riset har visat vara en ”kraftig värmekälla”. När vi började använda materialet kom det ganska snabbt meddelanden om överhettning i systemet, säger Bjarne Back.
– Skogsriset bör köras ut ur skogen på våren efter snösmältningen. Då kan man flisa direkt och erhålla bästa möjliga värmeeffekt, troligen på grund av kådan och andra lättantändliga ämnen, säger Back också passerar på att berömma dagens skogsentreprenörer för deras noggrannhet i avverkningsarbetet.
Att ta på vara spillet från avverkningsmaterial är ett konkret exempel på cirkulär ekonomi vilket ju verkligen ligger i tiden. Det är också någonting som det Backska hushållet i Rimal ämnar satsa seriöst på i fortsättningen.
– Vissa år har vi via en entreprenör levererat över tusen kubik ris och stamvedsflis till min dotter Johanna Back-Hannus och hennes make Anders Hannus växthusanläggning i Yttermark. I år kommer siffran att landa på cirka 1.500 kubik. Växthusvärmekraftverket har behov av cirka 3.000 kubik årligen.
– Jag går också in för att ta till vara på det extra virkesmaterial som finns i närområdet på effektivt vis. Jag brukar göra avknipningar längs åkerkanter och skogsbryn, tillägger Back under LF-intervjun.
Har några andra jord- och skogsbrukare i Vasatrakten upptäckt skogsrisets användbarhet och potential?
– Nej. Kanske beror det på att det saknas möjligheter att leverera till större värmekraftverk. Ris och grot bör om möjligt användas direkt efter flisning. Annars uppstår det risk för fukt- och mögelproblem, säger Bjarne Back.
Ris och flis har sänkt energikostnaderna
Växthusodlaren Anders Hannus är nöjd med sina egna erfarenheter av skogsris som uppvärmningsmedel.
– Det höga energivärdet i skogsriset beror till stor del på trädbarren. Energimängden minskar dock om lagringstiden är lång.
– Det senaste skogsrislasset som vi erhållit till vår anläggning härstammar från ett kalhygge i januari. Vad gäller den färska risleveransen är energivärdet uppskattningsvis 800-900 kilowatt per flisad kubik. Skulle vi spara materialet till hösten skulle effekten dock minska med cirka 200 kilowatt, exemplifierar Hannus.
Anders Hannus säger skogsriset tenderar att nå en temperatur på cirka tusen grader vid förbränning.
– För att värmepannan inte ska slitas ut för fort är det rationellt att blanda med annat material till exempel riv- och byggnadskross eller bittorv till proportioner på 50-50, säger Hannus som också betonar att skogsriset som material är känsligt för svamp- och fuktproblem.
För fem år sedan etablerade sig körsbärstomatproducenterna Anders Hannus och Johanna Back-Hannus på ett nytt ställe. I samband med flytten bytte företagarparet också uppvärmningsmetod.
– Tidigare värmde vi anläggningen med olja. Efter att ha gått över till ris och flis är de årliga uppvärmningskostnaderna numera bara en tredjedel av de tidigare utgifterna, säger Hannus.
Fuktproblem en utmaning vid skogsrislagring
Användning av skogsris och grot tog fart i början av 2000-talet efter att biokraftverket Ahlholmens Kraft körde igång sin verksamhet i Jakobstad.
Skogsrisnischen har dock mattats av med tiden. Efter att elpriserna efterhand har sjunkit har det periodvis inte varit lönsamt att hålla igång de stora biobränslekraftverken.
– Men under den gångna vintern har både AK2 i Jakobstad samt kraftverket EPV i Vasa kört på biobränslen. Så det har varit god efterfrågan på träbränslen i regionen, säger Patrik Majabacka på Skogscentralen.
Det är rätt vanligt att man tar ut stubbar, helträd eller grenar och toppar från både gallringar och så kallade förnyelseavverkningar. Men det varierar från år till år beroende på det rådande elpriset.
– Uttaget av stubbar har dock minskat markant de senaste fem åren jämfört med perioden 2002-2012. Stubbar används enbart i stora kraftverk, Men det har varit en del problem med orenheter i form av stenar och grus som är oönskade element i fliskrossarna eller i kraftverkspannor, kommenterar Majabacka som har bioenergi och bioekonomi som sina specialområden.
Vad gäller ris och grot i mindre anläggningar, till exempel till kommunala fjärrvärmeanläggningar eller vid jordbruk, är det inte lika vanligt att elda med ris eller grot, enligt Majabacka.
Majabacka framhåller att han själv inte är så imponerad av skogsrisets egenskaper som råvara till mindre anläggningar.
– Rishögar och okvistat helträdsvirke tenderar att samla betydligt mera fukt än till exempel kvistad stamved. Det beror främst på att små kvistar, barr och löv skapar en större yta för fukten att fästas vid jämfört med stamved. Det är därmed viktigare att ha täckmaterial, till exempel täckpapp över lagringshögar med ris eller grot.
– Små värmecentraler är överlag betydligt känsligare för fuktigt virke än stora kraftverk.
Summa summarum har ris, grot och stubbar backat något ur användningssynpunkt i de flesta anläggningar under de senaste åren.
– Samtidigt är det också avgörande hur god tillgången på stamvedsflis är. Finns stamvedsflis inte att tillgå i tillräckliga mängder så ökar man användningen av ris och grot.
– Det bör i sammanhanget också påpekas att ris och grot är betydligt dyrare logistiskt sett. Materialet är mera skrymmande och jämfört med stamvedsflis blir transporterna inte lika effektiva, säger Majabacka.