Riksdagen godkände
naturvårdslagens innehåll
– ”informativa” paragrafer
faller bort

Riksdagen godkände innehållet i naturvårdslagen i onsdags. Beredningen av den nya lagen har dock skapat mycket huvudbry och lett till en regeringskris. I offentligheten har opinionen bildats på politiskt färgade grunder och handlat om regeringens spelregler, en tjänstemans beräkningar och en lag som ”urvattnats”.

I verkligheten har lagförslaget plågats av otydligheter och osämja från första början. Under behandlingen i miljöutskottet ströks paragraferna 64 och 65 i förslaget sedan Centern anslutit sig till oppositionens motförslag, vilket skapade rabalder.

Strykningen av paragraferna var dock behövligt eftersom de utgjorde grunden för det rättsligt suspekta i lagen.

– Det förslag till betänkande som Centerpartiet och oppositionen gav är helt korrekt ur en markägarsynvinkel. Det är inte god lagstiftningssed att stifta lagar som innehåller paragrafer vars effekt ingen känner till, kommenterar SLC:s ordförande Mats Nylund gällande bråket kring lagpropositionen.

Paragraf 64 stipulerade att statsrådet under vissa kriterier genom förordning kan fastställa vilka naturtyper som är hotade, baserat på den så kallade ”rödlistan” som idag innehåller 79 naturtyper. I paragraf 65 stod det att ”myndigheterna ska beakta hotade naturtyper i sitt beslutsfattande”. Dessutom stod det att paragraf 65 är av ”informativ karaktär”.

– Att kalla det här för en paragraf av informativ karaktär stämmer inte. Information handlar om att trycka upp broschyrer, inte om statsrådsförordningar. Paragraferna skulle ha fått direkta konsekvenser då man gör anmälningar om användning av skog samt i kommunernas och landskapens planläggning om där eventuellt finns hotade naturtyper, påpekar Nylund.

Brokighet redan från första början

Ändringen av naturvårdslagen har pågått länge och beretts i en arbetsgrupp där också producenterna varit representerade. Under hela den processen har producentorganisationerna framfört att skydd av skogsområden skall det ske via lag, tydligt avgränsat och mot ersättning.

– Markägarna och markägarorganisationerna har problematiserat detta under hela processens gång i utlåtanden och i direkta diskussioner med både tjänstemän och ministrar. Det borde inte komma som en överraskning att det här är problematiskt, säger Nylund.

Regeringens ilska över Centerns kappvändning kan vara förståelig, men frågan är varför Centern alls godkände förslaget då det begav sig förra vintern?

Så vad hände egentligen? Problemen började redan förra året då rådet för bedömning av lagstiftningen gav ett utlåtande om förslaget till naturvårdslag till miljöministeriet i december 2021. Redan då beskrevs ”helheten” i propositionen som ”brokig”. Det vill säga, trots att lagen beretts och motiverats exemplariskt konstaterade rådet att ”konsekvenserna för skogssektorn och skogsägarna bör preciseras” genom konkreta exempel.

Dessutom ”framgår det inte tydligt hur många nya områden som kommer att inrättas och var de huvudsakligen kommer att ligga”.

Problemet är att oklarheterna gällande naturskyddsområdena och konsekvensbedömningen som pekats ut redan för ett år sedan aldrig åtgärdades i form av exakta kalkyler.

– När arbetsgruppen avslutade sitt arbete så hade man ont om samförstånd om det här, så det lagförslag som gick till regeringen för prövning var ministerns eget förslag, inte arbetsgruppens. Det tråkiga är att man gav propositionen som en enhällig regeringsproposition trots att ingen enighet egentligen nåtts. Det är de gröna som haft föredragande minister här, och de har i allra högsta grad varit med och förorsakat situationen, säger Nylund.

Problemen kvarstod. Den rättsliga och definitionsrelaterade oklarheterna gällande paragraferna 64 och 65 kom därmed att kritiseras i grundlagsutskottets utlåtande enligt följande: ”Grundlagsutskottet anser... att miljöutskottet i sitt betänkande bör sträva efter att göra regleringen mera förutsägbar och konkretisera konsekvenserna av att en naturtyp betraktas som hotad”. Detta åtgärdades i sista stund genom att stryka paragraferna.

– Därmed handlar det inte om en ”urvattning”, utan ett svar på grundlagsutskottets kritik.

En juridisk röra

Den gagnlösa offentliga debatten i tidningarna gällande korrektheten i jord- och skogsbruksministeriets tjänsteman Vilppu Talvities arealberäkningar är därmed en direkt konsekvens av miljöministeriets oförmåga att få fram tillförlitliga arealuppgifter eller konsekvensbedömningar.

– Om miljöministeriet gjort sitt jobb hade Talvitie inte behöva görat några beräkningar överhuvudtaget, konstaterar Nylund.

Regeringspartiernas hänvisningar till regeringens spelregler mörklägger därmed själva problemet och kör över sakfrågor som regeringens själv inte klarat av att lösa. Från markägarhåll är det helt klart att paragraferna varit olyckliga från första början eftersom de är diffusa och ingen kan fastställa hur mycket mark de kan omfatta. Säkert är att de handlar om miljonhektar som skulle klassas som hotade.

Frågan är om det fanns något syfte i att lämna lagen diffus. Före omröstningen viftade de gröna och miljöorganisationerna bort uppståndelsen kring paragraferna som överdramatiserad, vilket förändrades tvärt efter att de strukits.

– Plötsligt blev lagen fullständigt ”urvattnad”, vilket indikerar att det handlar om betydligt mer än information. 

Riksdagsledamot Heikki Vestman (saml.) som är jurist och ersättare i miljöutskottet var inne på samma linje då han på Twitter förklarade att paragraferna ströks eftersom de utgjorde en tvetydig ”juridisk röra”. Det vill säga först beskrevs de som ”informativa utan rättslig verkan” och efteråt som kritiska för att inte ”värdefullt naturarv utrotas”.

– Det är ett tecken på en dålig lag om ingen – inte ens de gröna själva – vet vad paragrafernas funktion och effekt hade varit, skrev Vestman.

Här finns även en ekonomisk aspekt som inte beaktats gällande ersättningar och kompensation.

– Ponera att det handlar om 1 miljon hektar hotade naturtyper som idag är ekonomiskog. Med ett medelpris på 2.500 euro per hektar så talar vi genast om 2,5 miljarder euro, vilket inte finns i miljöministeriets budget, påpekar Nylund.

Han påminner även om att detta ser speciellt illa ut med tanke på PTT:s färska rekommendation om att Finlands statsekonomi bör balanseras med 4 miljarder euro per år.

– Paragraferna skulle ge miljöministeriet ett redskap att skydda hotade naturtyper utan ersättning. Det är det nya här, och antagligen orsaken till att det blev ett så stort hallå när paragraferna ströks.

Bönderna blir pantfångar

I tvisten om naturvårdslagen har regeringens metoder varit drastiska. Från de grönas, vänsterns och i viss mån även socialdemokraternas håll har man hotat med att spelregelbrottet innebär att försörjningsberedskapspaketet för jordbruket stoppas.

– Det här är fullständigt oförsvarligt och cyniskt, speciellt under pågående krig i Europa. Man kopplar ihop saker som inte har någonting med varandra att göra. Man gör bönderna till pantfångar, utbrister Nylund och tillägger:

– Det handlar om vårt dagliga bröd och livsmedelsförsörjningens överlevnad.

Regeringen har därmed varit villig att äventyra livsmedelsförsörjningen och böndernas leverne på grund av regeringens interna spelregelsproblem och oklara paragrafskrivningar. Regeringens villighet att straffa landets jordbrukare för att komma åt Centern väcker frågor gällande regeringens syn på lantbruket överlag. Exempelvis gällande äganderätten och lönsamheten.

Proposition hade fått omfattande konsekvenser på dessa områden. Anmälningar om skogsanvändning hade kunnat avslås och avverkning förbjudits på omfattande arealer utan skogsägarens vetskap om att dennes skog är ”hotad”.

– Sedan finns risken att ingen kontrollerar om de skyddade arterna verkligen existerar på området. Eftersom lagen saknar kompensationsmekanismer blir skogsägaren utan både inlösenerbjudande och kompensering för skogsbevarande. Så skall det inte gå till i en rättsstat, konstaterar Nylund.

Han ser ändå en uppdatering av naturvårdslagen som i sig nödvändig och poängterar att markägarna inte är fientligt inställda till varken biodiversitet eller skyddsåtgärder. Det handlar om att värna om den grundlagsenliga äganderätten, och att skyddsbeslut bör finansieras gemensamt och inte läggas på skogsägarna.

– Går lagen igenom i den form som den fått i riksdagens miljöutskott så kan vi nog leva med den.

Riksdagen röstade om naturvårdslagens innehåll under onsdagen. Omröstningen resulterade i att ändringarna godkändes med rösterna 107-78. En andra behandling kommer att äga rum nästa måndag.