Richard Pihlflyckt är jordbrukare i Sibbo. I år har han inlett vårbruket tidigt, redan den 20 april. Pihlflyckt ska odla vete, havre och maltkorn.
Richard Pihlflyckt fyller såmaskinen med van hand med hjälp av en transportskruv som han har kopplad på en släpvagn.
I släpvagnen finns handelsgödsel men också det aktuella utsädet, nämligen betat vårvete av sorten Mistral. I år inledde han vårbruket den 20 april.
– Det är tidigt, men jordarna var redan torra, i varje fall tillräckligt torra då. Det är viktigt att försöka ta vara på vårens markfukt, för groningen. Regn är förstås också välkommet, men här nära kusten tenderar det att regna ganska sällan, inte minst på försommaren, säger han.
Vårsår på 112 hektar
Pihlflyckts jordar består mest av leror och grynleror. Pihlflyckt ska så 112 hektar i vår. Det ska bli vårvete Mistral, maltkorn Vanille och havre Harmony.
Sedan i höstas har Pihlflyckt en del höstvete Skagen som nu övervintrat och som han har övergödslat.
– Det här är nu de grödor som jag har valt att odla i år. Vissa år odlar jag ärter också, men det passade inte riktigt in i min växtföljd just i år och därför får jag återkomma till ärterna ett annat år, säger han.
När det kommer till jordbearbetning så har Pihlflyckt åkrar både i stubb och lättbearbetat, tallriksharvat, som utgångsläge den här våren.
– Vi har lite varierande utgångsläge, men min såmaskin är en direktsåmaskin så den klarar av allt och man kan ju konstatera att beroende på bearbetning så håller jordarna fukt olika länge om våren, säger han.
Friheten är det bästa
Richard Pihlflyckt säger att det bästa med att vara jordbrukare är nästan allt, men om han måste välja någonting så är det friheten.
– Nu är det så, att man själv kan bestämma hur man gör, när man gör och åtminstone i någon mån vad man gör, säger han.
Det sämsta med att vara jordbrukare är igen lönsamheten.
– Lönsamheten i jordbruket är onekligen dålig. Producentpriserna är låga och produktionsinsatserna, närmast handelsgödsel och bränsle, är dyra, säger Pihlflyckt.
Och så konstaterar han dessutom att man som jordbrukare alltid är beroende av vädret.
Inte bara jordbruk
Vid infarten till gården har man också försäljning av nypotatis, som självbetjäningsförsäljning i en liten kiosk, och i år är det de beprövade och i trakten populära sorterna Timo och Siikli man odlar.
– Sedan sysslar jag också med mindre entreprenadverksamhet för att dryga ut inkomsterna, till exempel vinter- och sommarunderhåll av vägar, men också en del grävmaskinsarbeten, säger han.
Richard Pihlflyckt tog över Storbondas gård i Box efter sin far 2016. Han är femte generationen på gården som varit i släktens ägo sedan 1890.
Storbondas har sammanlagt 147 hektar egen åker och skog. Byn Box har en del gemensamma arbetsmaskiner och redskap som man äger i en samfällighet.
– Det är intressant att vara jordbrukare och så här på våren känns det särskilt bra, avslutar Pihlflyckt.