Under odlingssäsongens skördeperiod nåddes vi av budet att jordbrukaren och idrottsentusiasten Reino Wasström från Svartå efter en hård kamp mot sjukdom korsat levnadsloppets mållinje. Reino somnade in den 11 september 2019 efter en kort sjukhusvistelse.
Det är få människor som i vida och varandra olika kretsar är bekanta för andra på basen av endast förnamnet. Reino var en av dessa. Såväl inom mjölkboskapssammanhang som inom den finlandssvenska skididrottsgemenskapen var Reino uppskattad och respekterad tack vare sitt stora engagemang och sin positiva personlighet.
Oberoende var och när han rörde sig, över hela Finland, träffade han alltid bekanta. En stor fördel var hans tvåspråkighet, tack vare den löpte diskussionen smärtfritt i alla delar av landet och han fick i föreningssammanhang ofta representera Finland vid samarbete med nordiska föreningar.
Reino var en utpräglad föreningsmänniska. Redan från 1950-talet representerade han hembygdens idrottsföreningar såsom Karis-Svartå IK, Fiskars IF, Ingå IF och IK Trissan både inom friidrott och skidåkning samt OK Orren inom orientering. Han uppnådde som junior och ännu i olika oldboysklasser medaljplaceringar inom både NÅID- och FSS-mästerskap. Han hade förtroendeposter i de olika idrottsföreningarna och förbunden.
Närmast Reinos hjärta stod ändå skidföreningen IK Trissan. Reino var en av initiativtagarna till grundandet av föreningen i början av 1980-talet och verkade flera år som ordförande för föreningen. Som en av föreningens eldsjälar deltog han aktivt i all verksamhet vid Trissans skidbana på Oxberget i Svartå.
Utöver sitt engagemang inom skidföreningen brukade Reino tillsammans med sin familj och sina vänner flera gånger per vinter resa till Lappland för att skida. Ännu förra säsongen tillryggalade han över 400 km i skidspåren. Han hann under sitt liv dessutom delta i tio Vasalopp.
Reino var också en aktiv orienterare och deltog bl.a. flera gånger i Jukolakavlen. Han hade ett bra lokalsinne en fantastisk förmåga att minnas platser och vägar han rört sig på i vårt land. Undertecknad kan intyga att Reino med sina kartblad ur telefonkatalogen många gånger var en mera tillförlitlig navigator än dagens GPS-utrustning.
Redan i tidig ålder fick Reino börja sköta hemstället Bryggars i Svartå eftersom hans far insjuknat, år 1968 övertog Reino gården. Gårdens huvudinriktning var och är fortfarande mjölkproduktion. Tillsammans med sin hustru Kristina utvecklade Reino besättningen till en av områdets mest framstående både avels- och produktionsmässigt.
Paret utvidgade modigt besättningen och anammade ny teknik och nya metoder och Bryggars kom på så sätt att bli en förebild inom mjölksektorn. Gården var en av de första mjölkbesättningarna i landet som idkade embryoöverföring.
Reino hade många förtroendeuppdrag inom branschen, på avelssidan hann han under flera årtionden sitta med i seminföreningen, Avelstjänst, Faba samt Embryocenters ledningsgrupper. Han hade en nyckelposition vid grundandet av Embryocenter. Speciellt stor roll spelade Reino när det gällde samarbetet med Sveriges Svensk Avel.
För sitt arbete inom husdjursaveln erhöll han förtjänstkorset av Finlands Lejons orden samt Wriedt’s plaketten. Reino var också aktivt med i mejeriverksamheten och hade flera förtroendeposter inom Valios organisation, som medlem i Etelän Maitokuntas och senare i Andelslaget Maito-Auras styrelse, i den förstnämnda fungerade han en period som ordförande.
Dessutom medverkade han både i de lokala och nationella producentförbunden, bl.a. satt han med i NSP:s styrelse och SLC:s fullmäktige. Han verkade också som Nylands husdjursklubbs ordförande i många år.
Reino deltog aktivt i jordbruksarbetet även efter att sonen Johan övertagit gården. Som avkoppling rörde sig Reino gärna i naturen och otaliga är nog de ämbar svamp, hjortron och blåbär som han plockat under åren.
Som den sociala person Reino var omgav ha sig gärna med släkt och vänner. Både unga och gamla trivdes i hans sällskap och förutom att han behärskade konsten att diskutera tog han sig även tid till att lyssna på andra. Han var aldrig rädd för att säga sin åsikt och hade en förmåga att med glimten i ögat, på ett skämtsamt sätt få fram sitt budskap.
När han ifjol fyllde åttio år ville han ställa till med fest trots att hälsan sviktade, många var gratulanterna som i en strid ström besökte honom under bemärkelsedagen.
Många är vi kolleger, samarbetspartner, släkt och vänner som nu med värme får dela minnet av Reino tillsammans med hans familj bestående av hustrun Kristina samt barnen Lena, Johan och Lotta med familjer.
Nina Mannström
kollega och familjebekant