Enligt Mathias Weckström på Pargas gård ger reglerbar dränering odlaren kontroll över vattenhushållningen på ett sätt som stärker ekonomin och miljönyttan. Täckdikningsföreningens verksamhetsledare Olle Häggblom påminner om att systemet har goda förutsättningar att fungera på Finlands flacka åkrar.
Nyligen samlades jordbrukare och experter på vackert belägna Pargas gård i Raseborg för att diskutera reglerbar dränering och täckdikning. Mathias Weckström, som driver gården tillsammans med Nina Weckström förevisade det reglerbara dräneringssystem som de installerat på sina åkrar.
– Det finns fyra brunnar som samlar upp vatten i systemet, och från varje brunn leder ett rör ut. Nedan om utfallen finns betongtrummor försedda med luckor som kan öppnas och stängas för att justera vattennivån, berättar Mathias Weckström när vi står vid åkerkanten och blickar ut över utfallsdiket.
Systemet installerades för två år sedan, men togs i bruk förra sommaren. Det ger Weckström större kontroll över upptorkning och vattentillförsel under torra perioder.
– I april verkade det väldigt torrt och då satte jag ner luckorna. Sen började det regna mot slutet av månaden så jag öppnade luckorna för att få det att torka upp inför sådden. Nu har luckorna varit stängda sedan den 20 maj, men blir det regn får man börja släppa ut igen.
Kontroll över vattennivån
Det reglerbara dräneringssystemet är byggt så att bottnen på trummorna ligger på minst en meter under lägsta platsen på åkern, medan luckorna fördämmer uppåt och neråt upp till en halvmeter under åkerytan.
– Brunnarna är inte reglerbara utan fungerar som uppsamlingsbrunnar. Istället har vi gjort regleringen ute i utfallsdiket. På det viset kan vi också få in vatten via diket in i dräneringssystemet och därmed också få en bättre effekt för att hålla nivåerna i åkrarna på rätt nivå, förklarar Weckström.
Han poängterar att försommartorkan tenderar bli svår i det kustområde där Pargas gård ligger. Innevarande år verkar bli exceptionellt bra, men enligt Weckström brukar juni i vanliga fall bli en torr månad då förmågan att bevara vatten i åkern blir viktig.
– På våren vill vi man ju snabbt få det att torka upp, men efter det vi vill ha allt vatten som bara finns kvar, och då kan vi få till stånd en bra underbevattning.
Snabbare upptorkning
Innan täckdikningen och utbyggandet av den reglerbara dräneringen drogs åkrarna i trakten med ojämn upptorkning. I det kuperade landskapet tenderade branterna att torka snabbt, men de låga jordarna kunde ta flera veckor på sig att torka upp, vilket förkortade växtsäsongen och gjorde det knepigare att odla.
– Idag går det dock bra att odla höstgrödor även på de låga jordarna och ha växttäcke under vintern. Det är också bra då höstsådda grödor bildar djupare rotsystem än vårsådda och klarar torra perioder bättre. Man vill ju inte önska sig torka, men det skulle vara intressant att se hur långt upp på branterna som systemet har effekt.
Enligt Weckström är förbättring av vattenhushållningen kritisk då de gäller miljöåtgärder inom lantbruket. Ur övergödningssynvinkel är det en dålig idé att gödsla på torra eller dyblöta jordar. Skörden uteblir på grund av vattenbrist eller överflöd och mycket av näringen riskerar urlakas, vilket betyder att både ekonomin och miljön lider.
– Vattenhushållningen är också viktig ur självförsörjningssynvinkel, speciellt om extrema väderleksförhållanden blir allt vanligare.
Dräneringen som grund för odlandet
Efter att Weckström tog över gården 2004 dröjde det nästan tio år innan han började fundera allvarligt på täckdikning, och 2019 påbörjades regelrätt täckdikningsplanering. Tanken var att sätta vattenhushållningen i skick och därmed lägga verksamheten på en solid grund.
– Det var bara att konstatera att vill vi börja odla på riktigt och få ordentliga skördar så måste vi börja från grunden. Om man vill göra odlingsåtgärder och har en våt jord så är det ingen vits att hålla på med kalkning eller gödsling eftersom risken för misslyckande är stor om inte dräneringen är i skick, förklarar Weckström.
Av de 300 hektar som Weckström odlar lämpar sig dryga 100 för reglerbar dränering. Resten ligger på kuperade områden där det är svårt att förverkliga en reglering.
– Vi fokuserar först på de åkrar som skall producera avsalugrödor och tröskade grödor. Sämre avkastande skiften sår vi ofta i vall eftersom vi också har djur här på gården.
Weckström har även fortsatt med dikningen på sina arrendeåkrar och här hjälper markägaren till med täckdikningskostnaderna varefter arrendet höjs för att motsvara förbättringen, vilket Weckström i kombination med långa arrendeavtal uppfattar som en rättvis lösning.
Weckström understryker att utbyggande av reglerbar dränering inte är någon större operation för den som redan har dikningen i skick.
– Har man färdiga täckdiken så är åtgärderna inte så stora. Inledningsvis gäller det att kontakta en planerare, se på tillrinningsområdena och fundera på vad det finns för möjligheter på de egna markerna.
Minskad avrinning och högre skördar
Under fältträffen kom även Täckdikningsföreningens verksamhetsledare Olle Häggblom att berätta om försök med dränering som gjorts i Sievi och Jockis. Mätningar som gjorts beträffande grundvattennivå, avrinning, vattenkvalitet och skördenivå påvisar att den reglerbara dräneringen ger bättre resultat än konventionell dränering.
– Den reglerbara dräneringen minskar avrinningen avsevärt, och i och med det minskar näringsbelastningen av både på kväve och fosfor, berättar Häggblom.
Reglerbar dränering i kombination med underbevattning kan användas för att upprätthålla en högre grundvattennivå även på torvåkrar. Mätningarna visade även en skördeökning på 5,9-27 procent på mineraljordar.
– Vi kan också se att det är bättre om bevattningen sker med låg intensitet eftersom jorden bara hinner ta upp en viss mängd. Det är ingen vits att tillföra stora mängder vatten för snabbt för det rinner då bara igenom systemet.
Stor potential i Finland
Enligt Häggblom har reglerbar dränering stor potential i Finland, eftersom det finns rikligt med flacka åkrar där systemet lämpar sig väl.
– Bäst fungerar regleringen på jordar med bra vattenledningsförmåga, som grövre mineraljordar, men även på torvåkrar. Lerjordar kan vara knepiga, eftersom de blöta omständigheterna kan förstöra markstrukturen. Grynleror kan däremot lämpa sig bra.
För att uppnå maximal nytta räcker det dock inte alltid med reglerbar dränering, utan i regel behövs även underbevattning. Avdunstningen under sommaren gör nämligen att vattnet som lagrats i marken med hjälp av dämning ofta inte räcker till.
– Ett dräneringssystem med reglerbar dränering lämpar sig dock utmärkt för underbevattning. Då behöver du inte heller lika högt vattentryck som vid sprinklerbevattning.