Efterfrågan på industrins slutprodukter är mycket god. Det gör virkeshandeln i Finland nu mycket livlig, säger tre ledande tjänstemän som svarade på följande frågor om virkesmarknaden:
1. Virkeshandeln är livlig nu med stora mängder sålda. Är det enbart positivt eller finns det risk för överhettning?
2. Tror ni trenden håller i sig också nästa år?
3. I år har industrin importerat mer massaved än tidigare. Vad anser ni om importen?
Magnus Wiksten
revirforstmästare, Skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret
1. Virkeshandeln har varit mycket livlig och alla sortiment har varit eftertraktade. Efterfrågan på sågvaror och slutprodukter från massavedsindustrin har varit exceptionellt stor. Behovet av timmer och massaved har därför ökat och som en följd har priserna på virke stigit. Allt detta är klart positiva saker.
Men konjunkturerna brukar vända efter en tid och den högkonjunktur vi fortfarande upplever kommer att avmattas i något skede. Så länge efterfrågan och utbud hålls i balans kommer knappast stora förändringar att ske. Vi har haft torra och goda drivningsförhållanden inom hela Östersjöområdet. Skogsindustrin har lyckats få ihop det virke som behövs, men också ökat på volymen importvirke för att garantera att det finns tillräckligt med virke. Skulle sommaren och hösten ha varit blöt så skulle virkesmarknaden redan ha överhettats.
2. Virkeshandeln fortsätter säkert vara livlig också i nästa år. Eventuellt kommer efterfrågan att avta för vissa sortiment. Momentant ser marknaden i Kina ut att vara lite problematisk, men man tror att handeln snart kommer igång igen. Om den kinesiska marknaden för sågvaror nu börjar bromsa upp kan det leda till överutbud av timmer på virkesmarknaden. Efterfrågan på massaved i hemlandet och i länderna kring Östersjön kommer knappast att minska. Tvärtom kan efterfrågan på sikt till och med öka om alla nya investeringsplaner förverkligas.
3. Virkesimporten är nödvändig för att hålla igång skogsindustrin. Det virke som skogsindustrin importerar kunde eventuellt köpas i hemlandet, men det är inte helt enkelt eftersom importvirket till större delen består av björkmassaved. Men i år har andelen importerad barrmassaved ökat, vilket återspeglar det stora behovet av massaved då läget på cellulosamarknaden är synnerligen bra. Virkesimporten kan i vissa fall också användas för att hålla priset på råvaran nere. På samma sätt försöker virkessäljarna å sin sida höja priserna genom att exportera.
Jan Slotte
verksamhetsledare, Skogsvårdsföreningen Österbotten
1-2. Vi ska komma ihåg att vi nu uppnått samma nivå i virkeshandeln, mängdmässigt, som före kraschen 2008-2009. Det är med andra ord inte fråga om någon överhettning i det hänseendet. De Österbottniska skogarna växer som aldrig förr och vi har dessutom ett ackumulerat behov av gallringar och ungskogsvård. Det goda marknadsläget för klenvirke är välkommet och den goda efterfrågan på både massaved och energived ser ut att hålla i sig.
3. Importen är ett sett för skogsindustrin att ur sin synvinkel hålla efterfråga och utbud, och därmed priset, i balans på den inhemska marknaden. Det finska virket är i dagsläget prismässigt mycket konkurrenskraftigt på virkesmarknaden i Östersjöregionen.
Joakim Blom
vd för Ålands Skogsindustrier Ab
1. Eterfrågan på slutprodukterna har knappast varit såhär god de senaste åren vilket naturligt också kommer att avspegla sig i en stor råvaruefterfråga och ett stort antal gjorda virkesaffärer. Att det sedan föreligger en risk för överhettning blir således en naturlig konsekvens eftersom uppgångar aldrig varar för evigt. Jag har tidigare påpekat att vad som skiljer denna uppgång från tidigare uppgångar är att det den här gången varit en lång svag positiv kurva till skillnad från de kraftigare svängningarna som varit mera vanliga. Förhoppningsvis, när det vänder nedåt, kommer även den kurvan att vara svag.
2. Det finns vissa tecken på att storskogsbolagen har börjat minska sina rotlager. Att minska rotlagren brukar betyda att man tror att man i framtiden kan köpa in virke billigare än de priserna som man köper till just nu. Men den fortsatt livliga importen tyder på att trenden kan komma att hålla i sig. Tidigare var längden på avtalen sådana att situationen skulle fortgå till minst nästa höst. I dag är jag inte lika säker eftersom skogsbolagen sinsemellan avtalar för ovanligt korta intervaller, det vill säga tre till fyra månader. Trots det håller prisbilden.
3. Det är lite som att gå över ån för att hämta vatten. Prisnivån på den importerade varan i dag är klart högre än vad man köper för lokalt, vilket gör frågeställningen allt mer aktuell. När skogsbolagen sedan resonerar att det är billigare att köpa marginalpartier till ett högre pris än att höja priset lokalt för en större volym förstår vi det hela lite bättre, eller i alla fall hur de tänker. Det finns således ett ekonomiskt incitament, som med andra ord inte gagnar den finländska skogsägaren.
I det här läget är det enkelt att vara starkt kritisk till importen, men det finns faktiskt någon fördel också. Vi bör här komma ihåg att priset oftast är lägre på importmarknaderna än här hemma och att importmarknaderna endast ser höga priser när det är riktigt bra driv i industrin. Så ser vi över tid har därmed det lokala priset varit klart högre. Industrin prioriterar med andra ord hemmamarknaden allt som oftast för att kunna garantera sin (bas)råvarutillgång.
Som skogsägare är det viktigt för mig att kunna sköta min skog kontinuerligt och med tanke på att jag arbetar med det dagligen och med den insikt det medför är jag ändå trygg i den finska prissättningen. Men jag anser fortfarande att industrin borde bli bättre på att kommunicera ut efterfrågan istället för att använda sig av importmarknaden – något som vi alla skulle tjäna på, inte enbart transportbolagen.