Producenter har förhoppningar
om förändrad vargpolitik
Sedan vargstammen började öka har i synnerhet fårproducenter levt i ständig oro. Christer Ollqvist och Milla Alanco-Ollqvist hoppas nu att jord- och skogsbruksutskottets betänkande ska leda till förbättrade villkor för landets fårnäring.
– Jag är nöjd över att politikerna äntligen verkar ha kommit till skott. Det vore väldigt viktigt att vargens skyddsstatus minskar och att det skulle leda till att vi snabbare kan idka skyddsjakt på individer som dödar får och tar sig in i samhällen, säger Christer Ollqvist.
Ollqvist är fårproducent tillsammans med hustrun Milla Alanco-Ollqvist i Bertby i Vörå. De välkomnar jord- och skogsbruksutskottets betänkande som visar på ett trendbrott i den finska vargpolitiken.
– Hittills har varg- och rovdjurspolitiken varit för tandlös och vi och våra kolleger har varit mycket kritiska till den verklighet vi tvingats leva i. I Sverige har man nästa år jaktlicens för 75 vargar och i Frankrike pågår vargjakt. I Estland har vargen lägre skyddsstatus så att något också är på gång i Finland är mycket positivt. Nu får vi bara hoppas att betänkandet också leder till något konkret, säger de.
300 får har dödats hittills i år
De båda är mycket aktiva inom fårnäringen och har kolleger, vänner och bekanta i hela landet och många av dem har drabbats av vargattacker. Enligt uppgifter har vargar hittills i år dödat cirka 300 får i Finland.
– Det är 300 får för mycket. Vi känner många som drabbats av attacker och många känner en uppgivenhet och har planer på att sluta med produktionen för att ovissheten är för stor på grund av vargen, säger Milla.
Milla, som också arbetar som får- och getrådgivare på ProAgria, berättar om en kund som på grund av varg i området där fåren betar sover i husvagn i närheten. Dag som natt vakar de för att hålla vargen borta.
– De upplever en helt otrolig stress. De har på ljus och kameror och radior och har vidtagit alla möjliga åtgärder för att hålla vargen borta. Så här kan det inte fortsätta. Även vi har köpt ljus som är menat för rävar, men vi ska testa om de också fungerar mot varg. Vi har också på radion på natten i ladugården, säger hon.
Själva har de inte drabbats av vargattacker – ännu.
– Innan vi hade varg här såg vi fram emot våren när fåren skulle på bete. Men nu är det en period som avskräcker för vi har varg i området, men lyckligtvis har vi inte drabbats. I stort sett varje morgon man vaknar finns en rädsla för att något har hänt, säger Christer.
Psykiskt illamående
Nuvarande rovdjurspolitik bidrar alltså till psykiskt illamående och en fysisk trötthet för många fårproducenter. Som det är nu kan de inte försvara sig mot vargattacker.
– Vi får inte försvara våra djur och skjuta en hotande varg. Det enda vi kan göra är att föra oljud. Det leder till till uppgivenhet för jag kan i praktiken inte skydda mina kära djur som jag gör mycket jobb för, förklarar Milla.
Christer fortsätter:
– Skulle vi bo 90 kilometer västerut i Umeå i Sverige hade det inte varit några problem. Om vargen inte beger sig bort efter ett varningsskott får producenterna där skjuta den. Sedan ringer man till Länsstyrelsen som hämtar djuret. Här skulle det leda till en massa konsekvenser så på ett sätt är vi skyddslösa.
En vargattack på får är förödande för de som drabbas. Mångårigt avelsarbete kan gå till spillo och tackornas dräktighet kan efter en attack försämras.
– En producent som drabbas får ersättning, men den täcker inte allt. Därför har vi funderat på att ha de värdefullaste tackorna i en rastgård och hålla avelsbaggarna inomhus. För om de skulle stryka med får vi inte ersatt avelsvärdet, förklarar han.
Rovdjursstängsel fungerar relativt bra men de kräver skötsel. Flera gånger per sommar ska det röjas under stängslen och det här leder till mycket merarbete. För många bidrar alltså vargen nu till att produktionen inte kan idkas ordentligt.
– Sommarbetet är en förutsättning för att bedriva fårnäring. Börjar producenter på grund av nuvarande regelverk inte ha dem på bete för att riskerna är för stora leder till stora konsekvenser. Jag har kunder som inte har får på bete och då utfodras med årets ensilage som egentligen ska användas på vintern. Det är inte ekonomiskt hållbart, menar Milla.
Problemindivider måste få skjutas
Christer nämner också statens Helmi-program för att hålla värdefulla vårdbiotoper öppna och återställa gamla betesmarker.
– Det är bortkastade pengar med det programmet om vi inte kan ha betande djur för att vi inte får eller kan skydda dem. Så det är i slutändan den biologiska mångfalden som förlorar på grund av nuvarande vargpolitik.
De båda har också funderat på skaffa herdehund, men det är krävande. De hundarna är mycket stora och kräver bred kunskap för att fostra på rätt sätt.
– Det går inte att ha herdehundar i samhällen där det bor andra för de kan också attackera människor. Vi skulle inte kunna ha en för då kan inte vår dotter ta hem vänner. Alternativet är att vi stänger in oss med stora stängsel men så ska det inte heller vara, säger Milla.
Skyddsjakt är enligt dem nödvändigt för att kunna ta bort problemindivider.
– Det måste bli möjligt att skjuta bort vargar som tar sig in i samhällen. Jakt skulle också leda till att vargen blir skyggare och lär sig att människan är farlig. Nu tror de finska vargarna att människan inte är farlig. Det måste bli stora förändringar och de måste komma snabbt, säger de.