Potatisodlare fick ta del
av senaste rönen

Lågt knölantal, varierande skörd per hektar. ProAgrias försöksodling av potatis i Kristinestad i fjol påverkades mycket av torkan. Det konstaterades på potatiskompetenscentrets seminarium som lockade flera lokala odlare.

– En fjärdedel av knölarna saknas i fjolårets försök jämfört med tidigare år. Per planta handlar det därmed om 25 procent färre knölar 2018 och medeltalet blev endast 15 knölar. Vi skyller det på fjolårets torka. Det kom för lite vatten när knölarna bildades, säger Stefan Nordman, potatisrådgivare på Proagria Lantbrukssällskapet i Österbotten.

Han berättade om resultaten av sällskapets försöksodling i Kristinestad på potatiskompetenscentrets seminarium i Lappfjärd i torsdags. För andra året i rad ordnades seminariet som riktar sig till lokala potatisodlare. Intresset för att ta del av de senaste rönen var stort och kring tjugo odlare deltog.

De fick också höra om att skörden per hektar på försöksrutorna blev mindre än normalt – endast 32 ton per hektar, vilket är att jämföra med 49 ton per hektar året innan.

– En betydligt lägre procent hamnade dessutom inom ramen för storleksfördelningen 40-65 millimeter. En del sorter hade också en stor andel potatisar som antingen blev för stora eller för små.

Det är på Leif Hammarbergs åkrar som Lantbrukssällskapet har haft sina försök. Skördar från andra närliggande åkrar visar inte på lika dåliga resultat.

– Vi har inte halverade skördar på andra ställen i byn, så jag tror sättningstiden har påverkat resultaten mycket. De som satte potatisen en vecka tidigare, alltså före den 1 juni när vi inledde försöket, verkar ha fått mycket bättre skördar, konstaterar Hammarberg.

JEPO testade 58 olika sorter

Johan Willman, odlingskonsulent på JEPO, var också på plats i Lappfjärd och redogjorde för bolagets egna försöksodlingar i Jeppo. JEPO testar årligen ett stort antal olika sorter och i år provodlades 58 sorter.

– Våra sortfält är ett skyltfönster och visar vilka sorter som kan bli intressanta på sikt. Försöken är ingen facit över hur en sort klarar sig, men ger en fingervisning hur de beter sig sinsemellan från år till år. Det viktiga med försöken är att vi får information om olika sorter som odlas på samma plats under samma omständigheter, förklarar Willman.

Medelskörden för JEPO:s försök var 57,1 ton per hektar. Sorten Soraya gav högst bruttoskörd på hela 81,6 ton per hektar. Belana hade minst på 37,1 ton per hektar.

– Vårt mål är att testa både etablerade sorter samt nya och lite specialsorter. Dels för att få mer information själva, men också för att skapa lite intresse kring nya sorter mot odlarna och våra kunder.

I år tar JEPO med sorten Sunita i sin kontraktsodling.

– Vi har i dag i vår kontraktsodling två tidiga sorter och de ska nu kompletteras med Sunita. Vi utgår från försöken och diskussioner med sorthusen när vi tar med nya sorter. Vi tar in nya sorter kanske bara vartannat eller vart tredje år, berättar Willman.

Fjolårets skörd för JEPO blev rätt bra, enligt honom.

– Trots utmaningar med torka och varmt väder fick vi en skörd som vi kan vara nöjda med. Det har också varit förvånansvärt lite klagomål och det ser vi som att kunderna har varit nöjda med användbarheten.

Anna Sipilä från Petla föreläste på seminariet om försök som genomfördes i fjol i Kristinestad. Hon gick i detalj in på användning av olika gödsel och nivåer.

– Det verkar inte vara stor skillnad på olika gödselmedel, utan det viktiga är att näringsämnen finns tillgängliga när växten behöver det. Utöver det var bristen på vatten en begränsade faktor i våra försök i fjol. Inom försöken med ekoodling var kvickroten det största orosmomentet, säger hon.

Vass ökar humushalten

Stefan Nordman berättade också om projektet där vass från stränder har använts som jordförbättringsmaterial i potatisodlingar. Markkarteringen från de två försöken visar bland annat att humushalten har höjts på ett år.

– Överlag ökade inte övriga näringsämnen så mycket. Det viktigaste från fjolårets försök är att humushalten höjdes, konstaterar han.

Nordman ser fördelar med att använda vass som jordförbättringsmaterial inom potatisodlingen. Det tyngsta argumentet är att det är bra för miljön.

– Det finns 100.000 hektar med vass i Finland där vi odlar potatis på 22.000 hektar. Vi kan förbättra markstrukturen med vass och samtidigt ta näringsämnen från Östersjön, vilket är en miljögärning. Men som det är i dag är det inte ekonomiskt genomförbart.

Kostnaden för att ta bort vass och finhacka materialet ligger i dag på cirka 4.000 euro per hektar.

– Potatisnäringen kan inte enbart stå för den här kostnaden, men genom olika projekt och extern finansiering kunde vi säkert testa det här i större skala. Men vi ser gärna ett ökat intresse för det här från miljöhåll, säger Nordman.