Efter att ha avverkat och drivit virke på Hasselholmens naturskyddsområde i Borgå har Peter Ekholm från Petäjävesi tillsammans med Ralf Sundvik från Pedersöre samt Miika Åfelts arbetshästar Pokas och Pläsi fortsatt i Staffas lite utanför stadens centrum.
Det handlar om en så kallad vårdbiotop. Här har tidigare varit äng med betande djur. På den östra sidan om Staffasvägen ser man tydligt att här har varit en gårdsmiljö med ladugård, det finns också ett stengärde runt området, som lär ha hört till Hongas herrgård. Området är sammanlagt kring två hektar.
Peter Ekholm sköter avverkningarna medan Pokas och Pläsi drar skogsvagnen med Ralf Sundvik som kusk.
Peter och Ralf diskuterar hur de ska få drivningen att fungera så smärtfritt som möjligt. Någon tjäle har inte hunnit bildas under vintern och marken under den tunga snön är mjuk och blöt. Terrängen lutar ner mot vägen och av någon anledning verkar det bli mjukare ju högre upp man kommer.
– Underligt nog verkar marken bära ganska bra just här vid vägen men bara lite längre borta är det helt mjukt, och däruppe är det riktigt ett gyttje, säger Ralf. Jag tror att vattnet kommer ”backseke”, alltså fukten stiger. Jag får köra upp här på norra sidan och sen komma ner från andra sidan. Det är helt blött på ett ställe, men där kan vi göra en bro.
Med en bro menar Ralf att man lägger några props eller slanor, som man sedan avlägsnar, när jobbet är färdigt.
Att det är så här blött var lite av en överraskning också för Peter Ekholm när han anlände och skulle börja arbeta.
– När jag trampade omkring i snön visade det sig att jordytan under var helt mjuk.
De har i alla fall inte för avsikt att avbryta arbetet.
– Nej, det ser nog ut som vi skulle lyckas med det här. Det börjar så småningom bli bråttom för våren är just här, fortsätter Peter. Det behövs egentligen inte så mycket underlag för hästarna, men nu finns här ingenting som bär.
Franska arbetshästar
Pokas och Pläsi är av den franska rasen percheron, de är arbetshästar med en vikt på ett ton var. Pokas är hingst och Pläsi valack.
– Vi får ofta frågan, varför vi inte använder finnhästar, men de väger för det mesta bara kring 500 kilo, hälften av Pokas och Pläsi. De här tunga hästarna kan jobba med sin vikt: när båda två går ett steg fram så är det två ton som drar fram lasset. Massan hjälper så pass mycket.
Vagnen är försedd med en hjälpmotor som drar bakhjulen. Utan hjälpmotorn skulle tre hästar behövas för att uppnå samma dragkraft. Motorn, som går på bensin, drar också hydrauliken.
Det är Miika Åfelt själv som byggt vagnen.
– I övrigt är det Sami Lappalainen som står för utrustningen, han tillverkar remmarna själv, berättar Ralf.
Färre och mindre skador med hästar
Bland fördelarna med häst på känsliga skogsområden är färre och mindre skador på omgivningen.
– Dessutom blir körstråken bara tre meter breda, en skotare behöver minst fyra och en halv meter. Här på ytan är det så pass blött att en skotare skulle fastna i leran, säger Peter.
Enligt honom går det att få ekonomi i utdrivning med häst.
– Men det är många saker man måste ha tillgång till för att allt ska klaffa. Man måste ha ett nätverk, så att man får tag i hö och foder och ett ställe där hästarna övernattar. Också om det händer något med hjälpmotorn eller vagnen måste man kunna få tag i service och reservdelar med någorlunda kort varsel.
Jobben finns utspridda i hela Finland. Peter har till och med jobbat med hästar också i Sverige.
– Hit kom vi direkt från en holme i Ruovesi norr om Tammerfors. Vi avverkade åtta hektar på holmen och fraktade sedan virket över isen. Här är mycket jobb runtom i tätorterna och med vårdbiotoper som den här. Det blir att åka omkring, man ska inte förvänta sig att stänga hemdörren varje morgon och öppna den åter varje kväll.
Kunderna brukar i alla fall ha förståelse för att flexibilitet behövs.
– Vi har ganska många stamkunder och de vet hur vi jobbar. Det går också enklast med lite långvarigare arbeten eller så att vi kan sköta flera arbeten på samma ort.
Skogsjobbet en livsstil
Båda Ralf och Peter har egna företag och de fakturerar alltså Åfelt.
– Jag är egentligen pensionär och frun jobbar, det är ju det bästa tänkbara, menar Ralf.
Han svarar jakande på frågan om jobbet med hästarna också är en livsstil eller terapi för honom.
– Jag hade egna hästar och vagn, men jag sålde dem för fem år sedan, säger Peter.
Så nu avverkar han på vintern. När det bli vår börjar han plantera skogsplantor och på hösten röjer han på entreprenad för skogsvårdsföreningen.
Hur kom Ralf och Peter in på hästar?
– Det var via frun, berättar Ralf.
– För mig var det tvärtom, jag fick frun via hästarna, säger Peter.
Lövträden kvar och barrträden bort
På vårdbiotopen prioriterar man lövträd, till exempel sälg, asp, lönn, ek och björk. Däremot ska alla barrträden bort. De träd som blir kvar ska avsiktligt vara i lite ojämna grupper eller ojämnt utspridda över området. För att det ska bli av måste man i alla fall öppna luckor så att solen slipper fram.
– Det får inte bli parkområde utan vi ska försöka få det att se naturligt ut, så som det en gång var när här var bete, förklarar Peter.
Också ruttna träd ska bli kvar.
När Peter och Ralf och Pokas och Pläsi är färdiga ska fåren komma hit och hålla arealen i skick.
”Härligt att se på”
– Hej, hur går det, frågar invånare Saara Lavonen, som kommer förbi på sin cykel.
– Vi klarar det inte utan att lämna spår men det är enda sättet att få ut virket, svarar Peter.
– Det är så härligt att se på när jag tittar ut genom fönstret medan jag sitter och jobbar säger Saara Lavonen.
Hon har också ett budskap från en granne som tydligen är intresserad av att köpa ved. Peter ger henne telefonnumret till skogsbruksingenjör Tomi Laakkonen på Borgå stad, som äger veden.
Lugna hästar
Efter en paus med torrhö och krossad havre sätter drivandet igång på nytt för Pokas och Pläsi.
– De borde båda vara vita, men när marken är så här mjuk kan det inte undvikas att de blir smutsiga, säger Ralf.
Han tar först högarna med ris och därefter propsen.
Såtillvida har Pokas och Pläsi det lite bekvämare på den här arbetsplatsen att skogsvagnen är tom när det går uppåt, medan det går neråt, när den är fullastad.
Ralf behöver i alla fall inte bromsa så mycket på nedfärden.
– Kanske något lite men inte nämnvärt.
Utmaningarna kommer närmast när vagnen lutar åt någotdera hållet:
– Det är svårt att köra mjukt med pumpen och hydraulsystemen, man måste ta en rörelse i sänder. När vagnen lutar blir det besvärligt.
På ett ställe är det så pass trångt att han inte kommer åt en hög. Han fortsätter i stället rakt fram och lastar de högar han får tag i.
– Jag måste komma upp på nytt sedan, säger han.
Pokas och Pasi är fullständigt lugna.
– De har jobbat och de jobbar, säger Ralf.
– Avverkning och utkörning sker för stadens räkning, och efter det tar NTM-centralen över området, men vi fortsätter som arrendator, förklarar skogsbruksingenjör Tommi Laakkonen vid Borgå stad. Vi har sammanlagt kring 100 hektar, som vi sköter om på det här sättet.
Genom att sälja veden får staden kostnaderna för avverkning och drivning täckta.