Diskussionskvällen ”Oss bönder emellan” i Lovisa på tisdagskvällen lockade ett femtiotal bönder från trakten. Producentpriser, andelslag, klimat och miljö, utbildning och biogas upplevdes som intressantast.
Jesse Mårtenson, mjölkproducent i Mörskom, höll inledningsanförandet. Han tog bland annat upp ägandeformens betydelse för utvecklingen av en viss verksamhet.
– Varför kan inte spannmålsbönderna gå samman och bilda ett andelslag som sköter spannmålshandel och -export? Inom mjölksektorn har vi i omkring hundra år haft anskaffningsandelslagen som levererar till Valio, säger han.
Spannmålsböndernas andelslag?
Enligt Mårtenson borde man ha ett andelslag för försäljning av samtliga så kallade bulkprodukter, till exempel spannmål och virke. Angående nästa CAP påpekade Mårtenson att han inte vill ha ett så kallat stödtak.
Producentpriset på spannmål och mjölk kom naturligt på tal som en fortsättning på Mårtensons inledning och missnöjet var utbrett bland de närvarande.
Finlands geografiska läge, Rysslands motsanktioner efter annekteringen av Krim och slopandet av mjölkkvoterna i EU var några av orsakerna som angavs.
Många påpekade också att Hankkija i tiderna var de finländska böndernas egna andelslag, men att det i dag är en del av ett danskt företag.
Markus Johansson är växtodlare i Borgå med erfarenhet av andelslag, bland annat från banksektorn.
– Andelslagen är alltid intressantast när det går dåligt i samhället. Om man tänker sig att det skulle bildas ett andelslag inom spannmålshandel så finns det definitivt utmaningar där. Spannmålshandeln kräver ett stort kapital. Och det viktigaste av allt är kanske att man behöver människor som är intresserade av andelslagsverksamhet och inser ideologin bakom det. De kan inte heller ha privata vinstintressen, säger han.
Ett modernare begrepp för andelslag inom jordbruket är producentorganisationer. Som brukligt är på ”Oss bönder emellan” så går diskussionen undan och ämnena varierar i rask takt. Alla är överens om att mjölkproduktionen är motorn i det finländska jordbruket.
– Största misstaget som gjordes då det kommer till prisbildningen på mjölk var utan tvivel att man slopade kvotsystemet för mjölk i EU, så är det bara. Man schabblade bort den struktur som fanns inom EU, tidpunkten för att göra det var sällsynt olämplig och dessutom skapade man en obalans på marknaden som existerar än i dag, säger mjölkproducent Christer Bomberg från Pernå.
Endast 40 procent av korna i dag
SLC-basen Mats Nylund talade engagerat om hur många kor, grisar och höns det fanns i Finland i hans barndom. Mängden grisar och höns är så gott som oförändrad, med kor är det ändå annorlunda.
– I dag har vi enbart 40 procent av mängden nötkreatur som fanns i Finland när jag var barn. Trots det skyller många klimatförändringen på korna. Näst efter skogen finns det ändå ingen växtform som binder lika mycket koldioxid som vallen. Vallen som kon dessutom på ett rätt så unikt sätt förädlar till protein, mjölk och kött, säger han.
Samhällsdebatten om klimat och miljö är livlig i dag och alltför polariserad för att kunna leda till verklig utveckling. Proportionalitet efterlyses av bönderna.
– Så står man och öser vatten ur en båt med en tesked trots att bottenproppen är ur samtidigt, säger SLC Nylands ordförande Thomas Antas.
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback talar om konsumentarbete.
– Det är viktigt det är att berätta för konsumenterna hur produktionen ser ut och hur allt hänger ihop. De tyska producentorganisationerna förevisar till exempel djurtransportbilar för konsumenterna.
Ödesfråga för östnyländska jordbruket?
Kenneth Ahlqvist från Pernå och Yngve Bergman från Mörskom påtalar vikten av att satsa på kvalitativ svenskspråkig lantbruksutbildning på ett rimligt avstånd från östra Nyland.
– Det att lantbruksutbildningen i tiderna flyttade från Västankvarn till Kimitoön innebar att avståndet från östra Nyland blev för långt för en 16-åring. I dag far många till finskspråkiga Keuda i Mäntsälä som dessutom erbjuder en bra utbildning. Samtidigt lär de ju sig finska ordentligt, men de tenderar att bli allt mindre förankrade i det svenska Finland. Hur ska vi göra med de ungdomar som vill studera lantbruk? frågar han sig.
Ahlqvist tillägger att den stora förloraren i sammanhanget är Skuffis, agrologutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs.
– Far man till en finskspråkig lantbruksutbildning fortsätter man kanske till ett finskspråkigt truppförband för värnplikten och sedan till en finskspråkig agrologutbildning. En agrologutbildning i Åbo kunde erbjuda synergier med universitetet där, alltså Åbo Akademi, säger han.
Mikael Karlsson från Pernå håller med.
– Av oss som sitter här är det faktiskt en otroligt en stor del som gått i Skuffis i Åbo och det är sorgligt att se hur det gått, säger han.
Peter Österman, SLC Nylands andra vice ordförande, är VD på Svenska Lantbrukssällskapens Förbund (SLF) och berättar att de har ett ramavtal om undervisning vid agrologutbildningen.
– För oss på SLF är det inte en fråga om var den här utbildningen finns. Det är fråga om att den är kvalitativ och att den lockar studerande.
Biogas spännande möjlighet
Man diskuterade också växtodling, vikten av en god växtföljd och det faktum att det är dumt att försöka utvinna energi från åkern i form av halm. Vall fördes fram som ett bättre alternativ sett ur växtodlingssynvinkel.
Biogas fördes på tal i anslutning till det. Kanske till och med i regi av, just det, ett andelslag.
– Biogas kunde vara ett bra komplement men jag upplever att myndigheterna, åtminstone tidigare, gärna gynnar stora aktörer. Till exempel med stallgödsel från hästar blev det Fortum som slutligen tog hand om alltihop, säger Markus Johansson.
Avslutningsvis diskuterades om skördekravet borde återinföras samt om man ska kunna lyfta stöd samtidigt som man erhåller pension.