Oljeväxternas odlingsareal ökade något förra året och även växtsäsongens förhållanden var ganska gynnsamma. Under flera år har vårens växlande väderförhållanden med långa torrperioder försvårat oljeväxternas etablering, och jordloppor har också utgjort ett problem.
Vårrapsens odlingsareal var år 2025 cirka 10.000 hektar, och vårrybsen hade den största arealen på länge, hela 42.000 hektar.
Vårrybsens odlingsareal har redan i flera år varit tydligt större än vårrapsens, även om rapsen har en högre skördepotential. Vårrybsens genomsnittliga skörd i hela landet var i fjol 1.200 kg/ha och för vårraps 1.800 kg/ha.
Om allt lyckas är de nya sorternas potentiella skörden klart större än detta. För detta krävs naturligtvis betat utsäde, ett lyckat växtskydd samt en gynnsam växtsäsong.
Oljeväxter kräver goda marker
Bättre skördar uppnås genom att odla oljeväxter på goda skiften och genom att optimera odlingstekniken. En jämn uppkomst är den viktigaste utgångspunkten för en god skörd.
Oljeväxter lämpar sig mycket väl som mellanväxt i spannmålsodling, och det finns nu efterfrågan på inhemska oljeväxter. Oljeväxter förbättrar också jordens växtskick, har ett gott förfruktsvärde och bidrar även till att förebygga sjukdomar i spannmål.
Odlings av rybs lyckas bättre i hela landet, medan raps på grund av sin längre växttid lämpar sig bättre för odling i de sydligaste delarna av Finland på bördiga och varmare skiften. Tidig sådd är viktig för rapsen på grund av den längre växttiden, men om odlingen lyckas ger den en större skörd.
Skördens kvalitetskrav för användning inom livsmedelsindustrin är minst 40 procents oljehalt, och klorofyllhalten får vara högst 50 mg/kg. Med dagens sorter uppfylls dessa villkor väl.
Hos sena rapssorter kan problemet vara att klorofyllhalten förblir hög. Också sträng kyla på hösten kan försvaga eller stoppa nedbrytningen av klorofyll i fröna. Rybs mognar tidigare, vilket gör att skördens klorofyllhalt blir lägre och att skörden håller en jämn kvalitet.
Vårrapssorten Ingrid ny i sortlistan
De mest odlade vårrapssorterna var Laima, DK7130 CL, Selma och InV110 CL, och dessa odlades tillsammans på nästan 75 procent av odlingsarealen. Utöver dessa odlades flera olika sorter på mindre arealer.
De mest odlade vårrybssorterna var Synthia, Sinuhe, Aurea CL och Synneva, och dessa upptog hela 90 procent av odlingsarealen.
De äldsta rybs- och rapssorterna håller redan på att försvinna ur sortlistan och ur odlingen, och de ersätts gradvis av nyare sorter. I år tillkom vårrapssorten Ingrid i sortlistan.
Ingrid (Lantmännen, 2026) är en ny sen hybridsort. Till växttiden är Ingrid den senaste vårrybsen, så klorofyllhalten kan förbli hög. Den har rätt lång stjälk, men är ändå stråstyv. Ingrid har en hög avkastningsnivå på alla zoner och också dess oljehalt är hög.
Ogräsbekämpning är viktig
Av rapsens odlingsareal utgjordes i fjol cirka en fjärdedel av CL-rapssorter, som tål ogräsbehandling med Clearfield-preparat avsedda för dem. Ogräsbekämpning är överlag viktig i oljeväxtodling, eftersom ogräsen snabbt tar över arealen och försvårar tröskningen.
För att bekämpa klumprotsjuka är det viktigaste att följa en växtföljd där korsblommiga växter odlas på samma skifte högst vart femte år. Om det är regnigt under blomningen och beståndet förblir fuktigt länge, lönar det sig att utföra en sjukdomsbekämpning vid full blomning för att trygga skörden.
Även betning av utsädet mot skadegörare är viktigt. Tukes har återigen beviljat dispens för användning av preparatet Buteo Start FS 480 i våroljeväxter under växtsäsongen 2026.
Med hjälp av betning kan man bekämpa lokalt kraftiga jordloppsangrepp i våroljeväxter. Vid högt skadegörartryck kan det ändå behövas en bekämpningsbesprutning med ett annat preparat.
Av utsäde betat med Buteo får sås högst 6 kilogram per hektar och detta måste beaktas vid utsädesmängden. Oljeväxter kompenserar dock en lägre utsädesmängd med ett större antal skidor, så en mindre utsädesmängd behöver inte nödvändigtvis påverka skörden.
Höstoljeväxter
Hösten 2025 kunde höstoljeväxter sås på cirka 7.100 hektar, vilket är något mer än under de föregående åren. Av detta utgör höstrybs mer än hälften.
Den här vintern var snötäcket ganska tunt samtidigt som det förekom sträng kyla, så övervintringen har åtminstone lokalt varit utmanande. Särskilt isskorpa och hård frost på våren orsakar mest vinterskador hos höstoljeväxter. Man får alltså hoppas att det inte längre kommer några stränga köldperioder senare under våren.
Bortsett från odlingens utmaningar vore höstoljeväxterna bra grödor i växtföljden och den potentiella skördenivån är hög. Från de officiella sortförsöken fick man dock varken nya försöksresultat eller några nya sorter till sortlistan.
I de sortförsök som såddes i höstas ingick åter nya höstrapssorter. De nuvarande redan länge odlade höstrapssorterna Thure och PR44D06 har tagits ur odling.
För närvarande täcker några få sorter nästan hela höstoljeväxternas odlingsareal. De mest odlade höstrybssorterna var Legato, Arrivee och Largo, som tillsammans stod för 97 procent av odlingsarealen.
Nya sorter som har prövats och godkänts i andra länder har också provodlats. De mest odlade höstrapssorterna var PX128, SY Florian och SY Alibaba med en odlingsandel på 54 procent.
Många nya sorter har tagits i odling bland de sorter som godkänts på EU:s sortlista. Dessa har dock inte ingått i Finlands officiella sortförsök.
Övervintringen lyckas i gynnsamma områden
Medelskörden för höstoljeväxter har varit lägre än våroljeväxterna, och nu var den 1.250 kg/ha för höstraps och 950 kg/ha för höstrybs. När odlingen lyckas har skördenivån varit mycket högre än detta, men övervintringen lyckas i allmänhet väl bara i mycket gynnsamma områden.
Höstrybs har en omkring två veckor kortare växttid än höstraps. Den eftersträvade planttätheten för höstrybs är cirka 100 plantor per kvadratmeter medan målet för höstraps är cirka 40-60 plantor per kvadratmeter och för halvdvärgartade sorter ännu lägre, omkring 40-50 plantor per kvadrat.
Grödorna uppnår den tillräckliga värmesumman cirka 450 grader när sådden sker mellan mitten av juli och början av augusti. Höstrapsens övervintring lyckas bäst när plantan har 8 örtblad, roten är cirka 8 cm lång och rothalsens tjocklek är cirka 8 mm.
En besprutning mot sjukdomar på hösten behövs eftersom den också har en tillväxtreglerande effekt, vilket gör att växtpunkten förblir tillräckligt låg. Tillväxten kommer snabbt igång på våren, bara snötäcket skyddar växtpunkten nära markytan under vintern.
Höstoljeväxterna kommer snabbt i gång med tillväxten på våren, så jordlopporna är i allmänhet ett mindre problem än hos våroljeväxter.
Det är bra att följa med förekomsten av rapsbaggar och bekämpa dem vid behov. På hösten orsakar särskilt sniglar, harar och hjortar problem.
Ogräsbekämpningen lönar det sig att göra redan på hösten, eftersom ogräsen lätt tar över stora arealer i ett glest bestånd. Växtsjukdomar som bomullsmögel och bladmögel förekommer mindre hos höstoljeväxter än hos vårsorter, eftersom ett glest och luftigt bestånd håller sig friskt.
I växtföljden bör man ändå hålla minst fem års intervall för att bekämpa klumprotsjuka.
Höstoljeväxter mognar ganska tidigt, så skördens klorofyllhalt är vanligen låg. När beståndet mognar i månadsskiftet juli-augusti kan småfåglar ändå orsaka stora skador.
Höstraps är något mer krävande än rybs, men om odlingen lyckas ger den en betydligt större skörd. Höstrapsens popularitet har ökat genom att halvdvärgartade sorter, som är lägre än normala sorter, kommit ut på marknaden.
Kalle Ohralahti
Naturresursinstitutet
Höstoljevaxter tabell: Alla sortförsök förstördes år 2024, och år 2025 anlades inga försök. Ansökan har lämnats in om att Thure och PR44D06 ska strykas ur den officiella sortlistan.