I fråga om produktionen av proteingrödor skulle den totala inhemska odlingsarealen kunna vara upp till 4-5 gånger större än den nuvarande. Det framhåller SLC-ombudsmannen Rikard Korkman.
Den inhemska produktionen av proteingrödor såsom ärtor, bondbönor och rybs, raps var i fokus på Greppa Marknaden-seminariet i Vasa den 12 november.
– Här finns definitivt möjligheter till en större marknad. Inte minst efter att minister Jari Leppä har understrukit att Finland bör få bukt med sitt sojaberoende och istället satsa på odling av inhemska proteingrödor, säger SLC-ombudsmannen Rikard Korkman.
– Det är inom svinnäringen som det är svårast att göra förändringar i det här avseendet, tillägger Korkman i nästa andetag.
Grödor med exportpotential
Det handlar om tillgång på tilläggsproteiner för både husdjursproduktion och livsmedelsanvändning. Finlands självförsörjningsgrad har legat kring 20 procent under de senaste åren.
– Importen av råproteiner till Finland 2013 motsvarade ett värde på 200 miljoner euro. Visserligen är det fråga om gamla siffror, men beloppet är ändå mycket betydande.
Rybs- och rapsfältens totala produktionsytor i Finland har varit 100.000 hektar som mest. Odlingsrelaterade problem och en del prismässiga besvikelser har dock lett till en kraftig tillbakagång.
Den uppodlade arealen av rybs och raps har på sistone uppgått till 37.000 hektar. Motsvarande siffror för bondbönor och ärter är 17.000 respektive 13.000 hektar.
– Vad gäller proteingrödor är en nationell odlingsareal som är 4-5 gånger större än den nuvarande realistiskt. Det finns möjligheter både på den inhemska och den internationella marknaden. Eftersom proteingrödor är underskottsprodukter i hela EU-området handlar det om potentiella exportgrödor, säger Korkman.
– Bland annat är efterfrågan på palmolja god i takt med att utbudet minskar i Europa, exemplifierar Korkman.
Tidig sådd och bekämpning av fleråriga ogräs viktigt
Magnus Långskog från ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap gav praktiska råd och tips som det värt att tänka på om man står i beråd att börja odla typiska baljväxter som bondbönor och ärter.
– Lerhaltiga mojordar med höga mineralhalter är utmärkt odlingsmark. Det gäller också att komma ihåg att mullrika marker fördröjer mognaden.
– En tidig sådd är viktigt i sammanhanget. Några enorma skördar krävs inte för att uppnå lönsamhet. 2,5-3 ton per hektar är tillräckligt.
En välkalkad, luftig och lucker jord är idealisk mark att så baljväxter i. Sådjupet bör vara 6-8 centimeter. På bönsidan bör 60-70 plantor sättas per kvadratmeter. På ärtsidan rekommenderas antalet 100-120.
Ärter och bönor har i motsats till spannmålssorter en enda stor och grov rot.
– Man kan gärna tillsätta lite startkväve. Mängden fosfor och kalium bör vara större än vid odling av spannmål. Det gäller också att säkra sig om tillräckliga mängder magnesium via kalkning och en lämplig svavelmängd när man ökar pH-värdet, säger Långskog.
I fråga om växtskyddet är växtföljden och markbearbetningen av stor vikt. Framför allt är det viktigt för baljväxtproducenter att bekämpa flerårigt ogräs i förväg samt frögräs, kvickrot och flyghavre.
– Inte minst ska man minnas att inte odla för ofta. Det behövs mellanrum på 5-6 år, betonar Långskog.
Viktigt att ha kontrakten i skick
Rikard Korkman visade en tabell över aktuella prisförändringar inom den nationella spannmålssektorn. Där framgick det att priserna på de flesta sorter hade gått ner med 30-40 procent efter rekordnivån i början av året.
– Undantaget är rybs och raps som har hållit ställningarna prismässigt framgångsrikt. Oljeväxter är i motsats till exempelvis vete en underproducerad gröda för närvarande.
– Just nu är exempelvis efterfrågan på kvarnvete ganska låg. I början av nästa år torde prisutvecklingen piggna till lite. Men några stora förändringar kommer det inte att handla om, säger Korkman.
Också inhemsk råg nämndes som ett exempel på en sort vars produktion har överstigit konsumtionen på sistone – vilket har lett till ofördelaktig prisutveckling. Det genomsnittliga resultatet har varit 4,13 ton per hektar.
Minnesvärt är även att spannmålspriserna hela tiden påverkas av internationella skördar och resultat. Inte minst är utvecklingen i Nordamerika av stor betydelse.
– När det gäller den inhemska havreproduktionen har den stora efterfrågan inom den tyska kvarnindustrin spelat en stor roll. Finland har faktiskt 12 procent av världsmarknaden inom havre för tillfället och man kan därmed påverka prisutvecklingen, säger Korkman.
Jordbrukarna kan aktivt följa med den globalt präglade prisutvecklingen på olika grödor via sajten www.agritel.fr där det finns information på engelska.
Ett annat sätt att hålla sig ajour är att beställa VYR:s nyhetsbrev Viljaviesti. Brevet sänds per e-post en gång i veckan, säger Rikard Korkman.
De elektroniska tjänsterna har emellertid inte slagit genom på bred front inom jordbruksvärlden hittills.
Hur som helst är det enligt Korkman viktigt att gå in för att utveckla kontraktsproduktionen inom jordbruket. På samma linje är Bengt Eklund, ordförande för ÖSP:s spannmålsutskott.
– Jordbrukarna bör i god tid inför säsongen försäkra om de har kontrakt så att de inte hamnar i en situation där de inte får sina produkter sålda, säger Eklund.
Uppköpare som framträdde under Greppa Marknaden-seminariet var Lantmännen Agro (Thomas Backman), A-Foder (Lasse Åberg), Avena Nordic Grain (Pekka Vaarasto) och Spannmålsbörsen (Rikard Korkman).