De stora skador som granbarkborren åsamkat skogsbruket i mellersta och södra Sverige har skapat en växande efterfrågan på tallplantor.
– Förr dominerade granen med närmare 70 procent, men i år är det cirka 60-40 till tallens fördel, berättar Niclas Lindholm, som driver Mickelsö handelsträdgårds plantskola i skärgårdskommunen Vårdö på Åland.
Den 1 januari 2020 lade han om sin produktion från tomater, paprika och andra grönsaker i växthus till att driva upp gran- och tallplantor för skogsplantering. Då tog han också över Rosenbackens plantskola i Vårdöby i samband med att förra ägaren Björn Boman gick i pension.
På årsbasis hanterar Lindholms företag nu 9 miljoner trädplantor varav cirka 5,8 miljoner säljs per år då en stor del av plantorna är tvååriga. Cirka 85 procent av plantorna exporteras till Sverige medan resterande cirka 900.000 planteras på Åland.
– Vi försöker tillgodose hela det åländska behovet av skogsplantor, men jag har stor förståelse för svårigheten att förutse hur många plantor som ska beställas till följande vår. Särskilt efter stormen Alfrida som förstörde mycket skog har de åländska skogsplanteringsytorna vuxit sig större för varje år, säger Lindholm.
Ny osäkerhet kring personalsituationen
Nio miljoner plantor kan låta mycket, men Mickelsö handelsträdgård är trots allt en liten plantskola. Från mars när fröna sås i krukor har företaget fem anställda och från oktober till mitten av januari, som är den mest arbetskrävande perioden när plantorna ska frysas ner, behövs ett femtontal anställda.
Säsongpersonalen kommer från Ukraina. Hittills har det ordnat sig bra med arbetskraften trots den stora osäkerheten i fjol beträffande möjligheterna att få visum för utländska säsongsarbetare.
Efter det ryska anfallskriget som startade i februari kan det däremot i höst bli svårt att få manlig arbetskraft från Ukraina eftersom inga män mellan 18 och 65 år enligt nuvarande regler får lämna landet.
– Många som jobbat hos oss är från samma familj och deras bekanta, förklarar Niclas.
Hans fru Lotta Skrtic-Lindholm, som är uppvuxen i en Stockholmsförort, men med rötter både i Sibbo och Kroatien, har det främsta ansvaret för personalen.
Ekonomisk stabilitet med odlingskontrakt
Både Niclas och Lotta konstaterar att det är mycket jobb också med plantskolan. Men de ångrar ingalunda beslutet att satsa på den nya produktionsinriktningen.
– Det ger en helt annan trygghet och stabilitet med företagandet när vi nu har femårskontrakt och vet på förhand hur mycket vi ska odla och till vilket pris.
Niclas hoppas också att arbetsmängden ska minska efter hand som produktionsrutinerna blir mer inkörda.
– Mycket handlar om logistik eftersom vi nu har produktion på två platser som ligger 11 kilometer från varandra. Det betyder en hel del transporter så jag kör nästan alltid med lastbilen också när jag från Rosenbacken exempelvis kommer hem till Mickelsö på lunchen.
Några planer på att samla all plantuppdrivning till samma ställe finns ändå inte i nuläget, men kanske på sikt. Totalt har plantskolan nu 1,3 hektar under glas och plast.
– Dessutom har jag byggt nya grusbäddar i anslutning till växthusen i Mickelsö eftersom mycket av arbetet handlar om att flytta plantorna mellan utom- och inomhusmiljö med tanke på bevattning och det omväxlande behovet av värme och ventilation när plantorna står inne i växthusen. Någon ytterligare utbyggnad på Mickelsö blir det inte eftersom vi ännu inte uppnått fullt kapacitetsutnyttjande.
Viktigt med rätta proveniensen
Det mesta av fröet till gran- och tallplantorna köper Niclas från Sverige. Viktigt är förstås att det blir rätt proveniens med tanke på var i landet trädplantorna ska växa.
Största delen av Mickelsö handelsträdgårds plantor säljs till mellersta och framför allt södra Sverige.
– Där är gräset så högt att plantorna behöver vara extra höga för att överleva. Plantor med proveniens för Uppsala-regionen passar i sin tur också bra för plantering på Åland.
Under den relativt korta tid som Niclas Lindholm drivit upp plantor har han frapperats av den tydligt växande trenden att plantera mera tall än gran.
– Det finns exempelvis ställen i södra Sverige där man planterade gran på alltför svaga marker. Efter 30-40 år har granarna slutat växa så att man nu måste plantera om!
Just granar som inte växer och mår bra är förmodligen en bidragande orsak till att granbarkborren mellan åren 2018 och 2021 vållat det svenska skogsbruket skador för 120 miljarder kronor (cirka 12 miljarder euro).
Också på Åland har granbarkborren ökat kraftigt efter stormen Alfrida som för drygt tre år sedan förstörde stora åländska skogsarealer. Värst drabbades skogar centralt på fasta Åland och även i Eckerö på västra Åland.
Flisen blev bristvara
Mickelsö handelsträdgård värmer sina växthus med träflis. Trots att flisbehovet nu bara är hälften jämfört med när han odlade grönsaker har det överraskande nog blivit problem med att få flisvirke från de två åländska skogsföretagen.
– Flisen som tidigare nästan betraktades som problemavfall har plötsligt blivit en bristvara när den åländska flisen kunnat exporteras till bra priser. Och bristen blir väl bara större nu när virkesimporten från Ryssland helt fallit bort, kommenterar Niclas.
Han äger själv 100 hektar skog, men avverkningsmaskinen sålde han för några år sedan när växthusodlingen krävde så mycket jobb att han tvingades minska på arbetet i skogen.
Niclas Lindholm ångrar inte alls att han började med plantskolan. Men han berättar gärna hur konkurrensen mellan S-gruppen och Kesko förstörde förutsättningarna för hans åländska grönsaksodling.
– Så länge Kesko var dominerande på Åland kunde vi sälja alla våra grönsaker lokalt. Vi hade till och med egna priskampanjer när vi hade bra utbud på någon produkt. Då S-Market etablerades på Åland började K- och S-grupperna turvis konkurrera med kampanjer på billiga importerade grönsaker så det blev helt omöjligt att få någon lönsamhet för oss. Vi blev i princip utkonkurrerade av billig import. Det lokalt odlade fick stå tillbaka.