Trots en kall vår har potatisodlarna i Kristinestadsnejden kommit igång med vårbruket något tidigare än normalt. En som avslutade potatissättningen i tisdags var Peter Klåvus. Potatisarealen fortsätter minska och även han minskar sin andel.
– Jag började med vårbruket den 10 maj och avslutar i dag. Det har gått undan eftersom jag har min pappa och sonen Emil som båda är ivriga traktorförare, säger Peter Klåvus och skrattar.
Klåvus hör till de många potatisodlare i Kristinestadsnejden som har fullt upp för tillfället. Till skillnad från exempelvis spannmålsodlare vill de ha varmt och torrt i jorden för att förutsättningarna ska vara optimala.
– Det har varit både för kallt och vått för att inleda sättningen av potatisen, men trots det har åtminstone jag kommit igång tidigare än normalt. Potatis behöver värme och den har vi fått vänta på, förklarar han.
Jämfört med i fjol har Klåvus beslutat att minska sin potatisareal från 45 hektar till cirka 33 hektar. Han bidrar därmed till att minska potatisarealen – en trend som pågått i flera år.
År 2018 odlades i Finland potatis på 21.650 hektar och 2024 var den siffran 18.175 hektar – en minskning med 16,1 procent.
Enligt samma statistik från Naturresursinsitutet Luke minskar antalet gårdar som odlar potatis på minst två hektar. År 2018 var antalet gårdar 1.494 och 2024 hade de minskat till 977, vilket är en minskning med hela 34,6 procent.
– Överutbudet av potatis har varit ett faktum i flera år och vi odlare har lidit ekonomiskt av det här i form av svaga priser. I takt med att kostnaderna har ökat så är det för många svårt att få lönsamhet och därmed är det ingen överraskning att potatisarealen minskar snabbt.
Positivt att arealen minskar
Något som bidragit till att lönsamheten har varit dålig för potatisodlarna är att konsumtionen minskade i flera år.
– Därför ser jag det som positivt att potatisarealen minskar för överproduktionen har varit ett problem för hela branschen. Jämför vi med Sverige, som har ett underskott på potatis, så åtnjuter odlarna där ett högre producentpris. Fortsättningsvis är potatisarealen i Finland något för hög så det är bra att den fortsätter minska, menar han.
En annan faktor som kan påskynda trenden är certifieringen. Enligt de system som finns ställer vissa krav på utökad växtföljd.
– Det blir på grund av certifieringen viktigare med att uppvisa att man har en växtföljd och inte en ensidig odling. Många av oss har redan haft en varierad växtföljd i flera år, men det här bidrar också till att potatisarealen minskar. Men jag ser det som positivt att vi frångår en alltför ensidig odling, säger Klåvus.
Vilka grödor har du i växtföljden?
– Jag har saneringsväxter som oljerättika, kummin, viltåkrar och vall. Vanligen odlar jag potatis på samma skifte i två år och därefter två år något annat.
Onödigt, men nödvändigt
Just nu håller många potatisodlare på att genomgå certifieringsprocessen. Nästa år ställer handeln krav på att gårdarna antingen ska vara certifierade enligt IP-Sigill eller Global Gap. Klåvus har valt att gå in för den förstnämnda.
– Det har varit en ganska omfattande process där allt ska dokumenteras. De flesta av odlarna ser det här som något onödigt och som tar resurser från det egentliga arbetet, men det är något som ska göras eftersom våra köpare kräver det för att få sälja råvaran, konstaterar han.
Trots att Klåvus gärna skulle se högre producentpriser i synnerhet med tanke på att kostnaderna har stigit, så har han framtidstro. Vid sidan av potatisodlingen arbetar han som importör av potatismaskiner från AVR och de senaste åren har intresset för nya maskiner varit ganska stort.
– Som i alla branscher finns det odlare som kämpar med dålig lönsamhet medan andra presterar goda resultat. De gårdar som har siktet inställt på framtiden investerar och förnyar maskinparken och det ser faktiskt ganska bra ut, säger han.
Enligt Klåvus tar det längre tid att sälja potatismaskiner, men åtgång finns.
– Jag tycker mig se en liten uppgång i försäljningen på sistone så situationen är inte så dålig som man kunde tro. Det ser jag som positivt och visar att odlarna har framtidstro, säger han.
Han konstaterar att våren är den tid då jordbrukarna – oavsett rådande konjunkturer – har en positiv anda. Så upplever han situationen även nu.
– Hela samhället ska vara tacksamt för att vi jordbrukare har den optimismen. Utan den skulle vi alla svälta ihjäl, säger han och skrattar.