Odlaren Kenneth Ginman i Kimitoön råkade i somras söndra en telekabel när han utförde en dikesrensning på en arrendeåker. Ett kabelbrott som för Ginmans del fick otrevliga följder. Varken han själv eller markägaren kände till att det fanns en kabel i diket eftersom skiftet hade haft en annan ägare tidigare.
Kenneth Ginman begärde ingen kabelvisning över området innan grävningen eftersom han utgick ifrån att det inte fanns kablar där.
– Hade jag vetat att där finns kablar hade jag naturligtvis begärt en kabelvisning för att få reda på var kablarna är dragna, säger Ginman.
Den söndrade kabeln tillhörde telebolaget Elisa och Ginman tog kontakt med bolaget. Han var självfallet beredd att ersätta skadorna. Men han ville också diskutera kabelbrottet med någon ansvarig i företaget eftersom han noterat att kabeln låg nästan helt oskyddad på berget i dikets botten, drygt 30 centimeter under markytan.
Men här blev det stopp. Hos Elisa kom bokstavligen också berget emot. Bolaget visade ingen vilja till dialog.
Kundbetjäning under all kritik
Ginman är upprörd och besviken över hur han blev bemött av företaget. Han säger att Elisas kundbetjäning är under all kritik. Det var nästan omöjligt att få telefonkontakt med någon människa han kunde diskutera saken med.
I början fick han kontakt med en person per telefon, men blev osakligt bemött.
– Personen i fråga var mycket otrevlig och svarade spydigt att allt var på mitt ansvar eftersom jag inte begärt en kabelvisning. Han sade att man inte får gräva innan man begärt en kabelvisning och att det gäller både åker- och skogsmark.
Sedan gick det inte att komma vidare.
– Jag ville diskutera fallet eftersom jag tycker att kabeln låg dåligt placerad nästan oskyddad ovanpå berget. Men det var omöjligt, säger Ginman.
Trots upprepade kontaktförsök fick han enbart standardsvar per e-post i flera repriser från Elisas reklamationsavdelning där man hänvisade till lagparagrafer och påpekade att om han inte betalar räkningen han fått går ärendet vidare till domstol och utmätning.
Känner sig maktlös
Ginman blev tvungen att söka juridisk hjälp för att få till stånd en dialog med bolaget. Men inte ens det hjälpte.
– Man känner sig uppgiven och maktlös, säger Ginman.
Han förundrar sig över att telekabeln kan få ligga i det närmaste oskyddad ovanpå ett berg i dikesbottnen.
– Kabeln låg på 34 centimeters djup i diket. Man tycker att telebolagen borde har skyldighet att skydda sina kablar bättre. Speciellt med tanke på att datatrafiken är så viktig är det oansvarigt.
Han påpekar att liknade kabelbrott har inträffat också tidigare på Kimitoön.
– Det har hänt flera gånger att odlare råkat söndra kablar som inte legat tillräckligt djupt på deras marker. I ett fall råkade en odlare köra sönder en kabel då han bearbetade åkern med alvluckraren, säger Ginman.
Dåligt skyddade kablar borde vara markerade
Han tycker att platser där datakablar är dåligt skyddade borde vara markerade för att undvika att kabeln söndras.
– Man kunde till exempel placera ett band cirka 5-10 centimeter ovanför kabeln innan den täcks med jord. Så har man gjort med elkablar, säger Ginman.
Kristian Ginman på vars mark dikesrensningen utfördes är också förvånad över kabelns placering.
– Diket där kabeln finns ligger intill landsvägen. Råkar det inträffa en dikeskörning med ett tyngre fordon på just den platsen är risken stor att kabeln går av på nytt, säger han.
Platsen där kabeln har reparerats har fyllts med sand. Men enligt Kristian Ginman kommer sanden att spolas bort när dikter fylls med vatten i höst.
– Om höstar och vårar strömmar mycket vatten från skogen genom det här diket, säger Ginman.
Också han har grävningsarbeten som han tänker utföra på ett område på sina marker. Men på det området vet han att det finns kablar och har begärt en kabelvisning av företagen Kaivulupa och Johtotieto. Företagen har kartor över telebolagens och elbolagens kabelnät.
Lång och besvärlig process
Kabelvisningen beställs via nätet där man antingen kan begära en kabelkarta över markområdet där grävningen ska utföras eller att någon kommer ut och visar var kablarna är dragna.
– Det heter att man inom fem dagar ska få en kabelvisning. Men den uppgiften kan man inte lita på. Själv har jag blivit tvungen att skjuta fram det planerade grävningsarbetet eftersom jag inte har fått in alla uppgifter inom utlovad tid, säger Ginman.
Kabelbrottet och problemen med Elisa som Kenneth Ginman råkat ut för har satt sina spår.
– Det var en lång och besvärlig process som upphörde först när jag betalade fakturan. Då kom det genast ett svar per e-post om att ärendet är slutbehandlat för Elisas del, säger Ginman.
Han uppmanar nu odlare och markägare att vara försiktiga när man gräver och att det lönar sig att begära en kabelvisning.
– Och man ska också vara försiktig när man kör med maskiner i skogen, tillägger han.
Inget intresse för dialog
Juristen Mikaela Strömberg-Schalin som bistått Ginman i ärendet och varit i kontakt med bolaget konstaterar att kommunikationen med Elisa inte fungerar.
– Att de på det här sättet gör sig osynliga är väldigt frustrerande. Och det är svårt för en enskild att hävda sig mot ett stort bolag, säger hon.
Strömberg-Schalin efterlyser spelregler som gör parterna mera jämbördiga och där man jobbar för det gemensamma.
– I det här fallet fanns det inget intresse från Elisa att inleda en dialog och lyssna på den andra parten, säger hon.
Standardiserade processer
Niklas Granholm, som är chef för Elisas fasta nätverk och regiondirektör i Österbotten, har förståelse för kritiken som riktas mot bolagets kundservice.
– Självklart ska alla bemötas på ett sakligt och korrekt sätt, säger han.
När det gäller situationen kring kabelbrottet påpekar han att det finns tydliga processer och standarder vid kabelbrott.
– Det händer ofta att kablar söndras, och går det snett är processen rak och standardiserad. Det är viktigt att man begär en kabelvisning innan grävningen. Har man inte gjort det och söndrar en kabel är man ersättningsskyldig. Däremot har vi ingen rätt att kräva ersättning om vi själva missat något vid en kabelvisning eller visat fel på kartan var en kabel går, säger Granholm.
Han säger vidare att det finns bestämmelser på att tele- och datakablar ska vara nergrävda på 20-100 centimeters djup i marken. I de flesta fall är djupet mellan 50 och 70 centimeter.
Han är medveten om att det finns platser där telekablar av någon orsak inte ligger tillräckligt djupt och är dåligt skyddade. Men bolaget har ingen skyldighet att märka ut sådana platser för att undvika kabelbrott.
– Man får inte märka ut telekablar av säkerhetsskäl. Speciellt i dagens geopolitiska läge är det viktigt, säger Granholm.