Gråmögel ställer till stora bekymmer för jordgubbsodlare. Men en nyttosvamp som minskar angreppen på bären kan bli räddningen, enligt forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Jordgubben är det ekonomiskt viktigaste bäret i Sverige, men varje år orsakar en gråmögelsvamp stora skördeförluster. Flera olika bekämpningsmedel används, men svampen som orsakar gråmögel har utvecklat resistens mot nästan alla växtskyddsmedel.
Därför behövs pålitliga biologiska bekämpningsmedel för att ersätta kemikalierna som används mot skadliga svampar, menar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. De har undersökt om en nyttosvamp kan bidra till en lösning på mögelproblemet.
– Den jästliknande nyttosvampen Aureobasidium pullulans har tidigare visat sig vara effektiv för att bekämpa gråmögel i växthus, säger forskaren Mudassir Iqbal vid SLU.
I en ny studie testade forskarna två olika koncentrationer av nyttosvampen och extrakt från sockerbetor under ett två år långt fältförsök i Skåne. Sockerbetsextrakt har tidigare visat sig kunna framkalla försvar mot skadegörare i potatis.
– Alla behandlingar vi gjorde i fält minskade gråmögelangreppen efter skörd och ökade hållbarheten för den skördade frukten. Bäst effekt fick vi med den högsta koncentrationen av A. pullulans, vilket också resulterade i högre fruktproduktion. Det visar att nyttosvampen också stimulerar tillväxten, säger forskaren Johan Stenberg vid SLU.
Bärens hållbarhet förbättras
Enligt forskarna bidrog sprejning med både nyttosvamp och sockerbetsextrakt till en pålitlig biologisk bekämpning av gråmögel och därmed förbättrad hållbarhet på de jordgubbsaskar som säljs i handeln.
– Att använda den här nyttosvampen och sockerbetsextrakt kan bidra till en övergång från kemiska fungicider till mer hållbara metoder utan att vi behöver kompromissa med odlingssäkerheten, säger Mudassir Iqbal.
I en annan studie gjordes labbtester med nyttosvampen mot svamparna Botrytis cinerea och Colletotrichum acutatum, som orsakar gråmögel och bladfläckssjukdomar hos jordgubbar.
Studien visar att de två skadesvamparnas mycel växte mycket mindre i närvaro av den nyttiga svampen. Samma goda resultat syntes när skadesvamparna odlades i vätska där även nyttosvampen hade odlats.
Det visar att metaboliter, ämnen som nyttosvampens utsöndrar, är inblandade.
– Vår studie visade också att A. pullulans producerade betydande mängder extracellulära proteaser, som är kända för att bryta ner svampens cellväggar. Vi tittade närmare på proteinerna och hittade exofiliner, liamociner och fria fettsyror som alla kända för att ha svampdödande egenskaper. För att ta reda på exakt vilka metaboliter som är ansvariga för den biologiska bekämpningseffekten behövs fler studier, säger Johan Stenberg.