Jordbrukarnas huvuduppgift är att producera mat, trots att det ibland verkar glömmas bort i diskussioner gällande miljö- och klimatåtgärder i CAP, konstaterade SLC:s ordförande Mats Nylund under SLC:s fullmäktigemöte. Stöd bör riktas till aktiv odling, och oskäliga villkor kan inte accepteras.
SLC:s ordförande Mats Nylund presenterade vad man i stora drag vill uppnå med den nya nationella CAP-planen. Som grund för allting bör man komma ihåg att jordens befolkning ökar och behöver mat.
– När man lyssnar på kommissionär Timmermans som nästan enbart talar om miljö och klimat får man ibland en känsla av att han fullständigt glömt vad vår primära uppgift är, sade Nylund.
Ett fungerande och lönsamt jordbruk måste alltid vara utgångspunkten. Faktum är ändå att kraven kring miljö, biodiversitet och etik blir allt hårdare. Efterfrågan på växtprotein och vitt kött förväntas öka, medan konsumtionen av rött kött minskar. Även konsumtionen av mjölkprodukter förväntas minska, men produktionen i Finland kan fortsätta på samma nivå tack vare export.
Behövs en nyordning
– Det vi har framför oss är att bygga upp det nya paketet som innehåller CAP, delfinansierade åtgärder som LFA och miljöersättningen, och det nationella stödet. De borde svara mot läget för 2027, 2030 och 2035.
Skulle man ta med all areal som idag är utanför stödsystemet och omfördela pengarna skulle stödet sjunka med 15 euro per hektar. Det är inte acceptabelt. Istället behövs en nyordning.
– Hur länge kan vi ha en situation där en gård ökat sin areal via nyodling, ofta har byggt upp sin husdjursproduktion, odlar intensivt och producerar mat och inte får något stöd för den nya åkern? En eventuell rågranne kanske odlar vall år efter år utan att skörda den och utan att producera någonting och får ändå fullt stöd. Det här situationen har på många håll pågått i över tio år, men kommer inte att fortsätta hur länge som helst.
För att ändra situationen finns två redskap, konstaterade Nylund.
– Dels finns det mera pengar under nästa period, och dels strävar man efter att styra stöden till aktiv produktion.
Samtidigt måste man tackla lönsamhetsfrågor och svårigheten att locka unga till branschen. Investeringsbehovet är också stort.
– Om vi ska hålla nuvarande produktionsnivåer medan antalet gårdar sjunker i den takt jordbrukarna uppskattat, kommer investeringsstödet att vara en avgörande faktor.
De sektorvisa utmaningarna är många
Finlands CAP-plan måste svara på många sektorvisa framtidsutmaningar.
– Spannmålssektorn har en svag marknadsposition. Vi har ett större utbud än marknaden drar. Som en följd har vi ineffektivitet inom hela sektorn.
Trots nya sorter med högre avkastning stampar skördarna på ställe.
– För olje- och proteingrödor finns det odlingsrisker och utmaningar med växtskyddsmedel, och vi upplever att prisbildningen inte följer en uttalad efterfrågan.
En förädlingsanläggning för sockerbetor i Finland är viktig, men höga transportkostnader sänker lönsamheten i periferin.
– SLC kämpade hårt för åter få in en skrivning för att återuppta sockerbetsodlingen på Åland, ifall intresset finns. Det handlar också om att trygga förädlingen vi har.
Inom mjölkproduktionen finns ett investeringsbehov i och med en stark strukturomvandling, och inom nötköttssektorn råder brist på kalvar.
– Inom svinproduktionen ser vi också en snabb strukturomvandling, med ökade krav som frigrisning, vilket är en mycket stor kostnad precis som saneringskostnader vid smittosamma sjukdomar.
För fjäderfä och ägg finns det investeringsbehov på grund av en ökad efterfrågan och handelns val att inte sälja ägg från burhöns.
– Inom växthusproduktion finns investeringsbehov, och inom ekoproduktionen ser vi ett politiskt krav på ökad areal som inte är kopplad till marknadens efterfrågan.
Åtgärderna måste vara funktionella
SLC har flera redskap för att klimat- miljö och biodiversitetskrav i CAP 2023 i och med klimatvägkartan, miljöprogrammet, vattenprogrammet, jordmånsprogrammet och Carbon Action Svenskfinland.
– Alla klimat-, miljö- och biodiversitetsåtgärder måste däremot vara funktionella, kostnadseffektiva och genomförbara, underströk Nylund. Tyvärr har vi sett exempel på att alla inte är det.
Gamla lösningar fungerar dåligt och gamla frikopplade stöd utan egentligt bindning till ny produktion stöder inte framtidssatsningar.
– Hur mycket kan vi se framåt, och hur mycket kan vi låta bli att se bakåt? frågade Nylund. Alla förändringar vi gör betyder att den totala stödpotten omfördelas. Vi kan inte acceptera oskäliga villkor får någon.
I det här skedet är det för tidigt att fundera på vem som vinner och vem som förlorar på den nya CAP.
– Vi är inte där ännu, sade Nylund. Första gången det kan mätas är när Finlands CAP-strategi går ut på utlåtanderunda den 17.6.
Aktiva diskussioner inom specialutskotten
Under webbinariet presenterades också sektorvisa analyser av läget. Ombudsman Rikard Korman tog upp läget för växtodlingssektorn, och konstaterade att den nationella CAP-planen lyfts upp fint i SLC:s specialutskott under våren. Eftersom stödnivåerna och fördelningen ännu är öppna är det svårt att ta ställning till detaljer, men nu är en lämplig tidpunkt för diskussion.
Utgångspunkterna är goda och verktygsbacken rätt lika den vi har idag, men Korkman ansåg att ambitionsnivån till och med kunde höjas för den föreslagna förnyelsen av valbara gårdsspecifika åtgärder. Kravet på glödgning (mullhaltsbestämmelse) tyckte Korkman var positivt. Korkman frågade också hur vi kan sporra till ett ökat odlingssamarbete, och ifall CAP kan stöda frågan.
Angående husdjursproduktionen konstaterade verksamhetsledare Jonas Laxåback att det genomgripande målet för förändringen 2023 är en förenkling av stödsystemet för husdjurssektorn, så som villkorlighetskravet som berör övervakning och märkningskrav. De preliminära ändringarna presenterades grundligt under ÖSP:s vårmöte förra veckan.
Johanna Smith presenterade läget för trädgårdssektorn, och lyfte fram några utmaningar för frilandsodlingen i förslaget, nämligen växttäcke vintertid och reducerad bearbetning.
Smith efterlyste också flexibilitet i förbindelserna så de kan avbrytas med tanke på variationen i efterfrågan på produkter. Slopandet av stödrättigheterna betyder i sin tur att växthusarealer man tidigare haft stödrättigheter på försvinner. Smith föreslog också innovationsstöd för nya grödor, samt enklare byråkrati för mindre investeringar.