Lpx 126313
Honungsbisamhällen verkar vara mer robusta och kunna hantera eventuell påverkan av neonikotinoider på individer bättre än humlesamhällen eller solitärbin. FOTO: Landpixel
Jordbruk

Nya rön om bin, humlor
och neonikotinoider

Ett unikt samarbetsprojekt visade redan 2015 att honungsbisamhällen inte påverkas mätbart av växtskyddsmedel av typen neonikotinoider som används vid bekämpning av jordloppor i vårraps, men att humlor och solitärbin påverkas mycket negativt. Nu har två nya svenska studier publicerats med koppling till projektet.

– Vi fann att honungsbisamhällena bibehöll sin styrka även efter en andra säsong av exponering för klotianidin, utan synbar negativ påverkan på samhällsutveckling, dödlighet, svärmning, sjukdomsnivåer eller immunförsvar, säger Julia Osterman, som gjorde sitt examensarbete inom projektet på SLU.

Honungsbisamhällen verkar vara mer robusta och kunna hantera eventuell påverkan på individer bättre än humlesamhällen eller solitärbin. Enligt Julia Osterman såg de också att var rapsfältet låg och vilket år proverna togs hade stor påverkan på halterna av klotianidin i pollen, nektar och bin.

– Våra resultat visar tydligt att exponering för klotianidin kan ha en stark påverkan på humlesamhällenas reproduktion, men inte deras sjukdomsnivåer, säger Dimitry Wintermantel, som också gjorde sitt examensarbete inom projektet på SLU.

Humlesamhällen vid rapsfält sådda med klotianidinbehandlat utsäde hade betydligt färre och mindre reproduktiva individer jämfört med samhällen vid raps som inte hade behandlats med neonikotinoiden. Detta skulle kunna leda till påverkan på humlors populationer och illustrerar att effekter av växtskyddsmedel på vildbin inte direkt kan överföras från studier på honungsbin.

Minskning av vårrapsareal

Den första studien, som publicerades år 2015, blev ett viktigt underlag för den svenska och europeiska diskussionen och lagstiftningen om neonikotinoider.

– Det var den första stora fältstudien som genomfördes för att undersöka effekten av neonikotinoider på flera arter av bin, säger Maj Rundlöf, Lund universitet, som var vetenskapligt ansvarig för studien.

I projektgruppen ingick professorerna Henrik Smith, Lunds universitet, och Riccardo Bommarco, SLU, tillsammans med länsstyrelsen i Skåne, Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare, Sveriges Biodlares Riksförbund, Biodlingsföretagarna och en rad sydsvenska lantbrukare som ställde sina fält till förfogande.

– Näringens medlemmar i projektgruppen hade helt olika förhoppningar om vilka resultat som studien skulle visa, säger Thorsten Rahbek Pedersen från Jordbruksverket som var projektledare.

– Det viktigaste var att få data som alla kunde lita på. Sedan får man acceptera och respektera att man kan dra olika slutsatser om vilka juridiska och politiska konsekvenser som resultaten bör få.

Både den ursprungliga studien och Wintermantels nya djupdykning i skadeeffekterna på individuella humlor bidrog med starka argument för det nuvarande förbudet mot användning av neonikotinoider i grödor som är attraktiva för bin. Samtidigt ledde förbudet till en dramatisk minskning av arealen med vårraps i Mellansverige.

– Även om arealen med höstraps har ökat kan det inte kompensera för den minskning av vårrapsarealen som betningsförbudet har medfört, säger Anneli Kihlstrand, VD för Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare.

Till sommaren publicerar Jordbruksverket resultaten av ett andra stort beredskapsprojekt om biologiska hot mot pollinatörer, bland annat införsel av jordhumlor för pollinering av tomater, frukt och bär.