Oron för hur särskilt unga jordbrukare ska klara framtidens stigande kostnader med ny vattenlag och djurskyddslag lyftes fram vid Ålands Producentförbunds höstmöte i Mariehamn den 2 december.
Vid höstmötet passade också ordföranden Birgitta Eriksson-Paulson på att ta tjuren vid hornen och bemöta kritiken mot begränsningen på nyröjningar av mineraljordar samt det extra åländska anslaget till mjölk och kalvar. Hon konstaterade att det är fritt för medlemmarna att kritisera men påpekade samtidigt att vi alla ibland har orsak att titta oss i spegeln och fråga om vi gör ”rätt saker för rätt ändamål”?
Men beträffande förslaget att nyröjningar från och med 2023 måste anläggas med vall för att vara stöddugliga betonade hon att ÅPF tillsammans med landskapsregeringen och SLC utan framgång drev den frågan ända till jord- och skogsbruksministeriet.
Men när statistik från Naturresursinstitutet Luke påvisade ökade koldioxidutsläpp när man hugger ner skog för nyodling ville beslutsfattarna minska miljöbelastningen genom begränsningen till enbart vallodling.
– Frågan om mineraljordar fick ett högt politiskt värde, tyckte hon.
Björntjänst med splittring
Det förhöjda husdjurs-LFA till alla åländska gårdar med produktionsdjur baserades i sin tur på Ålands Hushållningssällskaps kalkyler att enbart mjölkkor och kalvar hade tillräckligt förhöjda foderkostnader för att landskapsregeringen skulle anse ett extra anslag motiverat. Birgitta Eriksson-Paulson betonade att jordbrukarna nu måste vara enade.
– Börjar vi tvivla på vårt eget förbunds agenda och skriva ut oss i protest gör vi oss själva en björntjänst. Finns inte ni med så finns det heller inget förbund med kraft. Och kraften behövs, både nu och framdeles för nya utmaningar väntar.
Hon hänvisade också till andra problem som handelns totala dominans i den finländska livsmedelskedjan samt senareläggningen av stödutbetalningarna, som innebär en ”katastrof” för medlemmar med produktionsdjur.
- Vi kan inte ha toppresultat av en handelskedja när vi som står för produkterna går på knä. Det är fullständig galenskap att balansen i livsmedelskedjan står sig så skev, menade ÅPF-ordföranden.
Ny suppleant
Årsmötesförhandlingarna gick smidigt. Budgeten för 2023 balanserar på 113.360 euro med hjälp av 16.000 euro från Landsbygdens Skattetjänst Ab och ÅPF:s stödfond.
Som ordförande och viceordförande återvaldes Birgitta Eriksson-Paulson och Johan Holmqvist och som traditionen bjuder utsågs de också att representera ÅPF i SLC:s styrelse.
Återvalda i ÅPF:s styrelse blev också Carina Eriksson med Fredrik Söderlund som suppleant.
I SLC:s fullmäktige representeras Åland liksom tidigare av Lars-Johan Mattsson, Jon Eriksson och Nicklas Mörn med Lisa Sjögren, Jenny Sundqvist (ny) och Conny Sahlin som ersättare.
Alla arvoden och ersättningar blev oförändrade.
Uppsving för spannmål
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback hänvisade i sin grundliga genomgång av aktuella jordbrukspolitiska ärenden till det stora problem som uppstår när stödutbetalningarna senareläggs och förskjuts från ett skatteår till ett annat.
Han visade också skrämmande siffror om hur branschens lönsamhet försämrats med undantag för spannmålen, som visar ”jättepositiv” utveckling jämfört med andra sektorer.
Däremot är växthusodlingen ”körd i botten”.
Bland övriga ärenden tog ÅPF:s förra ordförande Henry Lindström upp den nya åländska vattenlagen som nyligen skickats på remiss. Han kallade det ”vansinnigt” att där föreslås tillståndsförfarande i samband med dikning.
– Det här är något som kommer att kosta för oss som odlar och fördyrar helt i onödan.
Lindström betonade också att man i samband med nya planerade vattenskyddsområden inte får ha en massa alternativ som blir hängande i luften.
– Här måste ÅPF sätta ner foten och kräva att samhället löser in de marker som berörs. Vi måste se till att det inte blir en fruktansvärd massa krav som sätter våra unga odlare i offside, kommenterade Henry Lindström och betecknade det som ”ett grundläggande fel” att man nu har sällskapsdjur och nyttodjur i samma nya lagförslag om djurens välfärd.