När Zimbabwes långvariga president Robert Mugabe avsattes 2017 hoppades landets jordbrukare på bättre tider. Ingenting har däremot hänt trots stora ord om en ny era för landets jordbrukspolitik.
För Zimbabwes jordbrukare har ingenting ändrats trots att landet fått en ny president och regering, säger Marko Phiri, lantbruksjournalist från Zimbabwe.
– Många kämpar med torka och dålig bevattningsinfrastruktur eftersom finansiering inte finns att få. Med bättre bevattningssystem hade jordbrukarna kunnat gardera sig mot följderna av klimatförändringen när regnen blir allt färre.
I synnerhet bland småbrukare är frustrationen kännbar. Hoppet som kunde skönjas när president Mugabe avsattes har långsamt övergått i oro. När president Emmerson Mnangagwa tillsattes talades det om en ny politisk era, ”New Dispensation”, som genom omfördelningsprojekt skulle lyfta Zimbabwe ur de stora skulder Mugabes regering orsakat. Två år senare har ingenting ännu hänt.
Command Agriculture
Jordbruksekonom Peter Gambara är inte säker på att man alls kan tala om någon ny era för jordbruket.
– Jag kan inte riktigt urskilja några jordbrukspolitiska omfördelningar, säger Gambara. Nuvarande jordbruksminister Perence Shiri stod också bakom den förra regeringens jordbrukspolitik. Genom att ge honom ministerposten säger vi indirekt att det han tidigare gjort var bra och det är så han ska fortsätta.
Shiri var 2016 med och införde så kallad Command Agriculture i Zimbabwe, en form av styrt jordbruk som skulle öka landets självförsörjningsgrad. Modellen gick ut på att jordbrukarna kunde avsätta en viss andel mark för grödor som såldes direkt till staten. Utsäde och andra insatser var gratis för jordbrukaren, men alla godkändes inte för programmet eftersom kraven på avkastning var höga.
I den nuvarande regeringen är inte alla övertygade om att Shiris modell fungerar.
– Minister Mthuli Ncube har framfört att han inte tror på program som styrt jordbruk, säger Gambara. Programmet har anklagats för att orsaka ett allt större minus i jordbruksbudgeten, och i år var stödet till det styrda jordbruket minimalt. Det här kommer att synas i statistiken över årets majsodling. Odlingsarealen blir mycket liten.
Svår torka förvärrar situationen och betyder att landet måste importera majs för att täcka underskottet.
– En skillnad från Mugabes regi verkar vara förhållningssättet till import. Den nya finansministern tycks ha avrått från att fokusera helt på självförsörjning.
Ägarbevis skulle ge marken värde
När det gäller ägandet av mark, en grund för att jordbruket ska fungera, är åsikterna också delade. Minister Mthuli Ncube anser att staten kunde dela ut ägarbevis, eftersom landet nu har vad han kallar dött kapital i mark som inte kan användas som borgen, men inte heller kan säljas på en öppen marknad.
Jordbruksekonom Gambara anser att Zimbabwes jordbruk skulle behöva ekonomiskt stöd för att drivas framåt. Detta kunde ske antingen genom kontraktsodling där privata företag investerar kapital i jordbruket, eller genom att odlarna får ägarbevis för sin mark vilket möjliggör låneförhandlingar med banken.
Han förespråkar också god marknadsföringspolitik.
– Vi tenderar att ha ofungerande prismekanismer vad gäller producentpriset på majs, vete och soja. Regeringen betalar producenterna mera än importpriset på råvarorna och säljer samma produkter med förlust till kvarnar. Egentligen har inte regeringen resurser för detta, och samtidigt avskräcker denna typ av jordbrukspolitik den privata sektorn från att delta i finansieringen av jordbruket, säger Gambara.
Också till exempel veterinärstjänster och forskning kring jordbruk borde få mera statligt understöd.
– För tillfället finns inga incitament som skulle få ut tjänstemän på fältet. Därför har de också allt sämre verkligt kunnande om jordbruk.
Stabiliseringsprogram ska vända utvecklingen
Förra året tillsatte regeringen ett stabiliseringsprogram (TSP) som ska prioritera finanspolitisk konsolidering, ekonomisk stabilisering och stimulera tillväxt.
Programmet omfattar politiska linjer, strategier och projekt som ska driva den sociala och ekonomiska tillväxten i Zimbabwe fram till december 2020 samt lägga grunden för den ekonomiska tillväxten 2021-2030. Den ekonomiska tillväxt som målas upp kommer oundvikligen att drivas av den privata sektorn.
Lantbruks- och utvecklingsskribent Basani Banfana anser att stabiliseringsprogrammet erkänner jordbruket som ett viktigt investeringsobjekt.
– Regeringen ser jordbruket som en möjlighet att investera medel för att uppnå en högre självförsörjningsgrad och kunna sälja livsmedelsöverskottet till grannländer. På så sätt kan Zimbabwe återta sin roll som en stor bidragsgivare till jordbruksproduktionen och den regionala livsmedelssäkerheten i södra Afrika.
När president Emmerson Mnangagwa tillsattes sade han i sitt tal att Zimbabwes politik ska styras av jordbruket som är landets hörnsten. Jordbrukarna kan bara fortsätta vänta på konkreta åtgärder.
TEXT
Friday Phiri
ÖVERSÄTTNING & BEARBETNING
Andrea Bergman