Ny PEFC-standard kan
orsaka smärre minskningar
av skogsägarnas inkomst

Skogsägarna bör vara beredda på att den nya PEFC-standarden i Finland kommer att innebära vissa skärpningar i skogsbruket. Det kan i sin tur leda till smärre inkomstminskningar, men enligt vad LF kommit fram till handlar det om små summor åtminstone i genomsnitt. Avsikten är att standarden, dit gruppcertifieringen hör, träder i kraft i höst. Först måste man dock försäkra sig om att standarden fyller PEFC:s krav internationellt.

När det gäller ekonomin finns det främst två kriterier som åtminstone för skogsägare med mycket torvmark, vattendrag eller källor kan leda till mindre virkesuttag. Också kriteriet om naturvårdsträd skärps något jämfört med kriterierna hittills, och det kommer att beröra de flesta skogsägare, som utför eller låter utföra avverkningsarbeten i skogen.

LF har försökt kolla vad ändringarna innebär för virkesuttaget och inkomsterna. Till vår hjälp har vi haft material från utomstående utvärderingar som Tapio Oy och Pellervo ekonomiska forskning PTT har gjort.

När det gäller torvmarker i naturliknande tillstånd, kriterium nummer 11, så heter det numera att torvmarksnaturens mångfald och ekosystemtjänster bevaras. Det nya här är ekosystemtjänster. I praktiken handlar det närmast om att måna om vattenskyddet och främja klimatvänliga metoder för skogsbruket.

Skyddsremsor runt torvmark breddas

Den ändringen som påverkar skogsägarens ekonomi mest i det här kriteriet torde vara breddningen av skyddsremsorna. Således ska skyddsremsor kring torvmarker i naturtillstånd eller sådana som ska återställas till naturtillstånd, vara minst 10 meter breda. Hittills har kravet varit 5–10 meter.

Inom skyddsremsan är bara plockhuggning tillåten. Som hittills lämnar man kvar buskage, och markbearbetning undviks. Dessutom får man dika bara för att leda vatten till en skyddad eller naturlig myr som torkat ut på grund av tidigare dränering. I de nya kriterierna heter det dock också att naturvårdsträd från eventuella stämplingar på figuren kan koncentreras till skyddsremsan.

Följderna för skogsägarna är att skyddsremsornas areal runt torvmarker väntas fördubblas från närmare 257.000 hektar hittills på den PEFC-certifierade arealen i hela landet till över 515.000 hektar med de nya kriterierna. Skyddsremsornas andel av skogsarealen ökar från 1,1 till 2,3 procent i hela landet. Inom det västra PEFC-gruppcertifieringsområdet, dit de svenska och tvåspråkiga skogsvårdsföreningarna hör, stiger arealen från drygt 20.000 till drygt 41.000 hektar. Andelen inom det västra området ökar från 0,3 till 0,6 procent.

Virkesmängden på skyddsremsorna stiger från nuvarande cirka 3,7 miljoner till närmare 9,1 miljoner kubikmeter i hela landet medan andelen stiger från 0,2 till 0,4 procent av hela landets PEFC-certifierade virkesmängd. Inom det västra området stiger mängden från cirka 1,2 till drygt 2,7 miljoner kubikmeter, en ökning från 0,1 till 0,3 procent av hela mängden.

Man räknar med att de årliga avverkningsmängderna minskar på grund av ändringen med sammanlagt drygt 31.886 kubikmeter i hela landet, varav närmare 11.943 kubikmeter är stock och drygt 19.944 kubikmeter är massaved. På det västra området räknar man med en årlig minskning på sammanlagt drygt 9.300 kubikmeter, varav dryg 4.300 kubikmeter är stock och drygt 5.000 kubikmeter är massaved.

Utslaget per certifierad skogshektar på det västra området skulle det bli en minskning på så litet som 0,0007 kubikmeter för stock och 0,0008 kubikmeter för massaved. Den sammanlagda certifierade arealen på det västra området är närmare 6,6 miljoner hektar.

Inkomstbortfallet, som ändringen medför, beräknas bli sammanlagt drygt 1 miljon euro per år i hela landet. På det västra området skulle inkomstminskningen bli cirka 340.500 euro, varav stocken står för cirka 253.000 euro och massaveden för cirka 87.600 euro.

I uträkningarna har man utgått från ett kubikmeterpris på 58,62 euro för stock och på 17,48 euro för massaved. Enligt de här siffrorna skulle alltså den årliga inkomstminskningen per hektar på det västra områdets certifierade areal uppgå till lite på 4 cent för stock och 1 cent för massaved, sammanlagt 5 cent per hektar alltså.

Bredare skyddsremsor också runt vattendrag och källor

En motsvarande ändring är kriterium nummer 17 som handlar om skogsvårdsarbeten intill vattendrag och småvatten, till exempel källor. Här har man hittills talat om en skyddszon, och angett en bredd på 5-10 meter i de så kallade indikatorerna. Enligt de nya kriterierna ska där nu finnas en skyddsremsa som är minst 10 meter bred i genomsnitt och ingenstans smalare än 5 meter.

Liksom runt torvmarker får man bara utföra plockhuggning inom den här skyddsremsan. Man ska bevara olika storlekar i beståndet på ett mångsidigt sätt och gynna lövträd.

Längs bäckfåror mindre än 2 meter breda ska det dessutom finnas en skyddsremsa på minst fem meter. Det heter vidare att trädstammar som fallit omkull den naturliga vägen i en bäckfåra inte får tas bort. Det gäller dock inte om stammarna försvårar rekreation eller naturvård eller om risken för översvämningar ökar.

Enligt Tapios beräkningar medför den här ändringen att arealen med skyddsremsor runt vattendrag och källor ökar från knappa 133.000 till närmare 270.000 hektar i hela landet. Andelen av skogsarealen fördubblas från 0,6 till 1,2 procent.

Inom det västra gruppcertifieringsområdet stiger arealen från litet under 40.000 hektar till drygt 80.000. Det är en fördubbling av andelen från 0,6 till 1,2 procent liksom i hela landet.

Virkesmängden som berörs stiger i hela landet från 19,3 miljoner kubikmeter till dryga 37 miljoner och andelen från 0,9 till 1,7 procent av allt virke. På det västra området stiger mängden från litet på 6,4 miljoner till närmare 12,2 miljoner. Det motsvarar en fördubbling också av andelen virke i områdets skogar från 0,7 till 1,4 procent.

Den virkesmängd som kan tas ut när den nya standarden är i kraft beräknas minska med sammanlagt närmare 111.000 kubikmeter i hela landet, varav cirka 45.000 är stock och 66.000 är massaved.

På det västra området beräknas minskningen bli drygt 35.000 kubikmeter sammanlagt, varav drygt 16.000 kubikmeter är stock och närmare 19.000 är massaved. Utslaget per hektar på området skulle det bli en minskning på 0,0024 kubikmeter för stock och 0,0029 kubikmeter för massaved.

Ändringen beräknas minska skogsägarnas inkomster med sammanlagt 3,66 miljoner euro i hela landet. På det västra serviceområdet beräknas minskningen bli sammanlagt närmare 1,29 miljoner euro, varav inkomsterna för stock minskar med en knapp miljon och inkomsterna för massaved med cirka 332.000 euro. Liksom för torvmarkerna utgår de här beräkningarna från ett stockpris på 58,62 euro och ett massavedspris på 17,48 euro per kubikmeter.

Räknat per certifierad hektar inom det västra området skulle inkomstminskningen således bli ungefär 14 cent för stock och 5 cent för massaved, sammanlagt 19 cent per hektar.

Fler och större träd lämnas efter avverkning

Ännu ett kriterium som väntas innebära inkomstbortfall är nummer 14 om sparträd eller naturvårdsträd som lämnas kvar efter avverkningar. Hittills har regeln varit att antalet naturvårdsträd och mängden död stamved som lämnas efter en avverkning är sammanlagt minst 10 stycken i medeltal per hektar. Naturvårdsträden får vara i grupper.

Enligt de nya kraven gäller att man lämnar både levande naturvårdsträd och döda lövträd permanent på växt- och förnyelseavverkningsplatser samt vid avverkning av energived. Avsikten är att värna om skogens biologiska mångfald såväl i växande skog som på förnyelseytor.

Det totala antalet naturvårdsträd som lämnas är minst 10 per hektar i genomsnitt liksom också antalet döda träd. Sådana träd som har en färsk skada får räknas med, så att det totala antalet skadade, levande och döda träd är minst 20 per hektar. Naturvårdsträden kan koncentreras till bestånd som kan bestå av flera separata skogsfigurer. Om det inte finns tillräckligt med döda träd gör man minst 2–5 konstgjorda högstubbar per hektar med fokus på lövträd.

Om man inte hittar lämpliga träd för naturvårdsträd måste man i stället lämna vanliga träd på minst 15 centimeter i diameter i brösthöjd, som är viktiga för den biologiska mångfalden och som har goda möjligheter att växa sig till gamla träd. Hittills har det räckt med 10 centimeter i brösthöjd.

Troligtvis är det den här skärpningen som har störst inverkan på skogsägarens inkomst, men det är tydligen också den som det är svårast att räkna ut. Åtminstone finns det inte lika utförligt bakgrundsmaterial som för skyddsremsorna runt torvmark och vattendrag här ovan.

Tapio har sammanställt en landsomfattande uträkning som baserar sig på att cirka 180.000 hektar slutavverkas årligen. Ändringen i PEFC-standarden, som ökar främst de levande naturvårdsträdens andel och storlek, skulle minska de årliga avverkningarna med 425.000 kubikmeter. I pengar skulle den här minskningen innebära ett inkomstbortfall på 16,7 miljoner euro. Utslaget på vår ekonomiskogsareal på sammanlagt 22,7 miljoner hektar på skulle det här bli en årlig minskning på 73 cent per hektar.

I summan 16,7 miljoner euro har Tapio utgått från ett genomsnittligt rotpris på 39,22 euro per kubikmeter för naturvårdsträd. Till saken hör att naturvårdsträden är en brokig massa, i regeln med stort inslag av lövträd.

I uträkningen har man utgått från naturvårdsträd som bör lämnas efter slutavverkningar. Gallringar har alltså lämnats utanför, likaså döda träd.

Sammanlagt skulle skogsägarna alltså komma undan med en knapp euro per hektar för ändringarna i de berörda kriterierna.

Utgår man från den sammanlagda areal, där skogsarbete utförs, blir inkomstbortfallet per hektar naturligtvis högre. Med Tapios sammanställningar som bakgrund skulle bredare skyddsremsor runt torvmarker i sådana fall leda till ett bortfall på drygt 11,7 euro för stock och knappa 4,20 euro för massaved årligen på det västra området. Breddningen av skyddsremsor kring vattendrag och småvatten skulle för sin del medföra ett bortfall på cirka 23,50 euro för stock och drygt 8 euro för massaved per hektar. När det gäller ökningen av antalet naturvårdsträd och deras storlek kan man räkna med ett bortfall på något under 93 euro per hektar, där skogsarbeten utförs. Det här sista är genomsnitt för hela landet.

Det gäller säkert att komma ihåg att siffrorna är genomsnittssiffror och mycket schematiska. Inverkningarna kommer ganska säkert att variera från plats till plats. De som har mycket skog längs torvmark och vattendrag drabbas förstås mer.

Övriga inverkningar på inkomsterna är små

Andra ändringar som kan ge anledning till minskade inkomster eller högre kostnader är bland annat att begränsningen av gödsling och stubbrytning skärps på grundvattenområden. Det heter således i de nya kriterierna (nummer 19) att på grundvattenområden som är viktiga eller som lämpar sig för vattenförsörjning används inte växtskyddsmedel eller gödselmedel. Stubbrytning utförs inte heller. Hittills har begränsningen närmast gällt användning av kemiska växtskyddsmedel på grundvattenområden.

På torvmarker är gödsling med aska i alla fall tillåten så som hittills, om den inte äventyrar kvaliteten på grundvattnet. Även på grundvattenområden i klass E är gödsling tillåten om den inte äventyrar de ekosystem, till exempel våtmarker och källor, som orsakat klassificeringen och som är beroende av grundvattnet.

Det här kan möjligtvis orsaka en minskning av tillväxten, vilket också påpekas i de utomstående utvärderingarna. Betydelsen uppskattas i alla fall bli ytterst liten.

Dessutom ska man antagligen räkna med tilläggskostnader för planeringar av stämplingar och dylikt.

Kostnader för utbildning av sakkunniga, till exempel inom skogsvårdsföreningarna, som ska omsätta de nya kriterierna i åtgärder inom skogsbruket, väntas uppgå till sammanlagt cirka 1,3–1,7 miljoner euro i hela landet. Det är i synnerhet utbildning i fält som väntas bli dyr.

Det är ungefär 90 procent av de privata skogarna i Finland som ingår i PEFC-gruppcertifieringen.

PEFC är en förkortning av the Programme for the Endorsement of Forest Certification, vilket direkt översatt betyder Programmet för godkännande av skogscertifiering.